Stressig dag från det jag vaknade. Mamma kom hit med bilen till 7.40, skjutsade henne till jobbet och jag åkte tillbaka hem. Dagens att-göra-lista:

• baka marängbotten - check,
• koka rabarbersaft - check,
• baka rulltårtebotten till tårtan,
• göra klar tårtan,
• vet med Wilmer och Molly 11.10 - check,
• tvättstuga 13-17 - pågår,
• hämta pappa,
• apoteket,
• handla inför kalaset imorgon,
• städa.

Jag har inte tid att fylla år imorgon. Har alldeles för mycket att göra innan dess...
Hade tid med Wilmer hos vet idag för att kolla upp hans blodtryck. Anade en eventuell urinvägsinfektion hos Molly så hon fick också följa med. 2 timmar hos veterinären visade på uvi och kristaller i urinblåsan hos Molly. Wilmer - ja vad ska man säga... Blodtrycket var i alla fall bättre än sist, ska på återkoll var annan månad. Efter att dom lyssnat på hans lungor och hjärta så ville dom ta en röntgenbild över bröstkorgen. Den visade på vätska i och runt lungorna... Blev vätskedrivande tabletter på honom. Ska tillbaka den 13/4 med båda. Urinprov ska med på Molly för att se att kristallerna försvunnit och Wilmer ska kollas om vätskan har minskat eller kanske till och med försvunnit från lungorna. Det togs även ett cellprov från han knöl, för att utesluta ev cancer. Han blir bara sämre för varje gång vi är där. Det gör så ont i mitt hjärta. Lilla söta grisen min... Jag blir så ledsen och tårarna rinner.

Idag var det dax. Det långa håret skulle bort.
Före:


3 dm senare:

För 6 timmar sedan ställde jag fram ett påskägg. Planen var att grannarna (8 lägenheter, med 16 personer totalt) skulle få smaka och att den skulle räcka tills i alla fall torsdag. Här kommer lite före och efter bilder. Gör bedömningen själv om det räcker eller inte...

Före:


Efter 6 timmar:

En sån här bra granne är jag:

På kortet står det. Glad Påsk! Varsågod alla grannar på Fredsgatan 24B!

Här hemma bakas det och pysslas. Kolakakor och knäckflarn och klara. Nu ska schackrutor bakas, sen får det vara nog. Har hunnit färgat marsipan till tårtan och funderar på om jag ska göra lite marsipankycklingar.

Det är en mässa på stan idag. Bara-vara-mässa. Den hade jag sett fram mot att gå på. Men så blir det inte. Har sån smärta idag så jag vet inte vad jag ska göra. Molly ligger här och tittar på mig. Jag klarar inte av att gå ut med henne imorse. Fick tag på underbara grannarna och Stefan kom ner och tog ut bebis på en promenad. Nu ska jag försöka ta mig in i duschen och sitta på golvet med varmt vatten på min stackars mage. Nu måste det sluta. Slutar det inte så finns det bara en utväg - sjukhuset.  Det vill jag absolut inte just nu. Det är påsk och fylla år och syster som kommer hem som händer den närmaste veckan. Smärtskalan ligger nu på 6-7, efter 30 mg morfin. Fan.

Fick skjuts ner på stan idag av söta Ann (tack tack tack!!!!), så jag kunde göra lite ärenden och handla lite mat på Ica. Vi kom till Ica vid ca 12.15. Nu är det viktigt med tiderna. Vi började handla. Efter en stund träffade jag farmor. Hon surrade på som vanligt och jag berättade att jag fått skjuts ner för att kunna handla. Medan jag pratade om när jag skulle ha lite kalas-fika, så bröt hon in och frågade helt plötsligt:
- Har du träffat Märta? (farmors syster)
Jag:
- Nej det har jag inte. Är hon också här inne på Ica?
Farmor:
- Nej det tror jag inte. Hon var hos mig på fm, men gick vid halv elva, då hon skulle köpa en jacka på stan.

Vad svarar man på det???

Efter att ha påskdammtorkat, påskdammsugat, påsktorkat golv, pyntat med påskattrialjer, påsktvättat alla fönster (in -och utvändigt) och satt upp vårgardiner så började det snöa. Men det ska inte få bryta ner min påskkänsla!!! Här kommer lite påskbilder på den lite pyntade påsklägenheten:


Påskhöna i fönstret och i bokhyllan finner ni lite små harar, en egenpysslad sak med fjädrar och en påskhöna!


Påsk på byrån. Kycklingar i korg och två små harar och lite tuplaner. Får se hur länge dom överlever när Strumpan kommer in. Sist tog det 1.5 dag innan dom var uppätna.


Vårgardiner är uppe och missa inte hönan och tuppen i lampan!


Ett påskris och en påskkärring. Får se hur länge påskriset får överleva...

Du kommenterade mitt föregående inlägg, men jag hittar inte dig på vovve. Kan du inte skriva ett meddelande till mig??? Tack!!!

Jag hittade en artikel ikväll i Aftonbladet om ett nytt piller för mensvärk. Artikeln finns att läsa här. Längst ner, efter artikeln kan man kommentera artikeln och det hade en idiot gjort. Han (antar att det är en han, med tanke på uttrycket) skrev:
"habtakrull, 21 år, Idag 19:36 Det är din egen kropp lär er hantera er egen smärta speciellt när det gäller något som är så naturligt. kvinnor har härdat i tusentals år då kan ni ochså jisses!"

