Det ska bli så skönt!!!
Tur min syster inte kommer hem i helgen, då jag inte är hemma!!! Jag ska bara mysa med mina älskade barn och dricka vin tillsammans med underbara Anna-Maria. Åh vad vi har mycket att prata om!!!
Snart åker vi. Sluta snöa lite granna bara...
Men snälla nån...
Hur kan jag enkelt sammanfatta???
- Har äntligen fått kontakt med FK. Jag har en underbar kurator, Å, som har ringt och skällt och tjatat och stått i och sett till att jag har fått en handläggare! Han ringde mig i slutet av veckan och berättade hur det ser ut framöver. Vad som sades och pratades om, kan jag inte ta upp här, då jag inte vet vilka som läser/försäger sig/för vidare till obehöriga, men det kommer nog att bli bra. Samt han skulle ordna så jag fick mina pengar senast tisdag 26/1. Vilket jag också fick!!! Nu är nästa förändring i mitt liv den 9/2. Jag vet mer efter då... Känslor inför detta: konstigt, spännande, skrämmande, oroligt.
- Fredagsmys för första gången på länge.
- Supertrevligt sällskap av bästa Anders i lördags tillsammans med hockey och pizza. Hur gott som helst!!! Under matchen blev det en spontanbestämd utgång. Hade verkligen inte tänkt gå ut, men jag var tydligen väldigt lätt att övertala *ler* Det uppskattades visst inte av vissa, men det är inte mitt problem. Hade en fantastiskt trevlig och rolig kväll, som lite förstördes av yttre omständigheter.
- Söndag innebar smärta till tusen och många frågetecken. Middag hos farmor på kvällen och lite mer mys på natten.
- Måndag hände inte mycket. Möte på jobbet på eftermiddagen. Gick sen en sväng på stan själv (hur skönt som helst) och hittade en STOR sjal på rean. Hem och tog det bara lugnt.
- Tisdag var det dax att åka upp med lilla älskade Wilmer till veterinären. Han har blivit lite sämre så jag ville kolla upp honom, samtidigt som jag ändå skulle ta och vaccinera båda kissarna. Det slutade inte som jag hade tänkt. Wilmer´s njurvärden är skyhöga. Hans blåsljud på hjärtat har blivit värre. Ska tillbaka om 2 veckor med honom och göra ett ultraljud på både hjärtat och njurarna för att se hur mycket njurfunktion som finns kvar och hur stort blåsljudet är. Därefter får vi se hur det blir. Värsta tänkbara senario: njurarna fungerar inte... Jag vet att älskade pojken min lever på lånad övertid, men jag vill ha hon kvar ett tag till. Jag är INTE redo att släppa honom än. Hem och åt lite lunch. Sen en promenad tillbaka dit upp med Molly för att ge henne sin vaccination. Hela familjens dag kan man säga! Molly fick ett täcke som jag köpte där uppe. Varmt och skönt, så nu slipper hon frysa när superkylan kommer tillbaka. Ner på apoteket och hämtade ut Wilmer´s recept och tog en sväng på stan, igen. Denna gång hittade jag en otroligt fin och söt stickad klänning på Indiska, samt en annan klänning. Den stickade tror jag att jag ska bo i...
- Fick trevligt besök ikväll, eller i tisdags kväll ser jag nu att det blir, och det bestämdes då att det kommer att bli en spontan roadtripp imorgon kväll! Jag ska äntligen ner och få träffa mina underbara ungar och deras mamma!!! Åh vad det ska bli roligt! Spontan roadtripp med sötaste Ankie - kommer bli hur kul som helst! Vilken underbar människa som ändrar om sin resa, bara för att vi ska kunna få åka med!
Ja vad händer annars framöver? Jo jag och Molly kommer att börja kurs igen! Rallylydnad står på schemat och vi börjar imorgon, eller senare idag vill säga. Ska bli fantastiskt roligt.
Nu börjar ångesten komma
Det är den 20/1 idag. 5 dagar kvar tills räkningarna ska börjas vara betalda. 5 dagar som är för nära. Jag har fortfarande inte fått ett öre från FK. Min kurator ringde idag och berättade att hon skällt ut FK på olika plan, både chefer och kundtjänster. Dom har fortfarande inte tilldelat mig en handläggare, utan min ansökan om sjukskrivning ligger fortfarande obehandlad nånstans i systemet. Hur ska jag klara av räkningarna den här månaden? När kommer pengarna??? Jag har en ångest som börjar byggas upp mer och mer inför räkningsdax.
