Jag verkligen inte vad jag ska ta mig till snart. Jag hade idag ett långt telefonsamtal med min gynläkare. Vi pratade i 40 minuter. Det var 40 minuter med gråt, omtanke, känslor, ärlighet och bakslag. Jag har har jävulska smärtor senaste veckorna. Förra veckan låg jag fullständigt däckad från onsdag till lördag. Självdoserade morfinet och låg på doseringar mellan 80-120 mg/dag. Det funkar inte att ha det så här. Min läkare höll med och var ärlig: "det finns inte så mycket annat vi kan göra". Det hon funderade på är om jag ska sättas på en till GnrH-behandling. Dom har jag gjort i tre omgångar. Jag har aldrig mått så dåligt som jag gjort under dessa behandlingar. Det har varit 2 överdoser under 2 behandlingar. Smärtorna är borta under tiden, men alla biverkningar gör att det INTE är värt det. Sen att smärtorna slår till med full kraft igen så fort behandlingen är över, gör att det inte är värt att slösa bort 6 månader av att må dåligt och inte kunna lita på mig själv.

Dagen idag har varit fruktansvärd. Började med att jag knappt tog mig upp på dagis med Molly. Fick ta bussen ner på stan, klarade inte av att gå ner i 10 minuter. Smärtorna tilltog under dagen och när det närmade sig 14.40 så slog dom ut i full blom! Skulle hämta ett papper i skrivaren och trodde jag skulle falla ihop. Ringde mamma och hon kom direkt och hämtade mig. För en gångs skull så trodde hon på mig till 200%!!! Det har inte hänt tidigare, det har alltid funnits ursäkter "måste du åka in på sjukhuset direkt, eller hinner jag träna först" (då trodde jag att jag skulle slå ihjäl min kära mamma faktiskt). Nu ligger jag hemma och är helt jävla utslagen.

Fick höra idag av en kollega, Ann. Hennes tonårs-dotter var in tidigare i veckan och jag pratade lite grann med henne i 2-3 minuter. Igår hade hon sagt till sin mamma: "Mamma, Pernilla måste vara en underbar mamma". Ann vågade först inte säga nåt imorse, då hon trodde jag skulle börja gråta, men när hon väl berättade så värmde det hela mitt hjärta! Jag kommer nog aldrig att få den stora äran att bli mamma men jag är ju bonus-moster till mina små troll och det är värt hur mycket som helst!!!

Idag fick jag ett litet jul-korts-paket från min lilla go-unge. Hon hade skrivit ett kort och gjort ett rosa julpynt till min rosa gran!!!

Vet inte vart jag ska börja riktigt. Har varit på väg att skriva länge, men jag har ingen ork eller lust och vet inte hur jag ska formulera mig. De nya tabletterna ger fruktansvärda biverkningar och effekten är i stort sett noll. Jag har såna fruktansvärda smärtor hela tiden. De nya tabletternas biverkningar är så jäkla jobbiga. Jag känner mig fullständigt nere på botten, så djupt ner man kan komma, är konstant trött och fullständig orkeslös. Får jag välja så stannar jag bara hemma, ensam, i tystnad och gärna liggandes under täcket i soffan och bara slökollar på tv. Som tur är så har jag ett jobb att gå till så jag slipper fastna i  den där farliga onda spiralen igen.

Tyvärr är det mamma som åker på alla elakheter. Det är aldrig meningen och jag försöker verkligen hela tiden att tänka på det, men så fort jag hör hennes röst så händer det nåt inom mig. Jag mår så fruktansvärt dåligt över det här, men jag vet inte hur jga ska ta mig ur det.

Smärtorna är fruktansvärt överjävulska. Sista 2-3 veckorna har jag knappt tagit mig upp ur sängen. När jag väl lyckats få upp Molly på dagis så har jag knappt tagit mig ner på jobbet. Varje rast/lunch har jag legat i soffan och önskat mig själv död. Efter jobbet har jag hämtat Molly och tvingat mig ta en promenad med Molly i minst 30 min upp till 2 timmar. Detta för att hoppas och kanske jag ska sluta öka i vikt. Det är okså en biverkning av nya tabletterna - viktökning. Just nu ligger jag på 11 kg ytterligare. Jag avskyr att se mig själv i spegeln. Inga kläder passar och jag vill inte köpa nya för jag tänker inte stanna kvar i denna övervikt, men det är jobbigt att inte kunna ha vilka kläder som helst.

För att summera allt: jag blir äcklad av att se mig själv i spegeln, extrem viktökning, trötthet och orkeslös, nerstämdhet, depressions-varning, och smärtorna blir inte bättre, snarare extremt mycket värre.

Ska ringa och boka tid hos min läkare imorgon. Det här fungerar inte alls längre.