Jag trivdes och var så glad och nöjd med allt i mitt liv. Jag var smärtfri och mitt liv var på topp! Jag älskade det jag gjorde, men ändå blev det så här? Jag fattar absolut ingenting. Från att ha blivit lovordad, fått besök när jag var dålig, ännu mer positiva ord, peppning när jag var påverkad av smärtorna och alla andra positiva ord däremellan, så blev det så här. Varför? Vad gjorde jag för fel? Att jag var ärlig från början och under hela resan det spelade visst ingen roll, man blir ändå behandlad som skit i slutändan när det inte passar...

Jag ogillar och avskyr såna där fega och patetiska typer till människor, som inte vågar stå för det dom säger, utan alltid skyller ifrån sig.

Stå för det du sagt, så blir allt bra ska du se. Det har fungerat för mig och andra i alla år, och det ska nog fungera för dig med om du vågar prova på.

Det är väldigt enkelt egentligen: var ärlig hela tiden och stå för det du säger. Blir det fel, stå för det du sagt, och be om ursäkt - så enkelt är det.

Nu är det som det är. Jag ser inte alla problem du gett mig, utan på möjligheterna som du nu givit mig. Jag är värd någonting mycket bättre än det där. Jag är värd någon som uppskattar mig och ser mig för den jag är!!!!

Inväntar några till som jag vet läser, innan lösenordsskyddet börjar gälla, men snart kommer det massmail till er alla som "amnält" intresse!



Vilken underbar julafton jag hade! Jag och syster har vår lilla tradition med uppesittarkväll varje år. Då äter vi middag, Bite Line, och duttar bingolotto-nummer så mycket vi kan med våra duttpennor. Vi vann ingenting i år, men vi var väldigt nära.


Julaftons morgon började med julklappsutdelning till syster. Det brukar också vara en tradition att hon får en klapp, men inte jag. I år bröts traditionen, då även jag fick mig en liten julklapp! Självklart fick även djuren en liten klapp av moster.


Klockan 11 är det traditionsenlig grötlunch hos mormor med släkten. Vid 12-tiden började alla stora barnen bli nervösa, då det drog ihop sig till att få lite tomtebesök!!! Den stackars tomen plumsade och hade det väldigt jobbigt i den djupa snön. Till på köpet fick h*n bära på en tjock och tung liten 12-årig hund och julklapps-IKEA-påsen...


Till slut lyckades tomten äntligen komma in och fick sätta sig ner och vila på en stol.


Vi fikade lite efter att tomten hade gått vidare och sen åkte vi vidare till Alnö och firade julafton hemma, så som traditionen är. Julbord och lite vila innan nästa tomte var på gång. Jo det är sant. Vi har tomte i vår familj där den yngsta är 21 år gammal! Molly var väldigt fascinerad av tomten. Tomten luktade som morfar, men såg inte alls ut som morfar... Molly flirtade allt hon kunde med tomten och till slut så hjälpte det!


Resten av kvällen spenderades med film och TP-spel. Sen skjutsade jag hem farmor och bror och åkte sen tillbaka till Alnö. Juldagen tillbringades hos finaste moster. Där bjöds det på underbar porterstek och till efterrätt ostkaka! Gott som alltid. Jag var som vanligt chaufför och körde hem mina föräldrar på kvällen. Senare på natten hämtade jag hem min lillasyster osm var ute och svirade på stan. Somnade sen och vaknade lite för tidigt.

Vaknade upp på annandagjul av att lilla söta mamma avbokade hennes släktjulmiddag, i samtal, med moster. Ett snöoväder drog in över oss. Jag och syster åkte istället ut på Birsta och kollade in rean. Det var tyvärr inte bara hon och jag där. Efter 2 timmar gav vi upp och tog oss hem i snöstormen. Väl hemma hos färldrarna, så skottade vi av gården, så att vi kunde köra in bilen och pappas bil lite senare när dom kom hem. Kollade på hockeyn och när den var slut så var det bara att gå ut och skotta bort lika mycket snö till. Vi åt middag och kollade på film tillsammans, 2012 - Doomsday. Den var inte alls bra! Ruskigt dålig faktiskt. När den var slut så var det bara att bege sig ut i snön igen och skotta lika mycket snö till...


