Kl 13.00 idag hade Wilmer och Molly tid hos veterinären. Lånade föräldrarnas bil och åkte upp. Wilmer skulle på bröströntgen för att se om de vätskedrivande tabletterna hade hjälpt mot lungödemet och Molly skulle på efterkoll på urinvägsinfektionen. Pratade med underbara veterinären Åse om att Molly är jättetrött, äter inget, verkar ledsen och nere. Hon såg det på henne också. Det togs blodprover på Molly. Wilmer ylade som besatt (han satt i buren undertiden vi höll på med Molly). Urin -och blodprover visade ingenting, mer än att hon var lite uttorkad, en inte så det var farligt. Med tanke på hennes symtom och att hon löpt för ett tag sedan, så trodde Åse att hon kan vara på väg in i skendräktighet. Molly skulle få en spruta b-vitamin och lite energirik mat med mig hem, för att se om hon kommer igång med ätandet igen. Skulle hon inte bli bättre och börjat äta innan slutet av veckan, så skulle jag tillbaka med henne på fredag för uppvätskning och ev mer kontroller. Vi satte oss och väntade på att regleringen till f-bolagen skulle bli klara när Molly bara blir jättekonstig. Reagerar inte på att det kommer in en hund i väntrummet, utan är bara jätte jätte trött. Jag säger till och vi får gå in på ett nytt rum och vänta. Åse kommer tillbaka och lyssnar på hjärtat och lungor. B-vit-injektionen ska inte ge effekt så snabbt, så det kan inte vara pga den som hon är dålig. Åse vill behålla bebis över dagen för att vätska upp henne och ha henne under uppsikt ett par timmar. Jag håller med. Jag betalar och åker hem med Wilmer, som fortfarande ylar och pratar.

Nu sitter jag bara och väntar på att klockan ska gå och att telefonen inte ska ringa. Fasar för att telefonen ska ringa och det är djurkliniken... Snälla låt klockan gå så att den blir 19 snart!!!! Snälla låt Molly bli som vanligt igen, min skuttandes, lekandes lilla bebis!!!