Nu är det över. Jag har äntligen tagit steget. Jag har idag sagt upp mig! Det känns så himla bra. Helt rätt att göra. Jag är så nöjd och glad!!!!

Jag vill ha ett jobb där jag får uppskattning för det jag gör. Där jag blir visad respekt. Det är jag värd!!!

Fick lite tid att fundera igår kväll och då kom lite tankar och ännu mer funderingar. Läste sen dagens horoskop:

Mollys leksak ligger bredvid Lill Strumpa. Stackars Mollan är helt förtvivlad!!!

Ett stort beslut är taget.
- Stanna kvar på jobbet?
- Avsluta anställningen på jobbet och gå vidare mot okänt mål?

Nu är det klart. På torsdag ska jag informera resten av tjejerna i gruppen. Det känns bra. Jag tror jag har tagit det rätta beslutet. Eller jag VET att jag tagit rätt beslut.

Vad det blev? Återkommer på torsdag eftermiddag!

Läste en födelseannons idag. Föräldrarna har döpt barnet till WILMER!!!! Alltid lika roligt, tycker jag. Wilmer är ju kissen min!!! Hihihihihihi!!!!!

Jag fick med mig en ganska så trött liten tjej till kursen idag. Det märktes att hon var trött och slut efter gårdagens besök hos veterinären. Vi fortsatte med enkla övningar där vi fokuserade på följsamhet och kontakt mellan hunden och föraren. Vi fick lite tips från underbara Lena (instruktör) och då satt det som ett smäck! Jag är SÅÅÅÅ glad att Molly är så lättlärd och vill verkligen lära sig. Vi fick gå en liten testbana i slutet, men då var hon för trött och var mest intresserad av konerna osm var uppställda :) Ska köpa lite koner och träna henne i att inte vara på konerna (innebär minuspoäng på tävlingar). Men det kommer att bli bra det här. Nästa vecka ska hon vara utsövd och pigg för då kommer vi att köra banor hela tiden - ska bli jätteroligt!!! Måste kolla upp när anmälan till tävlingen, som är i sommar, går ut. Hur anmäler man sig??? Vi har mycket att lära tills dess! Men å andra sidan, som Lena sa idag: Kom ihåg att Molly är fortfarande väldigt ung. Hon är yngst av alla. Är ju faktiskt bara 1 år, så hon gör det bra min lilla tjej. Dom andra är från 4 år och uppåt...

Ska ta med kamera nästa vecka.

Så här ynklig såg lilla bebis ut hos veterinären:

Mitt i allt elände med Molly, så glömde jag berätta hur det gick med stackars gamla Wilmer.

Nu idag när jag var upp med Molly, så träffade jag på Wilmer´s veterinär, Åse. Det första hon säger är:
- Har det hänt Wilmer någonting? Är han dålig???
Det är en veterinär som verkligen bryr sig!!!
Jag svarade att Wilmer mår bra, men jag är här med vovven nu.
- Är det din vovve som är här med förgiftning?
Berättade vad som hänt, sen säger hon:
- Du har stått som nr ett på min ring-lista, men vill du vi ska prata nu istället?
Självklart sa jag ja. Hon berättade att ultraljudet visade vad vi trodde. Njurarna mår inte så bra och hjärtat sliter med sitt blåsljud. Jag berättade att han bara sover, hela dagarna, och dricker mängder med vatten, 3-4 dl/dag. Han lever på övertid och hela hans stackars kropp tar ju stryk nu när njurar och hjärta inte orkar med som de brukar. Jag ska tillbaka med honom om 2-3 veckor, när dom har fått en blodtrycksmaskin, så får vi se hur blodtrycket är på lilla grisen. Nu blir det fortsatt livskvalitet som gäller, så som vi pratat om senast. Wilmer har haft en bra liv, väldigt bra faktiskt, men det känns välidgt jobbigt ändå.... Min söta lilla gris.

