Nu sitter jag hemma i lägenheten igen. Skönt att vara tillbaka i sitt eget hem. Det känns helt okej idag. Ska åka ut till mormor och morfar om en stund. Jag och Molly ska följa med mormor ut i lingonskogen. Ska bli skönt att bara få lite luft och få vara ute. Blir nog inte så aktivt för mig, men sitta på en stubbe i skogen, fika lite och känna lugn. Det gör mycket för kropp och själ. Får se hur länge jag orkar. Men det är bättre än att sitta här hemma, instängd i en lägenhet helt ensam. Det värsta är att om skulle jag berätta det för fel personer, så får man höra:
"men är inte du sjukskriven? Om du inte orkar jobba så kan du väl inte gå i skogen osv..."
Folk förstår inte. Jag har en kronisk, konstant värk, så är det med att leva med denna sjukdom. Men är det då meningen att man ska ligga inne och bli fullständigt osocial? Jag passar på när jag har det relativt bra, dvs smärtorna är okej. Jag vet ju att jag kommer att få smällen i em/kväll. Det var likadant igår. Var ute med Molly och kastade boll osv (läs nedanstående inlägg) och sen på kvällen slogs jag ut i soffan. Att jobba är en helt annan sak. Då måste jag vara allert, hålla igång, förflyttningar, lyfta rullstol in och ut ur bil, handla mat, städa osv. Det skulle aldrig gå! Varför har folk så svårt att se den skillnaden???

Måste vara bättre tills på torsdag. Då ska Molly få gå på sin första aktiveringskurs! Det är spår/sök i skogen som gäller. Kommer att bli väldigt spännande!!!