Imorgon, torsdag, är vi lovade att en handläggare ska ringa upp mig och kuratorn. Ska bli väldigt intressant att se om det sker... Har inte så stora förhoppningar på dem. Tur jag har min kurator som är aggressiv och jagar på dem, så som hon gör. Jag gillar henne starkt! Det händer saker när hon kör igång och det är jag glad för.
Imorgon ska jag bara inte göra någonting. Håller på att trappa ner på Dolcontinet och det är jävligt jobbigt. Smärtorna slår igenom och håller i sig så det är ännu svårare än vanligt att koncentrera sig på någonting. Att gå omkring med en kronisk smärta, som inte syns, hela dagarna tär nåt så fruktansvärt på hela mig. Smärtan tar all min energi och kraft och kör slut på mig fullständigt. Att sen ha pengar att våndas över är inte så himla lätt. Att det sen inte syns hur jävla ont det gör precis hela tiden gör inte saken bättre. Får ofta höra:
- Men du ser ju så pigg och glad ut jämt, så ont kan du ju inte ha?
- Måste du verkligen vara sjukskriven? Du går ju på stan och fikar...
Jo det kan jag, men jag träffar inte folk och berättar hela tiden hur ont jag har, hur less jag är på skiten, hur trött och slut jag är konstant, hur lite sömn jag får då jag inte får sova på nätterna... Ska jag sitta hemma och inte träffa en enda människa bara för att jag är sjukskriven? Ja inte mår jag bättre av det heller. Har jag en bra dag så passar jag på att träffa vänner som gör att jag mår bra. Sen får jag ta smällen senare när smärtorna slår igenom för att jag hade en social och trevlig stund.
Lev en dag i mina skor - sen kommer ni aldrig att yppa ett ord till. Ni skulle aldrig överleva en dag med såna här smärtor!!! Idioter.
Smärta
Ska ta en kopp te och försöka slappna av... Nån som vill komma och ta hand om mig???
Beslut
Jobbig söndag
Jag har fått en hel del att fundera på. Idag är det en fundersam dag hos mig. Många tårar och många funderingar. Många funderingar över hur folk beteer sig eller rättare sagt inte beteer sig. Många tankar om helgen. Där har jag inte funderat klart än, inte alls klart på långa vägar!!!
Dessa funderingar orsakar en konstig oro som i sin tur orsakar en konstig smärta... Önskar det var nästa veckas söndag, så jag visste hur jag hade bestämt och beroende på beslutet visste hur jag mår efter beslutet...
Thomas Sabo
FK, en trasig jacka och sjukintyg
Vaknade utsövd och pigg, första gången på väldigt länge! Ut med Molly och märkte att jackan inte hade lagat sig själv över natten. In otroligt dum dag att inte kunna stänga jackan på. -20.2 ute. Suck igen. Fick tag på pappa som skulle komma upp med bilen efter lunch så jag fick göra lite ärenden. Lite för kallt att gå bort till FK med oknäppt jacka. Pappa kom vid 13.30 och jag skjutsade tillbaka honom till jobbet. Bort till FK. Fick bara vänta i 3-4 minuter!!!! Hämtade en utskrift på intyget och sen till kontoret. Upp till J och lämnade in det. Fel intyg. Min läkare som skrivit det första intyget hade skrivit startdatum 14 dagar senare än vad jag var sjuk. Ringde till gyn och berättade. Jag ska ju dit imorgon och hämta det senaste intyget som inte var underskrivet. Hoppas det första är klart. Dom hoppades få tag på en läkare som hinner skriva det intyget åt mig innan jag kommer upp och hämtar det kl 11.00. Tillbaka hem. Ut med Mollan. Ner på stan för att hoppas få jackan lagad gratis. In på Sisters och berättade vad som hänt. Inga problem! Dom tog in den och skulle ringa när den var fixad!!! Det är medvind för mig igen!!! Gick bort till Cervera för att lämna in ett set med peppar/saltkvarnar som inte maler. 400-kronor styck, ja då ska dom fungera! Var in på rätt affär (efter att ha berättat och visat för fel affär) och berättade och visade vad som var felet - den maler inte. Dom har inte haft några fel tidigare med dessa (nån gång ska väl vara den första, eller...) men de ska skicka iväg den månstans och få dem fixade. Två ärenden med returet blev två lyckade retuer. För att fira detta så shoppade jag på rean!!! Såg tyvärr när jag kommit hem att de inte hade taigt det pris som stod, 1/2 reapriset, utan bara reapriset. Blev billigt i alla fall, men står det 1/2 reapriset så är det väl ändå hälften av det som står på reaprislappen på varan, eller...???
