Smärtorna har varit under kontroll sista tiden. Jag är själv helt övertygad om att det beror på min massage/healing som jag går på varannan vecka. Jag har fått lära mig att tycka om mig själv. Eller rättare sagt, jag har börjat öppna den där jävla jobbiga lådan. I den här lådan har jag lagt ner alla jobbiga tankar och känslor och annat som jag inte orkat tagit itu med. Men nu har jag kommit till en punkt när det inte går längre. Jag har tillsammans med en vän börjat öppna denna jobbiga låda. När locket väl öppnades så bröt jag ihop och grät i flera timmar. Men det var behövligt. Jag har även fått tips om att skriva ner tankar och känslor, istället för att lägga dom i lådan, och det hjälper väldigt mycket det med. Det hjälper även till med smärtorna. Sen jag börjat med detta så har mina smärtor varit näst intill obefintliga. Jag vet inte när jag mådde så här bra sist! Det är ett helt nytt liv jag har fått!!!

Efter beslagtagningsförsöket av fortskaffningsmedel, dvs när dom försökte stjäla min lilla fina bil, så slog dom ju sönder min lilla fina bilruta. Var upp idag och fick bilen dammsugad från glaskross och plastade in glasrutan. Då upptäckte vi en avbryten nyckel i fönsterlisten. Så nu vet jag hur dom har förstört mitt fönster iaf. Pratade med polisens sambandscentral och fick veta att dom inte fått tag på killarna som gjort det, men att dom hittat en övergiven bil en bit bort från mig, och det betyder att dom behövde ha en bil för att ta sig härifrån med, vilket i sin tur betyder att det inte var riktat mot mig.



Dom här sista dagarna med denna stress och oro över allt som hänt, samt all planering och allt som ska fixas innan kalaset på fredag har gjort att smärtorna varit mindre bra. Lördag var jag på fest med finaste vännen Anne-Britt:


och jag var väldigt nervös över hur mina smärtor skulle reagera. Sist jag drack alkohol var på kräftskivan i augusti och det slutade med sjukhusbesök dagen efter, med inläggning i 4 dagar. Denna gång gick det bättre. Mådde kanonbra i söndags, men på kvällen slog smärtorna ner som en blixt. Fick hjälp av en vän som kom upp vid 23-tiden och gick ut med Molly. Sen var jag ju ut mitt i natten med polisen och allt skit som hände då. Därefter har smärtorna hängt med... Förhoppningsvis återgår dom till det normala, som det varit sista veckan, dvs helt okej! Har inte tid med smärtor nu, då jag ska hinna städa och fixa och pyssla och handla och göra 3 smörgåstårtor innan torsdag. Ja ja, det ska nog gå vägen!

För 1.5 vecka sedan kom jag ut till min lilla bil och då hade nån idiot smällt min fönsterruta i baksätet. Det var bara det lilla fönstret och den/dom hade inte tagit sig in i bilen. Fick tag på ett företag som kunde fixa mitt lilla fönster, relativit billigt. Igår kväll bytte jag parkeringsplats från nersidan, upp till ovansidan. Kunde inte sova i natt och jag hade fönstret öppet, när jag vid 1.20-tiden plötsligt hör något som jag tyckte lät som ett bil-larm. Öppnar fönstret på vid gavel och tittar ut. Ser 3 killar springa iväg från vår parkering och hör att det låter som om signalhornet på min bil, som om det har hängt sig och hela tiden står och tjuter. Jag slänger på mig en jacka och skor och tar med mig min lilla vakthund. Kommer upp till parkeringen och ser då att det är min bil dom varit på igen. Denna gång är det inte bara fönsterrutan som är inslagen. Nu har dom lyckats veva ner bakrutan, därefter låst upp förardörren och tagit sig in i min lilla bil. Där har dom försökt tjuvkopplat bilen genom att rycka loss skyddet under ratten och dragit loss alla kablar. Dom har även försökt öppnat huven. På nåt sätt har dom gjort nåt så signalhornet står och tok-tjuter. En granne kommer utspringandes och hjälper mig att få av oljudet. Jag ringer därefter polisen och dom är på plats inom 1.5 minut. 2 bilar med blåljus och skrikande däck. En drar iväg direkt för att leta efter dom tre idioterna och den andra stannar hos mig. Dom tar fingeravtryck och gör anmälan. Underbara poliser!!! Jag var helt förstörd, tårarna bara rann och jag visste inte ens mitt eget mobilnummer när dom frågade om mina uppgifter. Att bara då få höra: "vi har ingen brådska, utan vi tar det lugnt nu och andas bara", sen lägger tjejen bara en hand på min arm och stryker mig lätt. Att bara få lite medkänsla och att dom verkligen visar att dom bryr sig, betydde så himla mycket. Nu står min lilla söta bil på parkeringen. Inlindad med polis-avspärrnings-band och jag sitter inne och bara gråter. Det känns fördjävligt att dom ska göra så här mot mig! Vad har jag gjort för ont för att förtjäna det här??? Jag blir så jävla förbannad!!!!

Har fått till några små kort senaste veckan. Hade aldrig trott att jag skulle tycka det var så här roligt och avkopplande att scrapbooka!



Utsidan:


Insidan:








Utsidan:


Insidan:

Jag fick lite klagomål från älskade lillasyster att det är för få bilder på Molly här i bloggen, så nu kommer ett litet bild-inlägg på Molly!!!

