Var går gränsen för vad man ska orka med???

Nu börjar jag närma mig gränsen för vad jag orkar med.
 
I torsdags var jag till AF för att planera min framtid. Vi hade ett trevlig och bra samtal. Jag berättade att jag mådde bra, mentalt, och var redo för första gången på länge att iaf prova på att börja jobba. Sen hur det kommer att gå, det får vi helt enkelt se. Problemet är ju som vanligt smärtorna, som spökar hej vilt här hemma, men även denna förlamande trötthet! Jag sover hur mycket som helst och jämt känns det som. Gör jag nåt på dagen, så kan jag inte hålla ögonen öppna när jag kommer hem. I torsdags gick jag till farmor, lämnade av Molly, gick till AF, satt på möte i 30 min, tillbaka till farmor för en kaffe och fika, lämnade sylt till mamma på jobbet och gick hem. Sen sov jag i 3 timmar. Har sen inga problem alls att sova på natten. Minnet ska vi inte prata om. Det är ju helt borta, om jag inte skriver upp saker och ting ska ska göras.
 
På fredag vid 16-tiden ringer min handläggare X från AF och berättar att hon varit i kontakt med min handläggare på FK, T. Då blev jag nervös... X sa att det var första gången på 1.5 år som hon sett att jag var mentalt med och redo för att börja arbetsträna, men både AF och FK tror inte att det kommer att gå mer än 2-3 veckor innan jag kraschar, med tanke på hur jag mår i kroppen. Vilket jag helt håller med om. Det bästa för mig, enligt dem båda, är att jag blir sjukskriven av gyn, då jag kan börja i ett rehab-program som finns på FK där man kan arbetsträna och det inte gör nåt om man har sjukdagar eller inte. Jag blev så glad att höra det från dessa två instanser, som annars brukar vara emot just detta. Igår hade jag telefontid med min läkare och berättade vad AF och FK sagt och hur jag mår. Får då ett: "NEJ, jag tänker inte sjukskriva dig" till svar. Hon vill istället att vi ska ha ett möte, gyn/FK/AF/jag, för att diskutera detta!!! Jag ska nu försöka få tag på FK (vilket inte är det lättaste) och be T samordna ett möte, INNAN nästa fredag för sen är min läkare borta till mitten av december!!!
 
När ska det sluta vara uppförsbacke för mig? Kan jag inte en enda gång få ha lite medvind och låta det gå min väg bara??? Hur mycket mer är det meningen att jag ska orka???

Kommentarer
Postat av: Syster

Det löser sig, alltid! Snart är det DIN tur!

Svar: Tack älskade syster!!!! Love you!!!
Pernilla

2012-10-04 @ 18:04:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0