Hämtade pappa och lämnade tillbaka bilen. In till en ÖVERLYCKLIG Molly! Hon blir så otroligt glad när jag kommer hem. Det spelar ingen roll om jag varit på stan i 3 timmar eller om jag går upp till grannen och lämnar tidningen i 15 sekunder.
Imorgon ska jag till min kurator för första gången. Får se vad hon säger... Sen upp till avdelningen för att hämta, förhoppningsvis, två sjukintyg, därefter buss ner tillbaka till stan, in på FK och lämna en kopia av dessa två, sen till kontoret för att lämna intygen och därefter blir det till att storhandla på Birsta! Det är VÄLDIGT tomt i mitt kylskåp nu...
Det här är ju vansinne!!!
Var in till chefen igår (tisdag). Jag hade skickat en formaterad version på inlägget om veckan som var på sjukhuset till henne. Ville att hon ska veta vad som hänt och eftersom att det är helt blankt för mig så är det svårt att återberätta veckan. Jag hade tydligen ringt henne också i fredags, efter mötet... I alla fall så pratade vi om allt som händer nu, hur jag mår, hur jag känner inför framtiden på jobbet, vad som är på väg att hända omkring behandling och alla kontakter som ska ske och lite allt annat möjligt. Det var väldigt skönt att få det samtalet med henne. Jag kan nu släppa några tankar som låg och lurar för mig. När jag satt där så ringde kuratorn som jag skulle få en kontakt med via smärtkliniken. Jag ska träffa henne på fredag kl 10.00. Får se vad som händer efter det. Allt kommer väl att dra igång då, eller påbörjas att dras igång. Men det är nåt hon ska hålla i och det är hur skönt som helst!
Efter mötet på kontoret så gick jag bort till underbara FK. När jag kom in så var det 2 "kassor"öppna. En kund, eller vad man nu ska kalla oss som är där, på vardera plats. Det satt 2 stycken och väntade när jag kom in samt 2 stod upp och letade papper i ett ställ. Jag tog en nummerlapp och hade nr 70. Det var nummer 62 på tavlan. Det stämde inte riktigt med personantalet som var där, men det är alltid folk som inte orkar vänta som tar lappar. Jag satte mig och började vänta. Innan första numret trycktes fram så hade det gått 17 minuter. Andra numret trycktes fram efter ytterligare 6 minuter. Nummer 65. Snart 70! Nummer 66 fanns inte. Nummer 67 fanns inte. Nummer 68 fanns inte. Det här gick ju undan! (Lita aldrig på FK och att det ska gå undan...) Nummer 69 fanns... Nästa nummer var min tur!!! Det kommer in två killar i samma veva som ena luckan blir ledig och jag börjar göra mig redo för att mitt nummer ska tryckas fram. Den ena av killarna går fram till MIN lucka. Han hade nr 66 och hade varit och fikat medan han väntade på sin tur! Istället för att säga till honom att hans nummer gått och han får ta ett nytt nummer, så trycker dom tillbaka numren till 66!!! Vilket jävla sätt!!!! Väntade ytterligare 8 minuter och nu trycks ju nummer 67 fram, INGEN! Då går jag fram! Säger till dem: Nu är det faktiskt min tur, för det var 69 som var nyss, men att de backade numren för att folk som går iväg och fikar och inte orkar vara på plats och vänta ska få komma före i kön. Jag har nummer 70 och nu vill jag ha hjälp! Okej, kanske inte det trevligaste uttrycket, men då var jag less... Jag lämnar fram mitt sjukintyg och frågar om han kan se när min utbetalning för november och december kommer. Han kollar på intyget han fått i handen och säger till mig:
FK: Du måste upp på sjukhuset med det här.
Jag: Men jag kommer ju därifrån igår. Blev ju utskriven och ska lämna in det nu.
FK: Läkaren har inte signerat sjukintyget.
Då trodde jag att jag skulle börja gråta. Jag får tillbaka intyget, ber att få ett annat papper och går därifrån. Då kommer tårarna. Varför ska allt gå emot mig, precis hela tiden??? Jag ringer upp till avdelningen och berättar vad som hänt. En läkare ska ringa mig och se om jag måste komma upp med intyget jag har, eller om dom kan skriva ut det igen och SIGNERA det och sen isf skicka det omgående eller om jag kommer upp och hämtar det. Hörde inget från nån läkare på hela dagen. Nu väntar jag på att tiden ska gå. Det känns bortkastat att sova nu. Somnar jag så kommer ju hela dagen att vara som i ett töcken. Måste vara vaken kl 9 för att ringa till avdelningen, då ronden är där då. Måste även prata med dem om att få nåt att sova på. Det här är ohållbart!!!
