Jag har fortfarande inte nåt internet hemma. Är för tillfället på besök hos föräldrarna. Försöker hitta energin till att gå ut och byta däck på Vipern, men kylan och smärtorna sätter stopp. Men men, snart så kanske det är dax.

I fredags hände det saker på jobbet. Vi fick ju 6 veckors praktik och därefter skulle vi få veta vilka som får anställning och vilka som inte passar till jobbet. På morgonmötet på fredag så släpper dom bomben att vi kommer att bli inkallade en och en under dagen för att få veta vilka som ska avsluta praktiken och få tjänst eller inte. När det var dax, så kallades B in först. När hon kom ut efter 5 minuter så packade hon bara ihop sina saker och gick hem. Lika så F. Då blev vi nervösa. Den 3e som gick in, kom ut med informationen att han fick förlängd praktik i en månad, då dom ville se om han hade mer att ge. När Elin gick in skakade jag som ett asplöv. Hon kom ut och hade fått anställning! Sen var det min tur. Med tanke på att vår säljchef hade skickat hem mig på torsdag kväll, då jag stod dubbelvikt av smärtorna, så visste jag inte alls hur det skulle gå. Det kunde ju inte riktigt vara till min fördel liksom. Jag fick avsluta praktiken och på måndag börjar jag min tjänst!!! Jag fick en anställning!!! Jag blev så glad så jag visste inte vad jag skulle göra!!! Fredagkväll firade jag och mamma med middag på blå kiosken (thai-mat) och Idol till det.

Lördagen var en effektiv dag. Jag hann med att göra höststädningen av hela lägenheten, bytte gardiner i köket, tvättade 4 maskiner, åkte och hälsade på stackars ryggskotts-Anders, förbi med en blomma till stackars Hanna som har fått gipsat ben och iväg på hockey.

Somnade vid 3.45 imorse och vaknade av min underbara granne vid 7-tiden. Han spelar jävligt hög musik, varenda morgon när han kliver upp. Är det helg har jag absolut ingen lust att vakna den tiden. Som en vän sa: "Gå ner och berätta exakt hur du tänker mörda stereoanläggningen, så kanske han tänker sig för en sista gång innan han väcker dig igen". Funderar starkt på att göra det när jag kommer hem.

Till veckan ska Molly börja inskolning på dagis :) Tror det kommer att bli hur bra som helst för henne.

Nu är det bara 9 dagar kvar tills min MR ska genomföras. Den är jag inte så nervös över och faktiskt inte heller över resultatet. Jag måste hålla mig positiv, annars går jag under. Skulle det visa att det inte går att göra något, så får jag hantera det problemet då.

Idag är smärtorna så där. Men däcken måste bytas, så vi får se hur smärtorna är om en timme... Nu ska jag klä på mig så jag inte fryser ihjäl!