Har inte orkar skriva på länge då smärtorna har varit allt för tuffa för att orka med ett vanligt liv.

Har väl egentligen inte gjort mycket alls. Blev utförsäkrad från FK, då jag varit sjukskriven i ett års tid. Tydligen är man frisk efter ett år... Är nu arbetslös igen och är absolut inte i form att kunna jobba.

För 2 veckor sedan var jag inlagd för smärtorna. Dom slog till med full kraft och säckade mig helt hemma. Åkte in på fredag och det vände på lördag så jag kunde åka hem igen på söndagen. Kände att det var så otroligt skönt att det bara var ett tillfälligt bakslag, men tji fick jag. Veckan som följde var inte att leka med. Förra fredagen började eländet om igen, men jag stod ut hemma. Lördag och söndag tillbringade jag hemma hos Hanna och hjälpte henne baka och förbereda för 7-års kalas på söndagen. Agerade "lek-tant" på kalaset under söndagen och säckade helt på kvällen.

Ringde på måndag morgon och fick en akut-tid på gyn på em. Blev inlagd och blev kvar... Hade inte tid med detta då jag på fredag (igår) skulle flyga ner till Göteborg för bröllop. På torsdagen avbokade jag flyget. Det skulle aldrig gå. MEN en tjej sa att jag kunde få bila ner med henne och sambon på fredagen, om jag orkade. Blev utskriven på torsdag em och på kvällen bestämde jag mig. Jag ska INTE låta denna jävla sjukdom få styra mitt liv!!! Jag kan lika gärna sitta i en bil och ha ont, som att sitta i soffan hemma själv.

Vi åkte ner igår, 11 timmar i bil. Vaknade imorse vid 6-tiden av såna extrema smärtor. Nu, 4 timmar senare, är smärtorna något bättre, men inte mycket. Får se hur dom utvecklar sig. Men vigseln SKA jag vara med på!!! Bor i närheten av kyrkan/festlokalen, så i värsta fall är det bara att ta sig hem och vila. Erica (bruden) vet ju hur jag mår så det är skönt.

Nu ska jag fortsätta vila innan det är dags att göra sig klar för bröllop!!!!