Ska lägga mig och lyssna på ljudbok tror jag, men risken att jag somnar är då väldigt stor... Får bli ytterligare en trött dag imorgon.
Att gråta
Besviken
Att någon, som borde stå mig nära, agerar så här, det har jag så svårt att förstå. Du var en av de första jag sms´ade och berättade att jag var inlagd igen på sjukhus. Inte ett ord har jag hört från dig. Borde har lärt mig det nu för tiden. Du hör aldrig av dig. Du bryr dig inte. Du har aldrig hälsat på. Jo en gång, efter flera pårtyckningar från föräldrarna som inte var hemma. Du kom upp. Vågade inte komma själv, så klart. Var där en timme. Sa hej och hejdå. Inte ett ord mer. Jo du gäspade och var allmänt uttråkad. Du bevisar gång efter gång att du är den där jävla själviska människa som jag tror att du är. Nu har jag lessnat på dig. Vill inte veta av dig nåt mer. Du kan dra åt h**vete...
Ovärderlig omtanke
Här kommer ett utkast på några:
"Åh, kunde jag göra nåt för dig skulle jag görat direkt... Skickar dig en bamsekram iaf."
"Hej älskade vän, åh vad jag tänker på dig! Vi får ses snart! Många styrkekramar till dig"
"Tycker om dig o du är en underbar vän. Kram"
"Oh, skruttan då... Gör mig ont att höra... :( ..... Allt gott till dig! Kraaaaaaaaaaaaaaam!"
"Hej. Såg att du hade fått åka in igen. Har bara inte vetat vad jag skulle skriva. Vet ju att inget hjälper, men har tänkt mycket på dig de senaste dagarna. Finns om du ehöver prata, och hoppas du kan hitta vägar som hjälper dig igenom alla tankar som snurrar... Kram..."
"Åh kära vän! Jag kan inte ens föreställa mig allt det svåra du går igenom!!! Om det finns nåt jag kan göra för dig så hoppas jag att du säger till... Vad som helst! Kramar!!!"
"Hej gumman... blir så otroligt ledsen att göra att du är dålig igen. ..... En bamse kram på dig också."
"Man vill hjälpa men kan inte, frustrerande!"
"Jag tycker du skulle vara med mig. Äta kladdkaka, kolla på scary movie, spela spel..."
Det är bara tomt.
I torsdags kväll hittade jag 8 nerskrivna papper om vad som hänt och mina tankar som snurrat under veckan. För mig är det otroligt värdefullt då det är totalt blankt för mig vad som hänt. Jag skriver ner, direkt från dessa papper hur veckan har varit. Måndag och tisdag är helt borta för mig, onsdag är suddig liksom torsdag. Fredag kommer jag ihåg fragment av.
Måndag
Vaknade vid 7.35 av en fruktansvärd mardröm. Jag hade smärtor till tusen! Tyvärr var det ingen mardröm utan verklighet. Jag ringde pappa direkt, då han borde vara i stan och skjutsa mamma till jobbet. Det stämde. Han satt i bilen på väg hem igen. Jag sa åt honom att komma hit NU för jag måste åka upp på gynakuten omgående! Han kom direkt. Prick kl 8.00 ringde jag gyn och berättade vem jag var och att jag helt enkelt att är på väg upp nu. Jag kom knappt ner för trapen hemma. Låg i baksätet på bilen hela vägen upp till sjukhuset. Molly satt och kollade på mig, rörde sig inte ur fläcken och fattade ingenting. Hon märkte att det var nåt som var fel. Väl framme så hjälpte pappa mig ur bilen, upp i hissen och fram till luckan vid gyn. Pappa berättade vem jag var och sen sa jag till honom att han kunde gå till bilen då Molly satt ensam och väntade. När han gått kollapsade jag på golvet. Personalen kom med en bår och fick upp mig på den. In på mottagningen och fick där snabbt en stor dos ketoganinjektion med smärtlindring för att kunna ta mig upp i gynstolen och där fick jag sen en PCB (paracervikalblockad). Undersökning var det inte ens tal om. Fick en till injektion sen blev jag inlagd på avdelningen, utan att bli tillfrågad. Jag protesterade inte. Kl 9.45 var jag klädd i en sjukhusskjorta och nerbäddad i en säng på avdelningen. Fick en sömntablett och somnade på mitt rum. Vaknade igen 17.30 av att mamma och syster kom upp med lite saker. Mamma sa: "Nu har vi betalat så vi kan vara här i 40 minuter med dig!" Jag fick fram till svar: "Glöm det. Ni får åka hem nu. Jag orkar inte med besök. Ring till mormor och farmor och säg till dem att inte ringa för jag orkar inte prata med någon" Sen somnade jag igen. Jag sov igen innan dom ens gått ut ur rummet.
