Mitt liv med endometrios

Jag har haft ont så länge jag kan minnas vid mens. Jag fick min första mens när jag var i 14-års ålder och det var då helvetet började. I högstadiet (början av 1990-talet) fick jag med mig lappar från min mamma som intygade att jag var hemma pga smärtor. Ingen tog mig på allvar. Fick höra av många att:
"det går över"
"lite ont har ju alla"
"ta en alvedon eller Ipren så släpper det snart"
"när du får barn går det över"
Men det gör inte det!

Så höll jag på hela tiden genom gymnasiet och ett år som barnflicka i USA.

Hösten 1999:
Jag fick en fruktansvärd kramp och smärta i buken. Jag var då 19 år. Var hos ett par kompisar som ringde ambulans och jag blev inlagd. De misstänkte blindtarmen och gick in med laparoskopi. Det var då jag äntligen fick min diagnos - endometrios. Jag trodde då att jag skulle få hjälp och bli av med smärtorna.

Läkarna var då inte helt införstådda med vad det innebar att leva med denna sjukdom. Jag fick börja med en hormonbehandling, GnRh. Vilket innebär att jag fick hormoner, och hamnade i klimakteriet. En subcutan spruta 1 gång i månaden i 6 månader. Värken försvann, men biverkningarna som tillkom gjorde livet outhärdligt. Efter behandlingen återkom smärtorna direkt och allt var tillbaka på ruta 1 igen. Jag fortsatte äta värktabletter och ett år senare fick jag påbörja en annan behandling med GnRh, nässpray 2 gånger om dagen. Mådde lika psykiskt dåligt då som tidigare. Det gick så långt att jag tog en överdos av tabletter och alkohol. Det var enda utvägen för mig just då. Slutade på sjukhus och fick börja bearbeta allt tillsammans med en kurator. Avslutade behandlingen med GnRh och smärtorna återvände igen.

Jag försökte leva ett normalt liv, träffade en kille. Blev sambo och flyttade till Uppsala. Men inget hjälpte och jag blev övertalad av läkarna på UAS att prova en nyare GnRh-behandling. 6 månader igen av depressioner och allt vad det innebar. Jag lovade mig själv att aldrig mer gå igenom en sån behandling...

Har levt med dessa smärtor år ut och år in. Flyttade hem till Sundsvall igen och började åter igen att gå till kvinnokliniken på sjukhuset. Efter mycket diskuterande om hur vi skulle få bukt med smärtorna så fick jag påbörja p-pillers-behandling. Fungerade hur bra som helst. Jag åt p-piller i 3-4 månader i stöten. Hade uppehåll när det passade in i mitt liv, då jag hade tid att vara liggandes flera dagar i värk. Allt fungerade bra med denna behandling, tills i hösten -06.

Hösten 2006:
Jag började jobba som pers.ass medan jag pluggade in en tenta till SSK-utbildningen. Jag började få genombrottssmärtor lite titt som tätt. Fick tid på kvinnokliniken och träffade en läkare, Dr. J. Han skulle konsultera med en annan läkare om vad de skulle göra. Han skulle återkomma inom 2 veckor. 6 dagar senare åkte jag in på akuten med såna fruktansvärda smärtor och blev inlagd för smärtlindring i 3 dagar. Fick brev från Dr J att jag skulle påbörja en behandling med ett läkemedel som heter Provera. Den skulle minska och troligtvis ta bort hela menstruationen och likaså värken. Mensen försvann men smärtorna stannade kvar och påminde mig varje dag om att de fanns kvar. Värk varje dag och till slut blev det bara värre och värre och jag åkte upp på akuten igen.

Våren 2007:
Började min första praktik som ssk-student och jag trivdes som bara den! Hade precis haft min halvtidsbedömning, v.4, när det satte igång. Jag kommer så väl ihåg när det var. Jag hade kvällspass på avdelningen och smärtorna var fruktansvärda hela kvällen. På natten fick jag åka in akut med ambulans. Detta var den 26/2-07. Blev kvar i 7 dagar för smärtlindring. Jag gick ner i en fullständig depression igen. Fick stanna 3 dagar extra då jag inte vågade vara ensam hemma. Jag litade inte på mig själv alls. Jag var och är så fruktansvärt less på detta. I samråd med 3 läkare så bestämde vi att jag ska genom gå en laparoskopi och att de ska försöka bränna bort det som går. Samtidigt ska de sätta in en hormonspiral. En chansning om det fungerar eller inte. Skulle det inte fungera så har jag bara att överväga att göra en hysterektomi, dvs ta bort allt, vilket jag i dags läget inte skulle klara av rent psykiskt. Sjukskriven tills vidare.