På måndagen så låg jag precis hela dagen. Hade såna jävulska smärtor, så jag var på väg att åka in på sjukhuset. Så går det när jag ska vara duktig och skotta snö. Men jag härdade ut och lyckades till och med att ta mig in till stan, pussa på katterna mina, ta en afternoontea med syster och mamma samt kolla lite på julrean. Sen var jag helt knäckt! Hem till föräldrarna igen och la mig i soffan och vilade. Vi kollade på Pirates of the Caribbean - dead man´s chest och den är lika bra som vanligt! När den var slut så packade jag in mig och Molly och körde hem. Kom hem vid 01.10 och packade upp alla julklappar, myste med katterna och kom inte i säng förrän vid 02.30.

Vaknade imorse vid 10.10 och var så himla trött. Halvsov till 11.10 innan jag lyckades ta mig upp ur sängen. Kokade lite risgrynsgröt, från grunden, och bokade date med sötaste Hanna. Hon hämtade upp mig vid 14-tiden och vi skulle in på stan för en fika. 3.5 timmar senare så hade vi hunnit med lunch, julrea och onda fötter. Kom hem vid 18-tiden och Molly blev så himla skuttandes glad när jag kom innanför dörren. Ut en längre sväng med Molly och in för lite middag. Nu är det hockey, Timrå-Färjestad och senare i natt JVM Sverige-Ryssland kl 01.00. Där emellan ska jag hinna med Pirates of the Caribbean - at World´s end. En härlig julhelg med andra ord!

Hittade världens finaste klänning idag!!! Ingen julrea, men billig ändå!!!


Hoppas ni alla haft en lika tomterik, härlig och underbar jul som jag haft!!! Det bästa med hela julen var sms´et jag fick av dig min fina vän. Åh vad jag saknar dig!!!

Satt och pratade med en fin vän ikväll. Vi pratade lite om hur det är att stå utanför sjukdomen Endometrios, och h*n frågade lite om hur man ska vara mot oss endo-människor.

Jag kan bara svara för mig själv och det jag behöver från de i min närhet är förståelse och att bara finnas där till hands. För mig handlar det om att jag inte alla dagar orkar ta på mig den här trevliga masken. Jag orkar inte alltid vara glad och positiv och trevlig. När man lever med dom här smärtorna dagligen så tär det nåt ofantligt på kroppen och humöret. Minsta motgång kan trigga igång en, eller få det att brista. När det brister för mig så gråter jag och mår fruktansvärt dåligt.

Det som hjälper mig igenom allt är mina nära och kära. Att ha förståelse och medkänsla för denna ohyggliga sjukdom gör att ni hjälper mig mer än ni kan tro!

Jag gör mitt bästa och försöker se positivt på alla dagar, men ibland är det jäkligt svårt...

Tack alla ni som finns här för mig!!! Ni är guld värda!!!!

Att folk inte lär sig nån gång!!! Du fattar fortfarande inte vad som gäller? Det jag skriver här är mina tankar och funderingar och känslor som jag måste få ur mig. När jag fått ur mig dessa så tänker jag på ett helt nytt sätt. Sättet du upplevde läsningen, är kanske inte alltid hur jag menar och då får jag skit för det. Nu har jag lessnat. Skit och att läsa om det ska vara så, eller så gör vi det lätt för oss:

Jag kommer att lösenordskydda bloggen tillsvidare.

Är det någon som är intresserad av att ha lösenordet? Skriv en kommentar med ditt namn, vem du är, din mailadress och varför du vill ha lösenordet. Jag godkänner inte kommentaren, utan skickar bara lösenordet till dig! Lösenordskyddet kan inträda när som helst, så skynda dig om du är intresserad!

Det är bara 3 dagar kvar till julafton. Nu är det dags att sätta igång! Städa, tvätta, träna, prata i telefon, slå in julkappar, förbereda saker, prata i telefon, möten och dricka glögg! Det är mycket nu!!!

Nu är julen här på riktigt!

Jag vet inte riktigt hur eller var jag ska börja...

När jag började på mitt jobb så var allt hur bra som helst. Jag trivdes från första stund! Tyvärr varade inte min lycka så där superlänge. Jag blev sjuk, inlagd (som en gurka) och sjukskriven. Kom tillbaka och jobbade och var på jobbet i 2-3 veckor, innan jag blev sjukskriven igen (biverkningar från nya tabletten). Innan andra sjukskrivningen fick jag veta att jag inte skulle få nån sjuklönersättning. Jag har varit fackligt anställd i flera år på mina tidigare abretsplatser, så jag gjorde det man ska göra och ringde facket. Jag hade rätt. Jag ska få sjuklön. Sen började eländet. Det var inte bara jag som blev drabbad av sjuklön-kaoset, även en annan kollega, A, hade samma problem. Andra saker som hänt under tiden har varit att när någon blir sjuk så får man känslan att "går jag hem från jobbet, så SKA jag vara tillbaka dagen efter, annars har jag inget jobb att komma tillbaka till". Arbetstderna förändrades, med en förvarning på 5 dagar. Jag ifrågasatte detta då jag inte hade möjlighet att stanna 40 min längre på jobbet, då jag har Molly hemma i nästan 6 timmar. Det var inte populärt. AF har gått in och gett företaget lönebidrag, då jag har en diagnos och ett slags funktionshinder (jag kan inte arbeta med vad som helst pga endometriosen).

Onsdag: Det som hände nu var att jag var på möte med mina ena handläggare, J, på AF i onsdags. Jag berättade hur det låg till med allt och hon gick i taket! J ringde till S (ansvarig för lönebidraget), som blev skogstokig. När hon kom bort till oss så kunde jag nästan se hur det rök ur öronen på henne. Gudars så arg hon var! Dom ringde lite och kollade vad som gällde och kallade sen min chef till möte dagen efter. Även jag skulle vara med. Innan mötet träffades vi tre och pratade lite. S frågade om jag var redo att ta upp allt, då det kanske kan slå tillbaka mot mig senare på jobbet. Inga problem för min del, jag vill bara ha mina rättigheter, ingenting annat.

Torsdag: När chefen, F, kom dit så tog S upp vilka lagar och regler som gäller ang sjuklön-utbetalningar, semester när kontoret stängs, nya arbetstider när det gäller lönebidraget och lite annat smått och gott. F hade inget svar när det gällde någonting. Han hänvisade ALLT till ledningen. Han kan ingenting. Vet inte vad som gäller om någonting alls. Jag har mer livserfarenhet och kunskap än vad han har, som ska kalla sig för chef.

Fredag: Vaknade av telefon vid 9.30. Klev upp trött som en tok, men smärtor till tusen vid 10-tiden. Tog mina tabletter och kröp ner under täcket i soffan igen (min säng är upptagen av min tillfälliga sambo S). Jag ringde och pratade med facket ang vilka lagar och regler som gäller om kontoret stänger under 2 veckor och hur man ska få betalat/ta ut semesterdagar som inte finns osv. Medan jag var i telefon med dom så ringer min chef. Jag ringde upp honom efter samtalet var över. Samtalet varade inte länge men det slutade med att jag blev uppsagd pga att min sjukfrånvaro inte passar in i företagets vision, typ. Jag hade tydligen gått bakom ryggen på honom när jag pratat med AF ang privata saker. Efter det så har jag suttit i telefon med kollegor, facket och AF i 3 timmar.

Jag blev för obekväm för företaget. Att vilja ha rättigheter är tydligen inte så himla populärt. Man ska bara vara tyst och hålla med, då är man mer än välkommen. Ska bli väldigt spännande att se vad som händer nu, för nu kan jag lova att det är saker på gång!


Jag är otroligt lyckligt lottad som har så underbara vänner och kollegor i min närhet! Tack för att ni finns och ställer upp för mig!!!

