Nu är det över. Nästan alla är informerade. Jag har inga jobb kvar. Jag har avslutat allt pga mina jävla smärtor. Nu går det inte längre. Sista informationen ska iväg på måndag. Det var blandade känslor när jag lämnade de olika jobben. Men det är som det är. Min kropp orkade inte längre. Som det är nu så vet jag inte ens hur jag mår om en timme.

Nu ska jag ut i skogen och gå med Molly och rensa huvudet. Orkar inte med viss släkt och vissa "vänner". Gnäll och klagan kan ni hålla för er själva. Ta reda på fakta först. Men det är ganska skönt, för det är såna här gånger jag märker vilka som är mina riktiga vänner. Tack för att ni finns!!! Ni vet vilka ni är, speciellt du i Hudik och du i Härnösand!!!! Ni är guldvärda!!!!

Du introducerade mig till Weeping Willows. Du skickade mig skivorna. Jag lyssnade jämt på dem tidigare. När jag gör det nu så tänker jag bara på dig och det gör så ont i mig.


Det är sällan du kommenterar mina inlägg. Men jag tror mig ha listat ut vilken signatur du använder. Undrar bara vad den står för... Jag är ganska så säker på att det är du, till 99.9% säkerhet. Har jag rätt???


Gud så jag saknar dig min underbara älskade vän!!! Gjorde jag fel som skickade brevet? Har du ens fått det? Jag vet inte och kommer nog inte få veta heller...


Nu blir det lite WW.

Så här fin var vi på midsommar!

Imorse var det dax igen. Har inte sovit många timmar i natt. Har haft såna smärtor. Mamma skjutsade in mig vid 10.30. Fick en PCB och sen fick jag åka hem igen. PCB´n tog inte helt perfekt, den gör inte det alla gånger, men bra nog för att jag skulle kunna gå som vanligt. Hem och pysslade och gosade med katterna lite, ner en sväng på apoteket och sen hem till föräldrarna igen. Känns bättre att vara här än ensam hemma.

Nu ligger jag i soffan och smärtorna är på väg tillbaka igen, med full styrka. Åker jag in en tredje gång så blir jag inlagd. Vi har gjort en sån deal, jag och min läkare på gyn. Åker jag in 3 gånger på raken så blir jag kvar den 3e gången, för då hjälper inte PCB och jag behöver annan hjälp. Det brukar bli EDA som är det enda som hjälper då. Jag har ingen lust med det nu. Jag har bättre saker för mig. Jobb till exempel.

Nu ska jag fortsätta vila och hoppas att smärtorna på något mirakulöst sätt släpper. Vad har jag gjort för ont som gör att jag måste lida av detta??? Jag måste ha varit en VÄLDIGT elak människa i mitt tidigare liv...

Vaknade efter en tuff smärtsam natt. Försökte äta frukost, gick inte. Ringde gyn och fick en akuttid, 12.50. Efter 7 minuter ringer läkaren som har akutjouren. "Kan du komma in nu direkt?" Fick skjuts in av Johanna (inte syster) och fick hjälp med en pcb. Johanna sa: "Nu har jag en helt annan förståelse för hur ont du verkligen har."

Kom hem och tog det lugnt hela dagen. Började känna hur smärtorna börjar om, så jag la ner mig i soffan och kollade på film. Pappa kom hem från London och vi drog igång grillen. Har precis ätit och jag har så ont så jag tror jag går sönder snart. Åker jag in nu ikväll igen, så vet jag med 99% säkerhet att dom kommer att behålla mig, med tanke på att jag redan varit inne en gång idag för smärtlindring. Har ingen större lust att stanna kvar där, men jag tror inte jag klarar av att vara kvar här hemma en längre stund heller...

Nyss pratat med min underbara läkare. Jag ska få göra min MRT!!!! Jag är så glad så jag vet inte vad jag ska göra!! Eller jag kan inte göra så himla mycket, då jag är fullständigt däckad i smärtor, men jag skulle bara vilja skutta och hoppa runt så mycket jag kan!!! Det kommer att bli av i höst nån gång.