Gårdagen tillängades lilla Wilmer. Vi var upp till veterinären för att göra det efterlängtade ultraljudet på hans njurar och hjärta. Även ett blodprov togs på fosfater. Det strulades med provet, så jag skulle tillbaka idag och göra klart med betalningen. Var ner på möte på jobbet och en sväng på banken. När jag kom hem, 3 timmar senare, så upptäkte jag att Molly hade fått tag på en karta med Alvedon 1g och lyckats få ut 3 tabletter varav det saknades delar av en. Jag tänkte inte mer på det och tog med henne på en promenad upp till vet.kliniken för att betala för Wilmer. Väl på väg så plingar det en klocka att acitylsalisylsyran som finns i Alvedon, inte är så bra för hundar. Vi kommer upp till djurkliniken och går in och betalar. När det är klart, så berättar jag vad som hänt och då drar cirkusen igång. En veterinär kommer och berättar vad som gäller:
Har hon fått i sig alvedon så blir det skador på de inre organen. Vi vet ju inte hur mycket hon fått i sig, men dom rekomenderar att sätta in förebyggande behandling, dvs dropp, kol-tabl, acetylsystein och mat.
Jag tar det erbjudandet direkt! In på ett rum där jag får klämma fast stackars lilla bebis i min famn medan dom sätter en nål i Mollys tass. Dropp kopplas på och vi blir lämnade ensam en liten stund. Molly kryper direkt upp i min famn. En sköterska kommer in och ska ge Molly en kol-tablett och lite mat, för att fylla ut magsäcken och samla upp alvedonresterna. Tabletten tvingas ner i halsen och maten äter hon med god aptit. I samband med detta får hon första sprutan (i kanylen) av acetylsystein´et. Det ska ges en gång i halvtimmen under 2 timmar. Sen tar det max 2 minuter så kräks hon upp hälften av allt hon ätit. Vi säger till och veterinären kommer in. Det kan vara en biverkning av infusionen och vi ska avvakta. Han hinner precis försvinna ut ur rummet, så börjar bebis kräkas igen. Nu kommer resten av kol-tabletten och maten upp. Vi får in en ny tablett, men dom vill vi ska avvakta med den i en halvtimme så att magen får återhämta sig lite. En sköterske-elev stannar kvar och blir charmad av Molly. Medan vi pratar så upptäcker Molly kol-tabletten på bordet. Hon nosar på den och börjar tugga i sig den. När det är klart, så har hon fått i sig hela tabletten och verkar hur nöjd som helst! Sprutan fortsätter ges varje halvtimme och vi gör små utflykter utanför dörren för att kissa. Droppet flödar vidare och efter 4 timmar så får vi åka hem. Ska tillbaka om 3 veckor för kontroll med blodprover för att se om några organ har tagit skada. Ska upp imorgon och betala. Fick dispans då jag inte hade med mig pengar annat än för Wilmer´s utgift. Jisses - dom här djuren kostar mer än vad dom drar in, det är en sak som är säker iaf... Men det är dom värda!!!!

Jag vet att jag sa ifrån. Var det rätt av mig? Nu sista dagarna har jag tänkt mer på dig. Jag vet jag sa att jag inte tänker höra av mig alls, aldrig, förrän du ordnat upp allt i ditt liv. Jag lämnade över allt i dina händer. Jag har hållit mitt ord.

Det var dödens för mig när du fyllde år.

Jag har inte nåt telefonnummer till dig. Ingen adress. Ingen mailadress. Ingenting. Jag vill så gärna höra din röst. Bara få höra hur du mår. Allt du sa till mig innan skiten satte igång - det finns fortfarande kvar hos mig.

Varför ska livet vara så jobbigt? Varför kan inte människor bara få leva sina liv tillsammans utan att såna människor ska förstöra andras lycka???

Är det lagligt att sakna nån så här???

Jag mår bra. Riktigt bra. Det var länge sedan jag mådde så här bra faktiskt. Jag har rört om i min personliga och känslomässiga gryta och hittade de där små guldkornen som gör att jag mår bra. Har haft helt underbart besök hela helgen. Min underbara älskade vän Frida kom hit, på spontanbesök som bestämdes på fredag em. Vi har pratat och myst och pratat ännu mer. Grät en del när hon åkte hem dock. Hon flyttar för gott till Sydafrika i mitten av december. Jag är så otroligt glad för hennes skull, men jag kommer att sakna min älskade vän otroligt mycket!!! Men nu har jag en anledning till att åka till Sydafrika och hälsa på!!!!!

När jag ändå rörde om i den där grytan, så passade jag på att rensa ut lite. Rensade bort allt som stjäl min energi och ork. Jag har inte tid eller rum för "vänner" som bara tar och tar och inte ger någonting tillbaka. Jag har nog med allt som händer omkring mig, alla beslut och tankar, och då har jag inte tid med denna människa som påstod sig vara en vän, men visade sig vara nåt helt annat. Tyvärr verkar det som att hon själv inte förstår vad som hänt, men det är inte mitt problem. Ett mail med ett brev skrivet från mitt hjärta, med förklaring och beskrivning vad hon gjort mot mig och hur det fått mig att må - det räcker tydligen inte. Men det är inte mer jag kan eller vill göra. Jag har fått nog och rensat ut denna energivampyr och jag mår mycket bättre nu!

