Det är tufft att leva med Endometrios. Att ha kroniska smärtor och försöka ha ett liv är inte det lättaste. Jag har i alla tider velat bli barnmorska. Det har alltid varit min dröm. När jag var liten så fanns det "Mina vänner"-böcker som man skrev i. Jag hittade en gammal sådan för ett tag sedan. Där stod det:
När jag blir stor ska jag bli: barnmorska eller fodervärd till kanin.

Jag hade höga drömmar redan då.

Jag påbörjade min väg genom att gå vårdgymnasiet. Arbetade sedan i 10 år som undersköterska mestadels inom hemvården. Åh vad jag älskade mitt jobb!!! För 5 år sedan började jag få smärtor i rygg och lite buksmärtor, men jag kopplade inte ihop det till arbetet då. Fick jobba nätter istället och det fungerade hur bra som helst. Jag slapp stressen som var på dagen, men nackdelen var att jag fick inte träffa och rpata och hjälpa vårdtagarna som jag ville, så som det är på dagarna. Jag gjorde en chansning och sökte till sjuksköterska och jag kom in!!! Jag pluggade och gjorde allt för att klara utbildningen. Sen var det dags för termin 4 och 8 veckors praktik. 4 veckor in i praktiken så hade jag väldiga smärtor och knaprade Citodon för fullt. Halvtidsbedömningen gick överförväntan bra. Jag var på väg till att få MVG (om det hade funnits som bedömning)! På natten så fick jag åka in med ambulans för mina smärtor. Där började eländet för mig. Jag fick hoppa av ssk-utbildningen och fortsätta arbeta som personlig assistent . Det var ett arbete som jag verkligen gillade! Men smärtorna fortsatte och jag var hemma med mina smärtor mer och mer ofta. In och ut från sjukhuset for jag. Till slut hade jag ett eget rum på avdelningen. Jag tog beslutet att avsluta mitt arbete som assistent på grund av detta... Tunga lyft fungerar inte tillsammans med endometrios...

Vad skulle jag göra nu då? Vad skulle jag kunna arbeta med?

Fick en fantastisk handläggare på AF. Hon hörde talas om en sälj-tjänst som skulle passa mig bra. Jag sökte, kom på intervju och allt gick bra! Jag var ärlig från första stund och berättade precis hur det var att leva med denna sjukdom. Dom ställde frågor och fick ärliga svar på allt. Jag fick anställningen! Jag var lite tveksam innan jag skulle börja jobba. Är jag en säljare? Jag har aldrig sålt någonting i hela mitt liv. Men tusan vad jag älskade mitt jobb!!! Det var helt rätt för mig. Jag jobbade och trivdes och sålde och allt var bra. Sen slog smärtorna till. Jag var tillbaka på sjukhuset igen. Men jag kämpade mig tillbaka och började jobba 3 dagar efter jag kommit ut från sjukhuset. Så snabbt har jag aldrig varit tillbaka på ett jobb någon gång, men jag ville inte vara sjuk. Jag ville tillbaka till jobbet, som jag älskade. Jag kämpade på, smärtorna kom tillbaka igen och jag satt på jobbet och kämpade mig igenom dagarna med smärtor. Men en dag gick det inte längre och jag blev sjukskriven igen. Denna gång pga smärtorna samt biverkningar från nya tabletten. Skulle gå tillbaka och jobba de sista 3 dagarna innan jul hade jag tänkt, men då kom samtalet: Jag blev uppsagd, just på grund av min sjukdom.

Mina drömmar försvann. Dom gick upp i rök i samma veva som mina smärtor slog till... Allt jag velat göra är borta. Mina nya drömmar har försvunnit.

Att alltid leva med ständiga smärtor är fruktansvärt! Det tär något jävulskt på kroppen, psyket, humöret, ja hela mig. Folk förstår inte hur det är. Vissa dagar orkar jag inte ens med att prata med någon människa. Vissa dagar tar jag på mig jag-mår-bara-bra-masken och ler och visar upp den där personen folk vill se. Jag är inte ute efter att folk ska tycka synd om mig. Jag försöker göra det bästa av livet, varje dag. Har jag en bra dag, ja då lever jag och njuter. Har jag en dålig dag, då gör jag det jag orkar. Jag förstår inte varför folk i min närhet inte kan förstår hur jävla tufft och jobbigt det är att leva med Endometrios...