Får se om jag klarar av att stanna hemma eller om jag måste åka in ikväll. Smärtorna är överjävulska just nu. Har haft bättre dagar om man säger så... Nu ska jag fortsätta ligga i soffan hos föräldrarna och hålla tummarna för att jag slipper åka in på sjukhuset. Men jag är glad och lycklig ändå!!!

Har såna jävulska smärtor så jag vet inte hur jag ska överleva dagen. Ska hämta mamma på operation efter lunch, hur det nu ska gå till. Sen hämta hem Molly. Får se om jag kan ha henne kvar hos föräldrarna. Inväntar telefonkontakt från min gynläkare. Av diverse orsaker så blev det ingen kontakt i måndagas och igår hände det annat, men hon skulle ringa mig idag vid 16-17-tiden. Får se vad hon säger Borde nog kanske få be att bli sjukskriven, men jag har verkligen inte råd. Sen finns det inte heller några vikarier att ta in på 2 av ställerna jag jobbar på. Kan inte sätta mina kollegor i den sitsen nu när vi redan har en sjuksriven, en på semester och en som redan jobbar sin hel-tid. Sen att jag har ytterligare 2 ställen att jobba på, gör inte saker lättare heller. Min kropp har satt stopp nu. Jag klarar inte av att jobba, så enkelt är det. Jag ogillar mitt liv ganska mycket just nu.

Varför kan inte en vuxen kvinna (Bimbo till exempel) agera som en vuxen kvinna? Lägg dig inte i saker du inte har att göra med. Det är så enkelt. Jag vet så väl vem du är fröken Bimbo - mer än du tror. Sköt du ditt och bry dig mindre i andras liv, så kommer nog ditt liv bli bra snart ska du se... Tycker bara synd om dig, du stackars patetiska människa.

Ytterligare en dag på jobbet. Idag har den tillbringats i soffan. Det här fungerar inte längre. Vilket ska jag behålla? Vilket/vilka ska jag avsluta? Det blir en fråga jag besvarar en annan dag. Nu ligger allt fokus på att INTE behöva åka in på sjukhuset. Har såna smärtor så jag tror jag går sönder snart. Orkar knappt sitta upp, än mindre vara uppe och röra på mig. Kan ändå inte åka in ikväll, jobbar och det finns verkligen ingen som kan ställa upp och jobba. Lite mer morfin så ska det nog blir bra snart...

Min syster kom hit imorse. Hon kom med bussen från Hudik där pojkvännen bor. Hon började inte jobba förren kl 12 och ville spendera 1.5 timme med sin syster, eller kanske var det egentligen med Molly. I vilket fall, så hade hon en väska med sig. Den lämnade hon här, så att mamma kunde hämta upp den när hon kom hit på en kaffe. Väskan placerades i lilla hallen hos mig.

Sagt och gjort, mamma kom på en kaffe. Hon hade glömt mobilen hemma. Vi satt ute på gräsmattan och myste med varsin kaffekopp och Molly sprang runt. När det var dax att åka, så skulle jag få skjuts ner till lilla affären. Upp med alla saker och Molly och iväg på affären. Fick skjuts hem och jag blev avlämnad. Mamma åkte. Jag kom upp med affären-handlingen och får syn på systers väska. Jaha. Nu då? Kan ju inte ringa lilla mamma. Mobilen är som sagt hemma. Skickar sms till syster:
"Hej! Mamma har precis åkt, har glömt sin mobil hemma. Glömde ta med din väska hem. Tänkte bara så du vet att den är kvar här".
Får till svar:
"Men ägg"
Hehehehe.... Måste vara nåt slags slang för den yngre generationen....





Fick förklaringen i nästa sms: "hehe menade men åhhh..."