En nyvaken liten bebis:


Gillar väl inte så där jättemycket att åka bil:


Ute i blåsten:


Hittar en liten pinne:






Lilla Tassan vill också scrapbooka:


Wilmer älskar ju som sagt att åka bil:



Hoppas du blev lite nöjdare nu älskade syster! Ska uppdatera vad som händer hos mig nån dag, men just nu har jag ingen som helst ork till någonting. Orkeslös, konstant trött, men är dock väldigt smärtfri!!! Lägg därmed till att jag håller på att sluta snusa. Idag är det dag 3. Är alldeles skakig och har myrkrypningar till tusen... Har väl mått bättre om man säger så!

Idag fick jag mitt efterlängtade paket från Buzzador. En kartong med Purina ONE kattmat, torrfoder. Wilmer är ju väldigt kräsen när det gäller kattmat, så jag hade inte så stora förhoppningar på att han skulle äta nåt. Tassan äter allt, så henne var jag inte så orolig för. Hällde upp en skål och båda två blev som tokiga! Dom åt samtidigt ut skålen och det tog inte lång tid innan den var tömd. Under dagen åt dom upp 3 små påsar kattmat. Jag tror inte att dom var särskilt hungriga, mer bara åt för att det var gott. Ett väldigt bra betyd för denna kattmat måste jag säga!

Jag har ju hittat mig en ny hobby genom att scrapbooka. Jag klistrar och skär och limmar och pysslar och fixar, för att slippa tänka. Då kan det bli ett sånt här kort till exempel:

Före:


Efter:

Jo jag vet att det var länge sedan jag skrev nåt. Allt är bara bra, kan faktiskt inte bli bättre! Inget jobb ännu, men jag har lite på gång, så vi får se vad framtiden har att uppvisa. Ska uppdatera mer senare, men nu är klockan lite väl mycket, så jag orkar inte just nu. Men hon återkommer snart!

Ja det har hänt väldigt mycket, både bra och dåliga saker. Har inte haft tid eller ork att skriva nåt. Får se hur det här blir innan det är klart. Vet inte ens vart jag ska börja.

Helgen tillbringades på Hundens Hus tillsammans med hela B/T-gänget (terapihund). En helg fylld med präning, externa besök och mycket skratt! De externa besöken innebar att vi fick gå ner ett ekipage i taget ner i källaren där det satt 3 personer (som jag kände 2 av dem sen tidigare). Där skulle vi sen genomföra vårt intränade rutin-besök och bli bedömda därefter. Jag fick väldigt bra omdömen och det var väldigt bra träning inför praktiken.

Sen var det det här med praktiken då. Förra veckan fick jag klart med min praktikplats, på särskolan. Var där för att träffa min handledare och blev då erbjuden att även vara på träningsskolan. Träningsskolan blev intresserade när jag berättade vad det handlade om och ville då att jag även skulle vara hos dom!!! 2 praktikplatser på en gång!!! Ska även få ha min specialpraktik hos nån av dem, beroende på vilken elev vi tillsammans anser skulle passa in bäst. Var på mitt första praktiktillfälle i måndags. Lite nervöst var det, men det hade jag inte bhövt vara. Det gick hur bra som helst, med tanke på omständigheterna. Imorgon, torsdag, ska jag iväg och ha min första praktik på träningsskolan. Är lit emer nervös för den, då det är elever som är lite mer utåtagerande. Med tanke på att Molly är så pass liten, så klarar hon inte av lika "hård" hantering som ex. labbarna som är med i B/T-gänget. Men det ska nog gå bra. Jag litar fullt ut på Molly och hon är väldigt duktig på att utläsa olika situationer och väldigt duktig på att visa mig sina signaler när det är nåt som inte passar eller blir jobbigt.

Idag var det dags för veterinärbesök för Wilmer igen. För en gångs skull så var jag inte alls så där jättenervös som jag brukade vara. Stressade som en tok och var på plats 14.59. Hade tid 15.00. Vägning, blodprov och blodtryck stod på listan. Allt gick bra! Wilmers värden var fortsatt bra och han hade gått upp i vikt igen!!! Han har legat stabilt en längre tid just nu, så vi behöver inte komma tillbaka förrän maj/juni!!! Bättre veterinär än vår får man leta efter!!! Åh vad jag är glad för att vi har vår veterinär!!!


Har blivit så jävla sviken av en människa jag trodde var min vän. Blir så förbannat less på att jag tillåter mig lita på människor. Är jag bara naiv? Har en annan vän, som är underbar, som rekommenderat mig att göra en polisanmälan på henne och det funderar jag starkt på att göra nu. Ska ta och ringa ett samtal imorgon och kolla upp hur saker och ting ser ut och därefter ska jag ta ett beslut. Orkar inte ha det så här med den där människan längre och hon verkar inte alls vilja ändra på sig heller. Jag som verkligen trodde vi var vänner, men ack vad jag bedrog mig. Får se vad som händer imorgon helt enkelt... När en jobbig sak försvinner ur världen, då dyker nästa på mig direkt. Varför händer allt jävulskap mig hela tiden??? Vad har jag gjort för ont???


Jag har inte hunnit med mycket sen sist, men jag känner att det som hänt räcker och blir över... Tur jag har min lilla gris som fullständigt ÄLSKAR att åka bil!