Jag har precis anmält mig till att få bli testpilot för NOKIA BH-609!!! Gå in du med och anmäl dig idag, så kan vi prata med varandra på ett häftigare sätt i framtiden! Mer info hittar du här.

Jag har nog aldrig mått så bra som jag gör just nu! Jag har ett jobb jag älskar och helt fantastiska och underbara kollegor. Tänk att ha ett sånt här jobb där man får gå på toaletten när man vill, prata mellan samtalen, hämta kaffe och stanna till och prata med någon,  skratta med sina kollegor mellan och under samtalen, en chef som bryr sig om en och ingen som kollar om man har haft 15 minuter eller 16.5 minuters rast. Det är ju så här ett riktigt jobb ska vara. Det är med stor glädje jag går till jobbet vaje dag!!!

Mina smärtor är helt under kontroll, för första gången på 5 år! Jag har minskat ner på mitt morfin-intag till halva min grunddosering. Nu äter jag bara 10 mg x2 och har så gjort i 3-4 veckor och mår hur bra som helst. Jag har lärt mig att älska mig själv och tycka om den person jag är. Jag känner mig lugnare och mer harmonisk i kropp och själ. Det är visst så här livet ska bara, i harmoni. Jag mår bra!!!

Jag har även börjat rida på helgerna. Eller idag var andra gången, men jag hoppas det kommer att bli minst en gång varje helg. Ska iväg på söndag igen. Känner att det är en väldigt bra träning för mig. Jag tränar upp bukmuskulaturen, ryggen, ben ja alla kroppsdelar får tränas. Jag har inte alls någon särskild smärta, varken undertiden eller efteråt. Jag bara njuter och trivs från det att jag kör in på vägen, 2 km från huvudvägen. Det är ett sånt lugn som lägger sig över mig och jag bara njuter. Idag fick Molly följa med upp för första gången. Hon har sprungit runt och njutit och lekt och skuttat och grävt och lekt. Hon rullade runt inne i hästboxarna, så det var strö och grejs över hela henne. Det var en väldigt lycklig liten hund jag hade med mig i bilen på väg hem. Lyckligare och tröttare än hon brukar vara.

Molly framför ena hagen, med vita fina Cece som jag rider.


Veronica, Molly och snälla Diva


Molly ska in och hälsa på Cece


Molly hälsar på Cece


Puss på dig hästen


Molly i snygg pose med hästarna


Molly och Diva

... som jag är nu för tiden. Har ju börjat jobba, så det är ju inte så att det är så där jätte synd om mig. Men att från ena dagen kunna sova tills när jag vill, till att helt plötsligt behöva kliva upp kl 6.15, det tar på kroppen. Men det är fantastiskt roligt och intressant abrete jag har fått nu. Tänk att det finns såna här jobb!!! Om man jämför med hur man blev behandlad på det förra stället, så kan jag verkligen inte ha fått det bättre än jag har det nu! Här blir man sedd som en RIKTIG människa. Det händer saker när man pratar med chefen. Man känner sig välkommen. Alla skrattar och har så otroligt roligt tillsammans, HELA dagarna igenom. Alla trivs och mår bra. Det är okej att gå iväg på toaletten eller gå och hämta kaffe, även om det inte är rast. Det är aldrig någon idiot till chefs-liknande människa som stor med klocka och påpekar: "nu har ud haft rast i 15 minuter och 32 sekunder", när 15-minuters rasten är slut. Men nu är det här å andra sidan ett seriöst företag så det är väl inte så konstigt att jag och alla andra trivs som tusan. Nu förstår jag dom som säger att dom älskar sitt arbete och att dom ser fram emot att gå till jobbet dagen efter - för så känner jag nu!

Molly är på dagis igen och trivs hur bra som helst! Hon piper och drar som en tok på morgonen när vi går dit, när hon väl vaknar vill säga. Självklart blir hon ju fortfarande så där fruktansvärt överlycklig när jag kommer och hämtar henne på eftermiddagen, min lilla bebis!




Just nu går allt verkligen min väg och jag har inte mått så här bra på flera år! Jag har, med hjälp av en mycket fin vän, lyckats ta mig ner på HALVA min morfindosering och jag mår fortfarande lika underbart bra!

Vilken fantastisk födelsedag jag hade! Många presenter och uppskattat fika tillsammans med allt besök gjorde min dag helt underbar! Planen var sen att göra en tidig kväll, men efter att ha plockat undan och diskat och städat så var klockan ändå mycket mer än planerat.

Var riktigt trött på lördagmorgon när jag klev upp. Terapiutbildning stod på schemat, både lördag och söndag. En fantastiskt härlig helg med många skratt och mycket prat. Molly visade ännu en gång att hon är en fantastiskt hund, men att det är jag som inte tänkt mig för utan hindrat henne. När störningsmomenten var borta, så var hon exemplarisk! Ska bli väldigt spännande att gå ut på praktik nu efter den här helgen. Snart är det dax för examen och efter den här helgen, så är jag inte nervös längre. Molly kan, och har kunnat hela tiden, nu är det bara jag som måste visa att jag litar på att hon kan sitt jobb, och det vet jag att hon kan nu efter denna helg. Ett riktigt Halleluja-moment så att säga!

Med det sagt, så ska jag använda mig av lite presenter, dvs scrapbooka lite grann. Min nya hobby som jag bara älskar!!!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag och pappa för 32 år sedan: