Idag kom det efterlängtade telefonsamtalet. Lite bakgrundsinformation först tror jag: I fredags var jag på rekryterignsträff för ett företag som behöver telefonförsäljare. Jag trodde jag skulle på informationsträff, men det var en intervju! Snacka om att vara oförberedd. Vi var två stycken som intervjuades samtidigt. 10 frågor ställdes och vi fick svara direkt på samma fråga, var och en för sig så klart. När vi kom till fråga 8: "Hur ser din frånvaro ut senaste året?" så kände jag: Attans. Jag bad att få passa på den frågan och svara på den privat efter intervjun. Det var helt okej från killarna som höll i intervjun. När vi var klara, så lämnade den andra sökande rummet och jag var ärlig och la alla kort på bordet. Berättade allt om endomtriosen, sjukskrivningar osv. Jag var kvar i över 30 minuter och dom ställde väldigt många frågor. Innan jag gick därifrån så sa dom att jag skulle få besked om jag gått vidare till andra uttagningen under nästkommande vecka, dvs denna vecka.

Igår, måndag, fick jag ett samtal vid 18-tiden. Det var F. Han frågade om jag ville komma in på en andra intervju! Vi bokade in kl 11.00 i förmiddags. Jag var inte så speciellt nervös när jag gick dit. Dom hade lite frågor och funderingar över min situation och det hela var över på 20 minuter. I slutet sa dom att "vi ser väldigt stor potential i dig". Väldigt roligt att höra, men skulle jag få jobbet??? Jag skulle få besked under eftermiddagen eller under onsdagen. Vid 16-tiden ringde F. Han berättade lite om hur dom hade tänkt och hade lite små funderingar om vissa senarion skulle inträffa och hur jag skulle hantera en eventuell smärtattack. Jag svarade ärligt, som jag gjort hela tiden. I slutet av samtalet säger F: vi erbjuder dig ett jobb om du är intresserad! Jag fick jobbet!!! Jag vet inte riktigt vad jag svarade och sa efter det, men innan jag la på så kände jag hur tårarna vällde upp. Tårarna bara rann, av lycka! Jag fick ett jobb! Jag fick ett jobb för att jag var ärlig och berättade exakt hur jävligt jag kan må när det är som värst! Jag var bara ärlig och det fungerar!!!

Nu ska, eller måste, jag bara få tag på passning åt Molly... Ska upp och kolla läget på Hundvil(l)an imorgon. Ett hunddagis 5 minuter bort. Jag hoppas dom har plats över åt oss, annars vet jag inte riktigt hur jag ska göra.

Nu blir det sängen, hur trött och slut som helst. Men jag är lycklig som få!!!