Finns inte så mycket att säga...

Det finns inte så mycket att säga, mitt liv är som vanligt. Smärtorna är helt vansinniga. Dom lurar mig hela tiden. Var in i fredags kväll och fick hjälp på gyn. Lördag kändes helt okej, inte mer ont än i vanliga fall. Tog det lugnt hela dagen, bara för att vara på den säkra sidan så det inte skulle bli ett bakslag igen. Söndag var jag och Caroline ut på Birsta en sväng. Skulle bara strosa runt och kolla lite. Handlade present åt kusin som skulle grattas lite senare på dagen. Väl där ute så kommer smärtorna, smygandes och PANG så slår dom till. Hämtar kusin, kör hem Caroline och åker ut till mormor på kalas. Hem 3 timmar senare och håller på att gå av i soffan.

Vaknade imorse och mådde hur bra som helst! Har plockat undan här hemma. Sydde upp 4 klänningar/tunikor och sorterade min lilla hörna i bokhyllan med scrap-booking prylar (man måste ju börja någonstans). Sen hade jag tråkigt. Tråkigt till tusen. Men kom på den brillianta idén att börja kolla på min VÄNNER-box!!! Körde igång första skivan och sen fick det rulla på. Skulle hämta syster vid tåget vid 22-tiden. Drygt en timme före så smäller det till. Smärtorna bara slår till (som vanligt tjat tjat tjat). Jag trycker i mig lite piller så jag ska klara av att hämta syster och håller tummarna.

Syster hämtas upp. Hem och fram med lite kladdkaka medan vi kollade på lite mer Vänner, samtidigt som vi försökte prata.

Nu sover min söta lillasyster i sängen, jag har tagit soffan så jag kan kolla på Vänner när jag inte kan sova för smärtorna. Åh vad jag har saknat min syster. Känns som jag aldrig får träffa henne längre.

Nu är klockan sent igen och jag borde sova. Men som vanligt är jag uppe pga smärtorna. Börjar bli väldigt less på det här nu. Måste bli bra snart. Kan inte ha det så här i Spanien ju...

Smärtskala: 7/10

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0