I onsdags em slog det till. Jag VÄGRADE sitta på akuten ett par timmar, så jag stod ut den natten. Det var inte lätt. Ett par timmars sömn sen ringde klockan. Upp och kände efter. Smärtorna var kvar och dom var inte nådiga. Ringe och fick en akut-tid på gyn "kom upp så fort du kan". Underbara vännen M kom och skjutsade upp mig. Vilken underbar känsla det är när smärtorna släpper efter pcb-behandlingen!!! Åkte hem och la mig direkt i soffan. Somnade direkt i stort sett. Vaknade till vid 12-tiden då chefen ringde. Pratade och planerade lite. Sen ringde grannen på andra sidan gatan. Jag hade sökte henne tidigare. Hon tog ut Molly på promenad när hon ändå gick ut med Gandhi, sen behöll hon Molly så jag skulle få vila ett par timmar. Vid 14.30-tiden kom M upp och sa till mig direkt att ringa till gyn. Jag ringde och blev ombedd att komma upp omgående. Tog en taxi upp (fick guida chauffören vart han skulle!). Väl uppe på mottagningen igen, så fick jag lägga mig i ett rum. Allt strul som hände sen hoppar jag över, eller kan sammanfatta med följande: jag glömdes bort i rummet, blev överkörd av beslut som fattades utan mig, fick förklaring av läkaren efter 3.5 timme.

Det slutade som vanligt. En EDA-pump insatt (ryggmärgsbedövning) i torsdags kväll. Tyvärr gled den ut under natten/fm så dom fick sätta en ny i dag efter lunch. Nu sitter den jättebra. Jag har full känsel i benen, och är helt smärtfri.

Nu börjar tyvärr bedövningen att slå på hela ena sidan från höften upp mot axeln. Vilket inte är så bra, då det påverkar andningen... Har nyss sagt till om det så vi får se hur det blir... Det ska alltid vara något...

Som tur är har jag underbara föräldrar, syskon, vänner och grannar som ställer upp. Utan er skulle jag aldrig klara mig!!!


Molly och hennes bästa kompis Gandhi!

Jag skrev ett mail till tv4. Det löd så här:

Hej!
 
Jag slog på tvn nu på morgonen, söndag, och det var precis dax att se nyheterna. Kl var 10 och jag missade vad han heter han som läste upp nyheterna. Men när han skulle avsluta varje nyhet, så sänkte han rösten och man hördes inte de sista meningen/orden som han sa. Varför pratar han inte i samma tonläge hela tiden så man får höra hela nyheten??? Jag hade svårt att höra vad han sa, och jag är ändå bara 30 år, hur ska då inte äldre människor tycka???
 
Mvh Pernilla Nordstrand


Jag fick det här som svar:

Hej Pernilla,
Tack för ditt mail, jag har skickat det vidare till Jesper Börjesson.
Mvh Astrid, nyheterna/nyhetsmorgon TV4


Efter nån timme fick jag det här svaret:

i subjektrutan stod det: förlåt!

hej pernilla
det var jag som läste nyheterna i söndags. tack för ditt mail. jag lovar skärpa mig tills nästa gång.
tittarreaktioner är viktiga för oss.

mvh jesper börjesson

Jag troddet inte jag skulle få ett personligt svar tillbaka - BRA GJORT TV4!!!

När jag köpt Molly så var jag iväg och handlade en MASSA saker till min nya lilla bebis.



Dne lilla hundbädden var tänkt att Molly skulle sova i. Jag hade bestämt mig för att vara STENHÅRD med att INGEN HUND I SÄNGEN. Första och andra kvällen gick bra. Kväll nummer 3 såg det ut så här:



Sen var det kört! Molly blev en sänghund.

Hundbädden har sen stått i ett hörn. Oanvänd. Den var ett tag samlingsplats för alla nallar och större leksaker. Sen hade jag besök av min nya underbara vän Marie och hennes gull-dotter Julia. Hon lekte med Molly och byggde om bädden, dsv la en filt över den. Idag blev den använd! Idag upptäckte Lill Strumpan den! Hundbädden blev till en kattbädd!!!

Det är helt otroligt vad kroppen tar stryk när man har så här ont. Idag har jag legat precis hela dagen. Vanja var på besök igår. Vi gjorde stan i väldigt lugn takt. Blev en sväng på Birsta för hundfotografering för Molly. Hade jag fått välja så hade jag legat i sängen hela dagen... Det gick väldigt mycket värktabletter igår kan jag lova. Väl hemma så placerade jagmig i soffan och kollade lite på hockeyn. Gick som vanligt - inga kommentarer. Jag drog igång en porterstek och sen skötte den sig själv. Vi åt sen blev det en lugn promenad med Molly och vi hyrde en film. Hem och tillbaka till min plats i soffan. Vanja såg filmen Män som hatar kvinnor, tillsammans med Molly.

Molly njöt!!!

