Mitt i allt elände med Molly, så glömde jag berätta hur det gick med stackars gamla Wilmer.

Nu idag när jag var upp med Molly, så träffade jag på Wilmer´s veterinär, Åse. Det första hon säger är:
- Har det hänt Wilmer någonting? Är han dålig???
Det är en veterinär som verkligen bryr sig!!!
Jag svarade att Wilmer mår bra, men jag är här med vovven nu.
- Är det din vovve som är här med förgiftning?
Berättade vad som hänt, sen säger hon:
- Du har stått som nr ett på min ring-lista, men vill du vi ska prata nu istället?
Självklart sa jag ja. Hon berättade att ultraljudet visade vad vi trodde. Njurarna mår inte så bra och hjärtat sliter med sitt blåsljud. Jag berättade att han bara sover, hela dagarna, och dricker mängder med vatten, 3-4 dl/dag. Han lever på övertid och hela hans stackars kropp tar ju stryk nu när njurar och hjärta inte orkar med som de brukar. Jag ska tillbaka med honom om 2-3 veckor, när dom har fått en blodtrycksmaskin, så får vi se hur blodtrycket är på lilla grisen. Nu blir det fortsatt livskvalitet som gäller, så som vi pratat om senast. Wilmer har haft en bra liv, väldigt bra faktiskt, men det känns välidgt jobbigt ändå.... Min söta lilla gris.