Visst det är många tankar och funderingar och beslut som ska tas de närmaste dagarna, men det känns helt okej. Jag stressar inte upp mig för det utan tror nog det kommer att bli ett bra beslut oavsett vad det blir.

Fasar dock för morgondagen. Ska få besked om hur illa det är med lilla Wilmers stackars hjärta och njurar. 15.40 är det dax.

Molly bara älskar vår lilla Strumpa! Ja ibland säger bilder mer än ord:

Idag var lilla bebis trött. Hon vaknade med mig vid 9.30, kom och pussade lite grann, men somnade sen direkt om. Jag väckte lilla bebis vid 10 när vi skulle gå ut. Kom in igen och hon toksomnade. Jag duschade och gjorde mig klar, sen gick vi ner på stan tillsammans med Johanna. Jag tog en sväng in på apoteket medan Johanna passade Molly utanför. Hade velat lämnat henne hemma, då hon behövde vila idag efter gårdagens kurs, men vi skulle in på djuraffären så jag behövde ha med mig henne. Efter apoteket blev det halsbandsköp till Mollan. Hon måste ha halsband för att få tävla i rallylydnad. In och hittade ett litet och enkelt. Visste dock inte hur jag skulle lyckas få henne till att använda det, då hon förrut sett ut som en kalv på grönbete. Hoppar och skuttar och kränger och får allmän panik. Smart som jag är, så satte jag på henne det och kopplade ihop med selens krok. Då gick det hur bra som helst! Gick in en sväng på "gamla" frisör-stället. VIlle bara kolla vad det skulle kosta att klippa lite av luggen. 50 kronor och jag fick göra det direkt! Molly charmade som vanligt alla och fick en egen lite frisörstol och satt bredvid mig medan jag blev klippt. På vägen hem stannade vi till hos Johanna. Jag var så otroligt i behov av toalett och Molly ville visa upp sitt fina halsband (i rosa och silver). Vi blev bjuden på lunch och satt kvar och pratade en stund. Sen var det direkt hem och Molly tvärsomnade! Hon sov i 4 timmar, innan jag fick väcka henne då vi skulle få besök. Jag hade lovat att vara hundvakt åt en jobbarkompis 5 månaders franska bulldog, Valencia. Det gick hur bra som helst. Hundarna har röjt här hemma som två galningar. Hunden har precis blivit hämtad, och Molly somnade så fort dörren stängdes bakom Valencia. Nu sover hon så gott och jag funderar på att göra henne sällskap. Imorgon kommer vi att göra så otroligt lite. Bara vara hemma och ta det lugnt.

Ja ikväll var det dax för den första träffen av sex på rallylydnaden. Molly var hur duktig som helst. Hade lite svårt att koncentrera sig i början då det var nya och STORA vovvar på plats. Men när hon väl vant sig vid dessa, så gick det hur bra som helst, som vanligt. Min lilla bebis var så duktig. Det märks att hon älskar att jobba och lära sig nya saker. Allt jag gör, gör hon - lyssnar på minsta lilla kommando, blick och rörelse. Det finns ju en anledning till varför vår intruktör säger: "det är inte ofta jag ser en hund och ägare ha en så här otrolig kontakt, som ni har". Nu är hon helt slut. Ligger i soffan och reagerar inte på någonting alls. Så trött, och så söt!

Lika bra att kliva upp. Det går ändå inte att sova när jag har så här många tankar som snurrar.

• Nervositet - inför FK-mötet om exakt 12 timmar, inför ultaljudet nästa måndag och vad resultatet på det kommer att bli. Nervositet över hur Wilmer mår. Hans knöl växer, märkte jag nyss. Det är inte bra, inte bra alls. Wilmer som jag älskar högst av alla andra, och han är dålig, väldigt dålig - det knäcker mig. Tårarna rinner.
• Ångest - inför ultaljudet på måndag.
• Oro - inför framtiden, inför FK-mötet, inför ultraljudet.
• Lättnad - att jag insett hur du betett dig och avslutat. Jag slipper lägga energi på energivampyrer.
• Stress - inför framtiden som är helt oskriven. Får jag behålla Wilmer?
• Smärta - uppkommer pga oro, nervositet, stress.