Vaknade imorse med sån smärta så jag knappt tog mig upp ur sängen. Lämnade över jobbet till nästa och lyckades ta mig till bilen och åka hem. Bytte om, packade upp och blåste till Birsta för lite blomsterbukett-inhandling. Ut på Alnö för att hämta Molly och sen till föräldrarna. Grattis på älskade mamma som fyller år (imorgon) och där stannade jag sedan kvar. Tog det lugnt i stort sett hela dagen. Jag var jätteduktig på det idag *klapp på axeln*. Fick skjuts av bror en sväng på hans Ninja. En tur till Kvissleby och tillbaka. Hur underbart som helst! Gud så jag saknar den känslan. Tyvärr gillade inte min endo detta så smärtorna slog tillbaka igen. Släkten kom på kalas och jag tog det lugnt ett tag. När dom åkte så fick jag hjälp av bästa pappa att fixa till stereon. Den var felkopplad, men nu är den bra igen. Tur jag har en pappa som kan allt! Sen blev jag less på att vara duktig på att ta det lugnt. Dammsugade ur Vipern, torkade alla fönster och instrumentpanel och tvättade av Vipern utvändigt. Smärtorna är på topp nu. Det blir till att knapra tabletter ikväll och hoppas jag kan undvika akuten i natt. Inte bra alls det här, inte bra alls. Får se hur det känns imorgon. Jobb igen som gäller, om jag är smärtfri vill säga...

Nu blir det godnatt och Molly är hemma!!!

Är så jävla trött och slut i kroppen och knoppen så jag vet inte vad jag ska göra snart. Känns som om jag jobbar ihjäl mig. Gör ALLT för att ställa upp på två ställen och hinna med båda. Sen får man en sån sak slängd i ansiktet. Läsa min blogg, det får vem som jävla helst göra. Men det är MINA tankar som jag skriver ner. Mitt agerande är nåt helt annat - har jag problem med nåt/någon då säger jag till eller gör nåt åt problemet. Folk som känner mig vet om det. Har lust att bara skita i allt. Kanske ska flytta från stan? Kanske flytta till min älskling istället? Tåls att tänkas på... Smärtorna sätter så klart stopp för allt jag gör så det blir väl ingenting av någonting när det är över.

Jag vill inget annat än att jobba med det jag älskar. Varför ska dessa smärtor sätta stopp för mitt liv? Kör på tills jag stupar, som vanligt. Just nu känns det dock inte så jävla långt bort att stupa. Överdoserar dygns-doseringen jag har med morfin för att klara av att jobba, oavsett vilket ställe jag är på. Jag har INTE tid att  bli inlagd just nu. Jag har tagit på mig en massa extrashift på en stället som inte kommer att kunna täckas upp av någon annan. På ett annat ställe finns det bara jag och jag har redan tagit en sjukdag där redan. Det finns ingen som kan täcka upp för mig om jag blir dålig, så jag har inte tid att bli dålig nu helt enkelt. 

Orkar inte vara trevlig eller social eller pigg. Orkar ingenting faktiskt. Dagarna går förbi som i ett töcken. Jag vet inte vilken dag det är eller vart jag ska iväg på jobb när jag ska jobba. Men bara det lugnar ner sig så ska det nog ordna upp sig med smärtorna och allt annat också, hoppas jag.

Klav upp imorse på jobbet och fixade bort det sista. Avbytaren kom och jag fick åka hem. Väl hemma så tog jag det bara lugnt och slappade en stund framför "Våra bästa år". Jo jag vet att det är en tant-serie - men jag har nåt att prata med farmor om när hon ringer (bra bortförklaring, jag vet). Gjorde mig klar för att åka till mitt andra jobb. Har lite småkänningar av smärtorna så jag tar min morgondos av morfin. Ner en sväng på stan före jobbet för att kolla om det gick att få igång mitt abonnemang. Okej, snabb resumé:

"bytte operatör och fick en iPhone på köpet, typ. Tjänsterna som jag blev lovad ingick inte i abonnemanget så jag har, efter mycket ringade och brevskickande och KO-kontakt fått godkänt att häva det. Vilket innebär att jag nu är utan telefon och har fått köpa mig ett kontantkort med nytt nr".

I alla fall, så gick jag ner på stan för att få igång mitt gamla nummer via gamla operatören och få en ny iPhone igen. Väl på butiken så sätter smärtorna igång. REJÄLT! Abonnemanget går igenom på torsdag, nästa vecka, så jag ska komma in då och få min telefon och kort. Bort till apoteket för att köpa en lotion (den bästa jag någonsin haft) och på väg därifrån till bilen så har jag såna smärtor så jag knappt kan stå upp. Lyckas ta mig till bilen och där känner jag för att dö. 15 minuter tills jag ska vara på jobbet och som den person jag är så kan jag inte avboka jobb med så kort varsel. Inte ens jobbet som jag inte vill vara kvar på.

Iväg på jobbet och tar mig knappt från bilen till X´s bil. Åker iväg till hans stuga (1.5 h bilfärd). Väl framme så blir det mer morfin, jag håller på att kollapsa av smärta. Vill bara åka in på gyn och få hjälp. Sitter i solen hela em och blir sönderbiten av broms och mygg och andra jävliga kryp. Smärtorna lugnar ner sig lite. Vi åker hem och jag slutar 19.30. Nu sitter jag hemma känner hur smärtorna är på väg tillbaka igen. Ska jobba dygn imorgon, 9-9. Hur det ska gå till vet jag inte. Kommer ta med mig C till Alnö och spendera hela dagen där. Får se när vi känner för att åka tillbaka till hennes lght, men det lär nog blir sen, väldigt sent!!! Sen är det ledighet som gäller på söndag!!! Ska bli hur underbart som helst!!! Har jobbat 215 timmar i juni och är uppe i 170 timmar i juli, och då är det 1.5 vecka kvar av månaden. Jag är så trött så jag håller på att gå sönder. Smärtorna visar väldigt klart hur jag egentligen mår och det är kanske snart dax att ta det lugnt, eller sluta jobba med det här. Minska ner på jobbet blir det inte det närmaste veckorna... Har tagit på mig 6 extrapass då vi inte har nån vikarie, en på semester och en sjukskriven. Jobbigt? Jo, men jag älskar det jobbet jag har i Timrå!!! Vi får se. Den 11/8 ska jag på träff med min handläggare på AF. Får se vad som händer därefter.

Nu blir det lite vila innan jag ska iväg på jobbet imorgon bitti.

Jag jobbar mer än jag orkar. Jobbar på två jobb. Det ena som jag fullkomligt ÄLSKAR!!! Ett andra som jag mindre älskar och kommer att avsäga mig. Att vara arbetslös och bara jobba 50% fungerar inte, så jag behöver ett till jobb på 50% eller ett heltids jobb. Nån som har nåt över???

Jag har skrivit ett brev. Jag har velat om jag ska våga skicka det till dig eller inte. Skickar jag det inte så får du aldrig veta vad jag känner. Skickar jag det så kanske jag förstör allt för dig, vad det nu är du har. Skickar jag det, så finns chansen att du, som alltid annars, inte svarar och jag kommer att fortsätta sitta i samma sits som jag är i idag, 1.5 år senare. Dvs fortsätter vänta på att du en dag ska ringa eller höra av dig på nåt annat sätt. Life´s a bitch ibland.

Smärtorna är också en bitch. Det var länge sedan jag behövt tagit så här mycket morfin under en sommar som jag gör nu. Sommar och värme brukar göra underverk för mig och min smärta, men inte nu. Jag vet vad det beror på. Jag har börjat jobba igen. Jag vill ju jobba. Jag vill inte sitta hemma och vara arbetslös. Men hur i h-vete ska jag kunna jobba när jag har såna här smärtor hela tiden?? Jävla endo-helvete.

Får se om det här bara är ett få-ur-mig-lite-inlägg eller om det kommer fler. Den som väntar får läsa helt enkelt. Vilka är ni som läser förresten? Vill ni jag ska återkomma eller? Är det nån som saknar min blogg?