Började vakna till liv på kvällen och så även smärtorna, och fick då en till blockad, direkt i sängen och ytterligare en sömntablett. Natten var ett helvete. Smärtor till tusen och smärtlindring i tablettform (Oxynorm 10mg) varje timme.
På dan bestämdes det att på fredag ska det bli en träff mellan mig, min gynläkare och min smärtläkare. Hur nervöst som helst.
Tisdag
Tisdagen är helt borta den med, liksom måndag. Blockader lades och jag sov. Mobilen ringde konstant. Jag slog över på ljudlöst, det var farmor och mormor hela tiden. Till slut ringde jag mamma och sa till henne på skarpen att: Säg åt farmor och mormor att sluta ringa!!! Jag orkar inte prata med någon och definitivt inga besök av någon!
Ett planerat besök hade jag dock av underbara E som är hemma från Göteborg. Efteråt var jag så slut så jag fortsatte att sova.
Onsdag
Vaknade på onsdagen och var relativt utsövd för första gången på 3 veckor! Jag var uppe och gick och det kändes okej. Dom kunde dra KAD och allt var bra. Men nu för tiden borde jag lärt mig att inte ta ut nåt i förskott. Jag kunde som vanligt inte kissa. Det var tvärstopp! Men jag kämpade mig igenom lidandet och levererade, som dom ville. Besök av föräldrar och lillasyster på eftermiddagen en kort sväng. Bror har inte hört av sig, som vanligt. Jag märker väldigt väl vilka som bryr sig och vilka som inte gör det!
På kvällen började det om igen. Jag fick pina mig i 35 minuter tills jag kunde gå på toa. Då slog smärtan igenom. Fick ytterligare en PCB kl 23.30 och en sömntablett på det. Somnade hur skönt som helst och fick en hel natts sömn utan avbrott.
Torsdag
Vaknade 6.47 av att den där idioten lever om. Det är ingen som slagit ihjäl honom än vilket är förvånande! Slagborraren!!! Han var här sist och är här nu igen. Jag försökte sova, men strax efter kl 8 gav jag upp. Dels för oljudet och dels för att smärtorna ALDRIG kommer att tillåta mig att sova vidare. Fick i mig morgondosen av tabletter och kände sen att jag kanske behövde gå på toaletten. Gick iväg och ingenting hände. Bad att dom skulle göra en bladderscan för att se om det är nåt i blåsan. Morgonurin brukar ju inte vara så mycket. När dom scannade så hade jag 769 ml i blåsan!!! Över 500 så är det tydligen illa. Jag akuttappades och det sattes åter in en kateter...
Många tankar som snurrar och flyger för mig. De handlar alla om samma sak. Det känns som om jag inte har nåt val längre. Det här är inget värdigt liv. Jag orkar inte fortsätta leva så här. Jag har provat allt i behandlingsväg:
- GnRh - en hormonbehandling där kroppen sätts in i ett kemiskt klimakterium. Den har jag genomgått 3 gånger och inte fungerat alls.
- Smärtlindringar till tusen - Dolcontin är enda värktabletten som fungerar för mig i dagsläget...
- Operation - Man gick in och brände bort allt man hittade. En hormonspiral sattes in samt jag ska äta p-piller kontinuerligt utan uppehåll.
- Utredning på Uppsala Akademiska sjukhus´s Smärtklinik. Jo det var pga av Endometriosen jag har smärtor. Fick som smärtlindringsförslag att börja äta morfin.
Allt detta har jag provat men ingenting har fungerat. För mig återstår det bara en enda sak. Jag har funderat fram och tillbaka länge. Det väger mer och mer åt det hållet för mig. Men frågan är hur jag ska klara av att genomföra det. Är det det enda som återstår? Att genomgå en hystetrektomi?? Att ta bort det kvinnliga i mig? Att ta död på min högsta dröm? Men om det fungerar så kanske jag kan få ett nytt liv!!!
Min älskade underbara Ullis ringde på kvällen och vi grät tillsammans. Ett långt samtal om allt mellan himmel och jord. Jag är så lyckligt lottad som har en vän som henne!!! Vi träffas inte så ofta, liksom pratar lika sällan, men jag vet att hon finns där när jag behöver det. Åh vad jag önskar att hon bodde närmare. Jag behöver henne nu!!!
Fredag
Vaknade av att ronden kom in genom dörren. Min läkare var äntligen åter i tjänst. Vi pratade en stund och jag bad henne komma tillbaka innan mötet då jag hade lite frågor och funderingar som jag ville ta med bara henne. Jag hann ta mig en dusch och äta frukost, sen kom Dr. Lotta Andréen in till mig. Vi pratade och hon besvarade mina frågor och funderingar. Jag fick en ny syn på allt. Har mycket att fundera på. Ett beslut jag trodde jag tagit, känns inte helt rimligt längre. Lunchen hoppade jag över, då jag beställt skräpmat från MacDonald´s via pappa. Jag hade bett honom vara med på mötet med läkarna. Ville egentligen ha en annan med mig, men efter samtal med S så bestämde jag mig för att ta med pappa. Han hade även med sig en burk med sina helt egengjorda, helt underbarta, magnifika och exeptionellt goda negerbollar!!! Mmmm vad gott allt var!!!
Klockan gick fort och snart blev den 13.00. Mina läkare, Lotta och J, kom och vi gick in till ett samtalsrum. Jag fick börja att berätta om hur jag mådde och kände. Pappa fick svar på många av sina frågor och funderingar. Vad som sades och bestämdes vet jag inte alls. Det ska ordnas träffar och samtal från och mellan olika distanser bl.a. FK, jobbet, AF. Jag ska få hjälp med en kuratorskontakt som ska samordna kontakt mellan några, som jag inte har en aning om. Det är helt tomt i mitt huvud. Jag orkar inte ta in nåt alls. Jag mår inte alls bra. Mycket av smärtorna idag beror på psykisk oro och stress.
Jag skulle få permission iaf lördag fm till söndag em/kväll. Nu sitter jag hos föräldrarna med en liten Molly bredvid mig, sovandes. Hon blev helt överlycklig när jag kom tillbaka!!! Min lilla bebis. Vad jag har saknat henne!!! Ska tillbaka imorgon igen. Sen lutar det väl åt utskrivning på måndag. Det känns jobbigt. Det är så tryggt och skönt att vara där uppe. Att vara bland människor som förstår och bryr sig. Människor som inte kommer med idiotiska kommentarer så som många i min närmaste närhet gör:
- Bara du börjar jobba igen så blir det bra. När du kommer in i vanliga rutiner osv.
- Nu biter vi ihop!
- Ju mer man känner efter, desto mer ont har man. Sluta känn efter och njut av livet istället!!!
Det kommer att komma en dag när jag INTE orkar höra sånt längre och då vet jag inte vilka ord som kommer att komma ut ur min mun...
Nu ska jag gosa med Molly, lilla bebisen min!!!
Dagens Horoskop
Välkomna en chans att få
vara lite ensam nu och
fundera över hur du
kan bli en bättre människa.
Kul.
Mitt 2009 från A till Ö
April innebar kalas. 30 år skulle firas för mig och alla mina nära och kära kom på besök. Lika mysigt som vanligt. Mysigt men trångt. Måste ha större plats tills jag fyller 40, det är helt klart!
B som i Böcker
Jag tror inte jag har löst så mycket som jag har gjort under 2009. Mest har det blivit ljudböcker. Favoriterna hittills är Stieg Larsson och Camilla Läckberg. I bokform så har jag helt fastnat för Dean Koontz - en makalös författare. Böckerna har blivit en avslappning för mig i kampen mot smärtan och jag tillbringade mycket tid promenerandes med ljudbok.
C som i Chans
Det var en stor chansning att åka till Spanien. Tänk om jag skulle bli dålig då. Ett främmande land. Jag kan inte språket. Vet dom vad endometrios är? Jag gjorde en chansning och åkte. Jag njöt som bara den. Värmen gjorde under för min mage och att få tillbringa 16 dagar på ett ställe där det inte finns några måsten var helt ljuvligt. Ska tillbaka dit snart igen - så fort det går.
D som i Dussin
Det var flera dussin av nya kontakter som gjordes detta år. Både på ont och på gott. De på ont har jag avslutat, då dessa energivampyrer inte får plats i mitt liv. De andra underbara kontakterna jag fått väger upp mer än vad som går att beskrivas. Att lära känna nya vänner som gör att livet lyser upp är mer värdefullt än allt annat!
E som i Endometrios
Endometriosen har inte varit min vän på slutet av 2009. Det började väldigt bra och jag började känna en förhoppning om att det kanske var på väg att vända för mig. Sen kom bakslaget i september och det fortsatte bara nedåt. December var fruktansvärd och jag är fortfarande sjukskriven... Går i funderingar på att kanske plocka bort allt och se om jag kan få ett normalliknande liv.
F som i Förbannad
Mycket av slutet på 2009 gick åt till att vara förbannad på denna förbannade smärta. Den kan knäcka vem som helst och vissa dagar var värre än andra. Jag blir så förbannad på att forskningen om endo inte går framåt över huvudtaget. Den står helt still. Det är samma behandlingsmetoder idag som för 17 år sedan. Skillnaden är att idag är läkarna (en del) lite mer infromerade om att sjukdomen finns.
G som i Gibraltar
Jag och syster tillbringade en dag i Gibraltar. Fula otäcka apor var den stora publikattraktionen och vi gick precis hela dagen runt den där klippan. Aporna hoppade upp precis överallt och när som helst. Häjdpunkten på dagen var Delfinsafarin! Värmeslag och vätska gick hand i hand den dagen. Tur att lilla Matizen höll så vi kom hem igen!!!
H som i Hund
Jag köpte mig en liten hund! Det var det absolut bästa på hela året! Lilla Molly kom hem till mig den 2/3 och sen dess har mitt liv inte varit detsamma. Jag har aldrig mått så bra som jag gör nu. Min lilla ögonsten är mer än helt underbar och jag fattar inte hur jag har kunnat ha ett liv utan min lilla tjej!!!
I som i Ingenting
Ingeting, eller tom. Det har funnits väldigt mycket tomhet hos mig under det senaste året. En tomhet som beror på väldigt mycket och som jag hoppas kan fyllas under detta år som ligger framför mig.
J som i Johanna
Min älskade syster fyllde 20 år! Tyvärr kunde jag inte följa med och gratulera (jävla endo igen) men jag var med på telefon och grät floder från sjukhuset. Hon fick en bra dag ändå (tror jag) och jag fick en heldag med syster den 23. Vår traditionsbundna uppesittarkväll. Jag är så otroligt lycklig som har en sån underbar syster som dig!!! Älskar dig så otroligt mycket lillasyster!!!
K som i Kärlek
Hittade min kärlek. Men han visade sig inte vara den jag trodde. Han krossade mitt hjärta fullständig och det tog väldigt lång tid innan jag kom över honom. Sen när jag minst anade det så hörde han av sig. Det kom upp saker som gjorde att jag inte kommer att vilja ha med honom att göra mer. Det var skönt att få veta det, för nu kan jag glömma honom. Kärleken kom inte 2009 heller...
L som i Lugn
Nåt jag har fått lära mig, med hjälp av min smärtpsykolog var att ta det lugnt. Känna efter vad kroppen behöver och för det mesta är det att ta det lugnt och inte stressa. Det hjälper ofta och det är väldigt skönt att ha strategier i hjälp mot smärtan.
M som i Molly
Ja vad kan jag säga. Molly är det bästa som hänt mig under 2009. Molly är en otrolig hjälp för mig i kampen mot smärtan. hon får mig att koppla av, njuta av livet och bemötandet jag får när jag kommer hem går inte att beskriva. Den lyckan och kärleken hon visar mig är helt underbart!
N som i November
Det är då du fyller år. I år var det jobbigt. Skulle jag kunna hålla mitt löfte att inte höra av mig nån mer gång, tills du rett upp allt? Eller skulle jag falla dit med ett Grattis-sms? Jag hade sån ångest när din födelsedag närmade sig och den dagen var fruktansvärt jobbig. Men jag höll mig och hörde inte av mig alls. Tänkte du någonsin på mig? Du finns ofta i mina tankar och i mitt hjärta finns du för alltid, underbara N!
O som i Otrevligt
Jag trodde vi var vänner. Sen är du på väg att förstöra allt och jag säger som det är och vad jag tyckte/kände om det. Det var visst inte populärt att höra sanningen. Otrevliga känslor och allt ledde till uppsägning av kontakt med dig. Jag har inte tid eller ork med såna människor helt enkelt. När man inte får nåt som helst utbyte i en relation, så finns det ingen som helst anledning att fortsätta försöka. Tack och adjö.
P som i Period
Det känns tufft att inte veta när mina smärtperioder kommer. När jag tog mig ur den onda spiralen som gjorde att jag till slut blev helt osocial, inte vågade planera in saker i livet så kände jag ganska omgående att jag mådde bättre. Men nu när smärtorna har börjat blivit så intensiva och kommit mer och mer ofta, så är det svårt att undvika den onda spiralen... Om jag bara skulle veta när dessa perioder slår till, så skulle jag kunna leva ett helt annat liv och kunna njuta av dagarna när jag mår bra.
Q som i Qryptiskt
Ibland är du helt underbar. Men allt för ofta är du en energivampyr för mig. Jag vet inte hur jag ska göra, för de gånger du är omtänksam och bryr dig så är det precis när jag behöver det, men i samma veva kommer de där konstiga kommentarerna och jag-jag-jag-jag som gör att jag inte orkar med dig.
R som i Renovering
Efter att ha spacklat, bilat vägg, slipat, spikat, hamrat, fogat och tapetserat så var mitt älskade kök klart! Den 1/4 sattes sista skruven upp i taket och allt var klart! 4 månaders jobb blev helt perfekt och jag är så stolt över att ha en pappa som alltid ställer upp och tillbringade all sin lediga tid med att renovera mitt kök. Jag trivs så otroligt bra i köket och allt är precis så som jag ville ha det. Jag älskar mitt nya kök!!!
Före:
Efter:
S som i Sommar
Årets sommar var helt underbar. Jag hade turen att få 7 veckors semester och det var välbehövligt. Tillbringade mycket tid med att vila upp kroppen, njuta av det underbara varma vädret, mysa med Molly och 15 dagar i Spanien! Det blev även konsert med syster, Frida och Caroline. Britney Spears - så otroligt bra! Dagen efter tillbringades med att leta efter Christina Scholins lilla änglabutik, bussen som gick söder, bussbyte i Uppsala och en massa skratt och underbart sällskap. En helt underbar sommar!!!
T som i Tröst
Jag har sån tur som har så många i min närhet som bryr sig om och visar sin omtanke för mig. Det betyder så otroligt mycket. Jag hoppas jag visar min uppskattning till er. Det betyder väldigt mycket att jag har er alla omrking mig!!!
U som i Underlig
Du är en vän. Ibland känns det underligt när vi träffas eller pratas vid. Jag vet inte riktigt var jag har dig. Ibland är du världens mest underbara vän. Ibland är du så otrolig självupptagen och allt ska kretsa omkring dig hela tiden.
V som i Visdom
Jag har fått mycket lärdom om saker och ting detta år. En visdom som jag alltid kommer att bära med mig. Många nya känslor och tankar som jag bearbetat. Tack vara dig, som sa till mig hur jag uttrycker mig och ibland agerar, så tänker jag mig för och har lugnat ner mig i mina tankar och tal med människor i min närhet. Den visdomen är otroligt viktig för mig. Tack för att du sa nåt!
X som i X-mas
Årets jul var första med Molly. Hon fullständigt älskade allt som hände. Det märktes så väl på henne att hon visste att det var en speciell dag, ända från det hon vaknade tills hon somnade i soffan på kvällen. När vi väntade på tomten så syndes det på henne att nåt var på väg att hända. Hon visste inte vad, men hon låg på helspänn hela tiden och reagerade på minsta lilla som hände. När sen tomten kom så blev hon ÖVERLYCKLIG!!! Åh vad hon tyckte om tomten.
Y som i Yrväder
Det har verkligen varit en konstig vinter. När snön kom, så gjorde den det med extrema mängder. En otrolig kyla följde oxå med. Förstår inte vädergudarna att jag inte gillar kyla? Endon blir sämre. Jag fryser. Molly fryser. Katterna fryser. Jag tar flera minuter på mig att klä mig i varma täckande kläder och sen kan vi bara vara ute i ett par minuter för Molly skakar som ett asplöv. Hon gör sina behov sen direkt in. Det tar längre tid att klä på mig inför kylan än tiden vi är ute i den. Varför kan det inte bara vara så där lagomt kallt? Ett par 4-5 minusgrader och mycket snö? Så vill jag ha det!
Z som i Zonterapi
Zonterapi, akupunktur och taktilmassage är sånt jag har fått som förslag på som kan hjälpa mig att slappna av och kanske få hjälp med smärtorna. Zonterapi är nåt jag ska ge ett försök med. Tyvärr behövs det ett par besök/tillfällen och sånt kostar pengar. Pengar är nåt jag inte har. Men det är nåt jag ska testa. Vem vet, det kan ju hjälpa. Fungerar det inte, så vet jag ju det när jag har provat.
Å som i Ångest
Jag har funderat fram och tillbaka på att ev göra en hysterektomi. Klarar jag av det psykiskt? Det är en otrolig ångest över dessa tankar, då det blir helt definitivt att jag aldig kommer att kunna få chansen att känna den där känslan att bära ett barn. Det är en del av kvinnligheten som försvinner om jag skulle genomföra det.
Ä som i Ärlighet
Jag har lovat mig själv och påbörjat arbetet med att vara ärlig mot mig själv och gentemot andra. Ärligheten mot mig själv är jobbigast. Men jag jobbar på det.
Ö som i Övergiven
Detta jobbiga ord är tyvärr sanning. Det är en känsla som följer med mig. Tyvärr ofta. Hur jag ska bli av med den känslan vet jag inte. Vilket gör det svårare att komma underfund med hur jag ska slippa känslan.