Nattliga tanker = sömnlösa nätter.

I fredags träffade jag kuratorn. Vi gick igenom lite inför mötet med FK och Frösunda som kommer att ske imorgon. Hur nervös som helst inför det. Som tur är kommer Åsa, min kurator, att vara med som stöd och hjälp. Jag har ingen aning om vad som kommer att sägas eller hända eller ske. Nervöst, men det är ändå inget jag kan styra över så det är bara att vänta och se vad som kommer att ske.

Är hur trött och slut som helst idag. Smärtorna har varit hemska idag. Underbara söta Caroline var här på eftermiddagen och gick ut med Molly åt mig. Har legat precis hela dan i smärtor, men dom släppte eftersom vid 16-tiden och nu känns det okej - inte bra, men uthärdligt.

Var uppe till 4 imorse, dock inte för smärtorna, utan för den årliga finalen i amerikansk fotboll - SUPER BOWL!!!!  Efter mycket om och men så fick jag även sällskap och natten blev underbart mysig och trevlig - nej inte på det sättet!!!

Ikväll var jag på hockey med mor och Hasse. Hockeyn var inte så bra, men jag har fått skrattat och njutit av livet.

Nej nu är det sängen som hägrar. Behöver ett par timmars mer sömn än jag fick i natt.

... men det vill inte Tassan, eller...???

Här är bilden på lilla bebis, både med nya bältes-selen och nya fina tröjan som underbara snälla Jossan har köpt till henne!

I onsdags får jag en förfrågan från Johanns (inte min sis) syster om hon får ha Molly under helgen. Vem gör så? Jo underbara omtänksamma människor (som Molly charmat till tusen). Jossan hämtade Molly igår em. Jag har köpt ett sele att sätta fast i bältet så hon slipper sitta i bur när hon åker bil. Det är väl si så där populärt kan man säga. Men jag tror det kommer att bli jättebra. I alla fall så hämtades Molly, jag instruerade hur bältesselen används och dom åkte iväg. Efter massivt saknande nu på morgonen så kunde jag inte hålla mig. Messade och frågade hur det gick. Går hur bra som helst tydligen. Jossan har varit till Birsta och in på Arken med Molly och köpt en tröja till henne! Vilka gör så? Jo denna underbara människa som tycker väldigt mycket om Molly. Jag kan inte sätta ord på känslorna jag har nu. Det här är kärlek till en liten vovve, som inte går att beskriva, och väldigt tacksam matte. Hur ska jag kunna visa min uppskattning till denna människa??? Tips tas mer än gärna emot!!!!

Tack underbara söta Jossan!!!

När jag gör på ett sätt, ja då är det fel. När jag gör på "ditt" sätt, ja då är det också fel. Men du pratar inte med mig utan tystnad är tydligen det bästa sättet att fungera för dig. Nu skiter jag i dig. Har inte tid eller ork med att engagera mig i dig och dina problem. Det är nåt som inte stämmer med dig. Jag har ingen aning om vad det är som är fel, men jag tror du behöver nån att prata med, en proffesionell hjälp, så du kommer underfund med hur du behandlar andra människor bland annat. Jag orkar inte med dig längre. Jag är inte intressrad av ditt liv och dina äventyr. Du är en vuxen människa så börja uppföra dig som en sån!!!

Fick ett samtal idag av underbaraste älskade Lisa. Jag är så lyckligt lottade som har en sån underbar vän som henne.

Ja då är jag åter igen hemma efter ett par dagars andrum och mys med mina älskade barn. Skönt att få komma iväg och få lite distans till saker och ting. Dagarna kan sammanfattas genom:

• Många och långa samtal med världens bästa Anna-Maria.
• Mys med barnen.
• Planering inför framtiden.
• ... och lite magsjuka.

Nu ska jag bara se till att lösa lite så problem och på så sätt må bättre. Energivampyrer ska ut ur mitt liv. Jag ska umgås och omge mig av dom som jag mår bra av att vara med. Mycket som är på väg att hända nu den närmaste framtiden. Torsdag får jag besök av den bästa av dom bästa. Jo det är så klart älskade AnneBritt. Fredag ska jag träffa kuratorn inför mötet med FK och jobbet som kommer att ske på tisdag den 9:e. Spännande och nervöst som tusan.

Nu ska jag sätta mig och förbereda inför pysselkvällen imorgon.