Det var ett tag sen jag skrev, det är jag medveten om. Det har hänt så mycket skit och jag har mått otroligt dåligt så jag har verkligen inte orkat med någonting alls. Vet inte hur jag ska kunna sammanfatta i korthet vad som hänt men jag ska göra ett försök.

Jag blev ju som sagt uppsagd, men så klart så krånglade galningen till chef så jag fick åter igen dra in facket. Vi löste allt och det enda jag sen behövde var ett arbetsgivarintyg. Då började hon jävlas igen! Skrev in arbetad tid under juli månad när jag var arbetslös. Hade en LÅÅÅÅNG mail-konversation med henne där hon vägrade ändra, eller som hon sa: jag kan ju inte manipulera siffrorna. För mig är det inte att manipulera siffror när hon själv gjort fel! Men det kanske bara är jag som tänker så...? Till slut fick jag henne att inse att hon gjort fel och hon skulle skicka ett nytt. En vecka senare hade jag fortfarande inte fått nåt intyg. Mailade i måndags och frågade vart det var och hon skulle påminna X att göra klart det. Det roliga i det här är att hon själv ALDRIG skrivit ett intyg i hela sitt liv! Hon har ingen aning om hur hon ska göra eller vad som ska skrivas! Idag fick jag intyget och så klart så har dom åter igen skrivit fel!!! Jag blir galen! Jag har ingen ork eller energi kvar att lägga på att tjata och stå på för att få ett intyg, men vad ska jag göra? Blir så jävla less...

Blev sjukskriven i samma veva av VC-läkare för depression. Var tillbaka för återbesök igår, tisdags, för att följa upp hur jag mår och hur det går med nya antidepressiva tabletterna som jag ätit i strax över en månad. Nya läkaren (3:e läkaren jag träffat på 3 månader) satte ut medicinen jag haft och satte in en annan som jag ska prova i en månad tills jag ska på återbesök igen.

Idag hade jag besök av Dagbladet. Dom gjorde en 2 timmar lång intervju av mig och Madde om Endometrios och vår utställning som vi ska ha på ungdomsmottagningen här i stan nästa vecka. Det är ju officiella Endometriosveckan v. 10 över hela världen så vi försöker uppmärksamma det så mycket som möjligt då genom artikel i tidningen, fotoutställning på ungdomsmottagningen samt en föreläsning på fredag 9/3 på Mittuniversitetet.



Ja det var väl kortfattat vad som hänt sista veckorna...

Kör du bil mycket, privat eller i jobbet? Vill du ha chansen att provköra en lyxig bil över en långhelg, fulltankad? Varför inte då göra som jag och ansöka om att bli testpilot för Peugeot 508 SW GT?? Mer information hittar du här.

Gå in och anmäl dig här!

Lycka till!!!

"Moster - jag saknar dig!!!!"

Igår hade jag efterlängtat besök av världens älskvärdaste och sötaste mormor! Hon kom hit vid 11 och jag körde ut oss, i hennes bil, till Birsta för att köpa en ny trådlös hemtelefon som jag bokat på en butik. Snällaste mormor köpte en fårskinns-liknande pläd som är hur mysig och varm som helst. Jag har velat haft en sån hur länge som helst, men känt att såna lyxigheter får läggas åt sidan tills ekonomin kommer igång igen, typ om 4-5 år om det fortsätter så här. Vi styrde sen kosan tvärs över gatan och köpte oss en varsin räkmacka. Vi åkte hem till mig, fixade kaffe och åt räckmake-lunch - hur gott som helst! När vi var mätte och belåtna så åkte vi upp till Sidsjön och tog en härlig promenad runt sjön med vovvarna. Molly gjorde allt i sin makt för att få Snobben, 13 år, att leka med henne och lyckades nästa ett par gånger.

Sötaste mormor:


Våra fina vovvar:


Mormor och vovvar:



Imorse när jag klev upp för att göra mig klar att gå upp med Molly till dagis tyckte jag det var lite konstigt att Molly inte kom flygandes på mig när alarmet gick igång. Sen hittade jag henne på fårskinnsaktiga pläden:



Hon tyckte inte att det fanns nån anledning att flytta på sig. Morrade när jag försökte lyfta upp henne för att kunna gå till dagis. Mitt söta lilla hjärta!!!

Senaste månaderna har varit väldigt turbulenta. Smärtorna har varit hopplösa, jobbet har varit okej blandat med kaos till och från. Efter lite strul så fick jag åter igen kalla in facket för att få hjälp och få mina rättigheter. Men nu är det klart och jag slipper ha med det där stället att göra! Hur skönt som helst! Det var en lättnadskänsla som kom över mig när jag gick ut därifrån. Smärtorna har gett med sig enormt. Det är otroligt vad dom kan orsaka när inte omgivningen är okej för mig. Blev sjukskriven 100% i fredags av VC-läkare. Mår fruktansvärt dåligt i kropp och själ. Som han själv sa: det är väl inte så konstigt att du mår så här med tanke på att du går runt med såna här smärtor dagligen och aldrig får chans att vila eller återhämta dig! Det är precis så det är. ÄNTLIGEN en läkare som förstår!!! Man kan tro att gyn-läkarna ska tänka så, men den medkänslan har dom inte, dom som arbetar med oss endo-patienter dagligen. Ja ja, skönt att ha nån som förstår dock. Nu har jag iaf 1 månad på mig att vila, må bättre och hitta tillbaka till livet igen!