Jag halvkollade (har sett den 3 gånger redan, men som den bästa värdinnan jag är, så såg vi en film som min underbara gäst ville se) medan jag stickade vidare på min kjol. Sen var klockan så mycket att det var lika bra att sova. Som den bästa värdinnan jag är så tog jag soffan och överlät sängen till min gäst! Imorse skulle Vanja ta tåget tillbaka till sig och valde den tidiga bussen, 10.10. Jag var så pissdålig så den där bästa värdinnan fick övergå till den värdelösa värdinnan och jag stannade hemma i soffan. Sen har jag inte klivit upp alls idag, mer än nödvändigt, dvs när Molly behövde gå ut. Jag somnade vid 11 och vaknade till strac före kl 14.

Mamma och pappa kom på eftermiddagen vid 15-tiden. Min älskade pappa skulle fixa det sista i köksrenoveringen. Foga mellan diskhon och diskbänken. Underbara mamma gick ut med Molly åt mig. Jag fick åka ner på ICA för att köpa såpa (som jag var helt säker på att jag hade, men icke). Köpte även lite glögg, peppisar och ädelost. Vi fikade innan dom åkte hem och jag la mig tillbaka i soffan. Åt lite middag, rester från igår. Skönt att slippa laga nåt när jag inte orkar stå upp. Sen slog det till. Sista tuggorna fick jag knappt i mig. Blev toktrött!!! La ner mig i soffan igen och tvärsomnade. Vaknade vid 20-tiden. Ringde mamma en sväng, sen ut med Molly. Fick ringa ett jobbsamtal och löste ett problem och nu sitter jag här. Allt är förberett och klart, sängen är uppbäddad, katterna sover och Molly inväntar mig så vi kan sova. Är det inte bättre imorgon så blir det nog en till resa upp till gyn. Ska i vilket fall som helst ringa dit imorgon och försöka få prata med min läkare där uppe. Smärtorna har ädrat karaktär och styrka och det känns som om det är nåt som inte stämmer...

Men nu är det dax för sängen!

                                      Good night. Sleep tight. Don´t let the bedbugs bite!!!

Det blev en tripp upp till akuten nu på eftermiddagen... Nu är jag relativt smärtfri i alla fall. Inte helt, men det är bättre... Blir inget jobb på söndag känner jag. Är det bra imorgon och jag drar iväg på jobb och stressar och håller igång då är det kört efter ett par timmar igen och det kommer att bli akut-besök igen. Så kul är det inte att vara där uppe.

Nu blir det bara värre och värre... Smärtorna ökar hela tiden. Har ringt in och sjukanmält mig imorgon, eller idag rättare sagt, fredag. Det blir absolut inget jobb imorgon! Kommer att ha fullt upp med att klara av att gå ut med Molly - piss-endo.

För att visa på vilken slags smärta jag har så använder jag mig av VAS-skalan. Ena sidan markerar jag var jag ligger mellan ingen smärta och värsta tänkbara smärtan.


Sen vänder man på den och ser då hur kraftig smärtan är. Just nu ligger jag på en 7a... och det ökar hela tiden... Inte bra.

Igår var det din födelsedag. Jag fick stålsätta mig för att inte höra av mig. Det gör så ont i hjärtat, men jag måste... Tänkte du ens på att jag inte hörde av mig? Tänker du ens nån gång på mig?

I lördags tog jag ÄNTLIGEN med mig kameran till skogen. Fick några bra pics på Molly i sitt rätta element - springa som hon vill och njuta av att vara hund i skogen!!!

Vad väntar vi på???


Nu kommer jag!!!


En snöig liten sötnos!


En snöig liten sötnos i profil!

Tack vara underbara Erika så har jag lyckats lägga upp en liten film på Molly! Titta och njut :)

Nu börjar det närma sig!!! Nick - here I come!!!

Var iväg idag och spenderade i stort sett alla mina pengar. Det var helt klart värt det!!! Är så himla nöjd!!! Det är inte så lätt att fota sig själv. Här är resultatet eller delar av det iaf, kom och kolla så får du se det live istället :)

Idag ska jag fira världens bästa pappa!!! Jag är så lycklig lottad som har dig som min pappa. Utan dig skulle jag inte vara den jag är idag!!!

Vaknade i morse med ett vitt litet tunnt täcke av snö utanför fönstret. Molly tvekade i dörren, men rusade sen ut! Hon har lekt och skuttat och hoppat och rusat i snön som en galning! Molly verkligen ÄLSKAR snön!!! Jag skrattade så tårarna rann. Ska köra ett filmklipp på henne imorgon, om snön är kvar. Har lekt en stund ute i snön med henne nyss - väldiga smärtor för mig, men att se hur lycklig denna lilla bebis blev gör det hela värt alla smärtor i världen!!! Allt för mitt lilla hjärta!!!

Förstår inte varför jag ska sätta mig själv i den sitsen och kolla på/läsa om såna här saker, som är så otroligt vackra för många, men så ledsamt för mig... Det gör så ont i hjärtat och tårarna bara rinner...