Imorgon är dagen med blandade känslor. Imorgon ska man börja trappa ut ryggmärgsbedövningen. Det ska bli så skönt att började med det så jag får komma hem snart. Men samtidigt ska smärtlindringen bort och kommer smärtan att hållas i chack med hjälp av endast tabletter nu??? Som sagt, blandade känslor... Håll tummarna att det går bra. Nu vill jag åka hem!!! *hoppas hoppas hoppas*

Det går inte att förklara hur jobbigt det känns att ha ett ben som inte hänger med. Idag höll jag på att göra en ofrivillig bakåtvolt då jag skulle slänga upp det känsellösa benet i sängen. Jag tog i med båda händerna under knäet. Men balansen höll inte så jag välte bakåt! Som tur var så hade jag personal som högg tag i mig. Annars hade jag rasat i backen med ryggen/nacken före... Tycker det räcker som det är just nu! Har ni nån gång vaknat av att armen är helt bortdomnad och du försöker att flytta/röra på den men den lyder inte utan bara far om kring som en lelös bit? Precis så är det. Det jobbiga är att förlamningen sitter från höften ner till foten, men foten känner jag. Tänk då när jag ska gå! Sätter ner foten, men benet är inte där... Lite halvjobbigt måste jag säga. Tänkte bara förklara lite grann hur känslan är....

Men nu: HÅLL TUMMARNA ÄR NI SNÄLLA!!!