Började dagen med första träningspasset (sjukgymnastik) imorse kl 9.00. Vid 14-tiden ska jag iväg till finaste Hanna. Hon ska hjälpa mig med lite fest-make up och hårfixande. Molly ska sova över hos dom hela helgen. Ikväll blir det julbord med jobbet på Hotell Knaust - fint värre! Blir nog bara julbord och sen direkt hem för lilla mig. Det tog på väldigt mycket att göra den lilla träningen.

Lördag ska jag julbaka lite med sötaste Nova, Hannas 5-åriga dotter. Ska sen vara barnvakt åt henne medan Hanna och LG åker iväg till Casinot och njuter av lite mat och underhållning. Får se om det blir övernattning även för min del. Molly stannar kvar oavsett.

Söndag blir det julbord nummer 2. Denna gång med familjen på Villa Marieberg! Medelpads Lucia kommer och sjunger för oss, och alla andra antar jag. Kl 16.00 är det tid för den årliga traditionen, Luciasim i Njurundas simhall. Så otroligt vackert och stämningsfullt. Jag är tomtemor (varmt så in i tusan) och tar hand om alla småtomtar (sim-barnen som är för små för att simma i luciatåget). Vi sjunger tipp-tapp-sången och går runt bassängen. Lilla söta Nova ska få följa med och vara tomtenisse. Tror hon kommer att tycka det är jätteroligt.

Det känns som om det kommer att bli en härlig och trevlig helg för mig!

Ta det lugnt! Det är i stort sett dom enda orden jag får höra från mina vänner nu för tiden. Det stämmer nog också på sätt och vis. Var till läkaren i tisdags. Orkade inte må så dåligt längre. Hade smärtor  också och ringde in mig på en akuttid, den sista för dagen.

Berättade hur jag mådde: smärtor, trötthet, tomhet, ingen ork, sover dåligt osv. Dr. E berättade att det var ovanliga biverkningar som finns som man kan få av Lyrica-behandlingen. 1 av 1000 personer får dom tydligen. Jag är ju inte så där superförvånad att jag drabbas av dom... Varför smärtorna har kommit tillbaka förklarade han med att när jag började på tabletterna så gick vi in på en stordos direkt och troligtvis chokades kroppen lite då och jag blev också smärtfri. Tabletterna har ju fungerat, så nu behöver vi bara hitta rätt dosering på dom. Därför ökades morgondosen tills vidare och jag blev sjukskriven i samma veva. Detta för att jag ska kunna återhämta mig och för att biverkningarna ska hinna lägga sig. Dom brukar försvinna efter 2-4 veckor. Men samtidigt så har jag börjat på en högre dosering och då är det ju dumt att chansa. Mitt nästa jobbpass är nu den 10/1 2011. Blev sjukskriven till den 22/12 och då går vi på julledighet, så det blir en månad jag har på mig att må bättre.

Tillbringade dagen hos Hanna idag. Fick bara sitta i soffan och vila och se på film hela dagen. Faktiskt ganska så skönt. Ovant, men skönt! Hemma blir det att man ser alla dom där jobbiga måstena som man ser hela tiden.

Var upp till bästa instruktören idag, Lena, men en liten julklapp från oss i Terapi-utbilningen. Hon blev så himla glad och rörd att hon tårades i ögonen. Det är det enda jag har gjort idag! Film och lämnat julklapp! Duktiga Pernilla!!!




Jag har även pysslat ihop ett litet julkort till henne, från oss alla:



Det är hur roligt och avkopplande som helst att scrapbooka!!!

Molly sover och snarkar, varvat med morrningar och gnällningar, bredvid mig i soffan. Det är lite jobbigt för henne nu, då hon har det väldigt tufft efter löpet. Troligtvis är hon på väg och bli skendräktig. Lilla söta bebisen tror det är valpar på ingång... Nog skulle det vara mysigt, men jag skulle inte kunna sälja iväg dom när det är dags och fler djur i lägenheten nu fungerar inte!

Nu ska jag fortsätta ta det lugnt innan vi skuttar i säng.

Det är för mycket som händer mig nu. Jag har helt slut på energi och ork. Det känns bara som om jag vill lägga mig ner och gråta och försvinna lite. Hur mycket mer ska jag orka är det tänkt?