Jag lyckades vara hemma i 16 dagar, innan jag åter igen blev tvungen att åka in för smärtbehandling. Blev än en gång kvar i 1 vecka. Fick operationstid, den 1/4 (rolig födelsedag det året) och nu blev jag hemma sjukskriven till mitten av maj. Jag fick en ny läkare, via smärtkliniken på sjukhuset, Dr. S. Han är smärtläkare och nu började hoppet komma. Tänk om jag äntligen får hjälp med mina smärtor!!!

Sommaren 2007: Sommaren gick och jag provade alla möjliga olika smärtlindringar, tabletter, plåster osv. Inget hjälpte!

Hösten 2007: Dr. S skickar en remiss till smärtenheten på Akademiska Sjukhuset i Uppsala för utredning och hjälp att sätta in en smärtlindring som fungerar. Sen var det bara att vänta. Väntetiden var 3-6 månader. Blev återigen sjukskriven från november och v. 3 i december fick jag tid. Månd-fre var jag inlagd på smärtenehten och fick genomgå alla möjliga undersökningar och koller. De konstaterade att smärtan berodde på endometriosen (men hallå!!!!) och jag skulle påbörja smärtlindring med hjälp av Dolcontin, långtidsverkande morfin.

2008: Jag var sjukskriven fram till mitten av februari och sen gick det upp och ner hela året fram till september. Sjukskrivningarna avlöste varandra och smärtorna behandlades med ryggmärgsbedövning de gånger jag åkte in på sjukhuset. Men i september kom vändningen (trodde jag då). Jag började må bättre. Visst, jag hade vissa sjukdagar, men det var bara nån enstaka ibland, men jag behövde inte åka upp på sjukhuset för att få hjälp. Livet var härligt!!!

2009: Var till Spanien i augusti med syster och smärtorna var helt borta under den tiden - värme gör underverk! Sen nu i höstas började det om igen. Mitten av september, ganska precis samtidigt som ifjol så blev det akut in på gyn igen. Inlagd i 10 dagar för smärtlindring via ryggmärgsbedövning. Sjukskriven till mitten av oktober och sen började jag jobba igen. Fick en ny tablett utskriven av Dr. S. Oxynorm. En VÄLDIGT stark smärtlindring som jag får ta 1-2 tabletter med minst 12 timmars mellanrum innan jag får ta nästa. Hann med att arbeta i 3 veckor innan det satte igång igen. Denna gång blev det sjukhus i 15 dagar - längsta jag varit med om hittills. Fick komma hem och där är jag nu.


Ja det var min historia.

Detta är en kronisk sjukdom som vi drabbade måste leva med hela livet. Det är inget vi hittar på. Sjukdomen är på riktigt!!! Glöm inte att skriva under namninsamlingen. Du hittar den här! Har du frågor, så fråga. Jag svarar på alla frågor om endometrios och mitt liv.

Kommentarer
Postat av: Linda

Åh vännen, lider med dig! Så fruktansvärd endometriosen är om dig. Vidriga sjukdom...



Kram och god fortsättning på den nya året! Jag hoppas att du detta år ska få det lite lättare.

2010-01-03 @ 14:38:57
URL: http://cachetsblogg.blogspot.com/
Postat av: Johanna

Hej Pernilla!



Vad heter du i efternamn nu när jag ska lägga till dig i Facebook så att vi kan prata mer på tex live, kram Johanna

2011-03-31 @ 12:43:18
URL: http://megaciccigirlgirl.blogg.se/
Postat av: Johanna

Du frågade mig vilka tabletter det handlade om och det är provera som jag inte kan ta som läkaren rekommenderade mig, när jag läste i Fass så stod där att om man har haft lungemboli vilket jag har haft så fick man under inga omständigheter ta dessa tabletter och jag kan inte heller ta några preparat med östrogen eftersom jag har sånt blod som gör att man lättare får proppar och får därför ej heller gå på p-piller längre eftersom det var dom som jag fick lungemboli av, kram på dig!

2011-03-31 @ 12:48:46
URL: http://megaciccigirlgirl.blogg.se/
Postat av: Johanna

jag känner igen mig i detta att man inte kunde vara med på gymnastiken jag fick också få lappar från min mor om att jag inte skulle vara med för att jag hade så ont men det var ju inget i jämförelse som det är nu, nu är det ju jättemycket värre och jag har läst att det är typiskt för sjukdomen att den blir värre med åren.

2011-03-31 @ 13:10:23
URL: http://megaciccigirlgirl.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0