Känner mig ensam

Sitter här i soffan. Smärtan har tagit ett nytt tag i min kropp. Det känns inte bra alls. Har sovit 2 timmar och fått i mig lite mat. Var nyss ut med Molly i kylan och hon skuttade och lekte och betedde sig som en liten valp, samtidigt som hon frös som en liten ökenråtta i minusgrader. Det är inte så lätt att jaga snöbitar medan man hoppar på två ben, hihi.

Nu när jag sitter här, så känner jag hur ensam jag känner mig. Alla har nån. Jag har ju Molly och katterna men det är inte samma sak. Har varit ute hos föräldrarna i nästan en vecka och där har jag mått hur bra som helst! Går man knappa 30 meter från huset så är man inne i skogen och där är det så tyst och lugnt och skönt. Att gå där med Molly springandes lös är så otroligt avkopplande och skönt. Sen när man kommer in så är det alltid någon som är hemma och man känner värmen och kärleken i huset. Jag längtar tillbaka till dit. Där känner jag mig inte ensam, inte ens när det bara är jag hemma. Det här är första gången på 4 år som jag inte vill vara i lägenheten. Den utstrålar ensamhet och tystnad. Av alla mina drömmar jag haft så är det ingen som gått i uppfyllelse. Jag står kvar på ruta 1...

Fick svar från min läkare idag. Dock inte via telefon utan mailsvar. Enkelt sagt så fick jag följande svar/råd:
byt jobb: vem skulle vilja anställa mig som har så otroligt många sjukdagar per år?
minska ner på smärtlindringen jag har: då den ger mer smärtor - smärtlindring har jag fått öka pga att smärtorna ändrat karaktär, styrka och är mer ofta än tidigare.
fortsätta med kontakten med min smärtpsykolog fast han tycker inte jag behöver gå dit längre, att jag har alla hjälpmedel och liknande som jag behöver.
skicka mig på avgiftning för att få ur alla opioider (smärtlindringen) för tydligen är jag beroende av tabletterna nu.
påbörja metadonbehandling vilket innebär 4-6 veckor på smärtkliniken i Uppsala!!! Men den ska jag avvakta med för att se om den nya hormontabletten fungerar vilket tar 3-6 månader!!! Vad metadonbehandling innebär finns att läsa här för den som är intresserad.


Nu ska jag fortsätta pyssla lite sen påbörja stickning på en till kjol, dock inte till mig utan till min underbara moster!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0