Jag tände så klart till på det och svarade:
" habtakrull - du har ingen jävla aning om vad du pratar om!!! jag har i alla år fått höra: lite mensvärk har ju alla,ta en alvedon så blir det bra". Det blir inte bra! Till slut, efter 8 år, fick jag diagnosen Endometrios - och det är INGEN VANLIG MENSSMÄRTA!!! Äntligen fick jag hjälp med smärtorna och lever nu på morfintabletter 40mg/dag, i värsta fall 80-100mg/dag, när smärtorna är för jobbiga. Mensvärk är riktig smärta som kan vara outhärlig. Så kom inte med dessa idiotiska uttalanden om saker du inte har en jävla aning om!!! Men outbildade idioter som du finns tyvärr överallt och ni är bara patetiska!"

Jag blir så förbannad på såna där idioter. Ska bli spännande och se om jag får nån respons på mitt svar eller vad som händer.

Varför kan det förgångna inte bara försvinna. Varför ska det påverka mig så här mycket efter så här många år? Jag bara skakar och känner hur ångesten börjar få grepp om mig. Orkar inte med en panikångest-attack nu. Inte när jag är själv. Fan också!!! Inte nu när jag mått så bra och allt börjar vända för mig. Varför händer sånt här den här tiden på dygnet? När alla sover och jag har ingen att prata med??? Fan också!!!

Undrar när min älskade lilla syster kommer hem nästa gång....

Jag har fått VÄLDIGT många förfrågningar om vad jag vill ha när jag fyller år. Nu behöver ni inte vänta längre, här kommer den. Den efterlängtade födelsedagspresentlistan!

1. En liten hundvalp!!! Ex.vis den här. Eller den här.
2. En ny mobiltelefon - det kvittar vilken bara den är rosa, har bra kamera, det går att messa och ringa.
3. Presentkort  på Thomas Sabo-smycken (finns hos Kent Watch & Jewellery) i Sundsvall.
4. Pengar - trist, men behövligt.
5. En söt liten bil funkar alltid.

Ja som sagt, en liten lista med endast det viktigaste! Varsågod och börja shoppa!!!!

Vaknade i natt vid 5-tiden av smärtor igen. Vet inte om det har att göra med att jag var på Bachata-dansen igår, men ont så in i h-vete har jag iaf. Lyckades gå ut med Molly vid 9, nu ska jag fortsätta ligga och vila ochvänta på att smärtan ska försvinna så jag får gå på slutspelsmatchen ikväll. När jag för en gångs skull har biljett till matchen, ja klart som fan att jag ska ha en dålig dag då... *morrar irriterat*

... gjort nåt jag inte trodde om mig själv. Jag gick själv ner till Kårhuset och där mötte jag upp grannen Lisa. Där var det dans som gällde, i 1.5 timme. Inte vilken dans som helst, utan det skulle dansas:

Första gången jag vaknar (06.42) är till att Lill Strumpan slår och kraffsar på persiennerna och vill kolla ut. Går och drar upp dem i två fönster. Hon måste ju kunna se ut OCH kollapå ev fåglar som kommer och äter fågelmat på vår franska balkong, sen tillbaka till sängen.

Vaknar andra gången (08.02) av att nån skrapar på dörren, gnäller och vill ut. Går och släpper ut Wilmer, dvs öppnar min dörr, det brukar räcka. Han vill ju bara sitta i trapphuset.

Vaknar tredje gången av att någon vrålar och skriker i panik. Går upp, klär på mig, går ner och släpper in Wilmer som tror han håller på att dö - han är ute. Nu är jag vaken. Kul med djur ibland.

Sista 2 veckorna har jag haft smärtor, mer än vanligt. Har fått ökat morfindoseringen vissa dagar. Förra veckan gjorde jag uppehåll på p-pillren då jag tänkte att det kanske var för att jag inte haft nån blödning på länge (början av december-09) som jag hade ont. Uppehåll en vecka, men inget hände. Smärtorna gav iaf med sig och jag kunde återgå till normal dosering. Men nu ikväll var det dax igen. Jag har försökt hålla dom ifrån mig, då en kär vän, A,  behövde mitt stöd. Hon fick en tråkig nyhet på morgonen och vi åkte ut på middag hos mamma och pappa för att hon skulle slippa vara ensam. Efter middagen, var det SM-slutspelsval och vi fikade och allt var bra (förutom smärtorna så klart). När valet var över så får A ett samtal. Ett samtal med väldigt dåliga nyheter. Vi åker hem till mig och dricker te, gråter, pratar och bara tar det lugnt. Smärtorna slår igenom mer och mer, men jag trycker undan dem för min vän behövde mig. Vi såg på film och helt plötsligt var klockan nästan 24. Söta A vill inte sova här, utan åker hem. Jag tar Molly på en promenad och sen in för att skutta i säng. Nu ökar smärtorna ännu mer. Tar ytterligare en till dos tabletter, men de hjälper inte. Upptäcker att det kommit en störtblödning.

Här sitter jag nu, halv fyra på natten, har dubblat dosen och tagit igen men det hjälper inte. Jag har inte tid eller råd att åka in igen. Hoppas hoppas hoppas det släpper. Men det blir nog till att ringa ett samtal imorgon bitti och se vad dom säger. Jag har inplanerat saker hela veckan, så jag har verkligen inte tid med det här nu.

Det är väl det man brukar säga? Det funkade för Anton Lander - 3e skottet så blev det mål och det räckte till slutspel. Nu blir det 3e gången vi möter HV71 i kvartsfinal så nu är det hög tid att vi tar 4 matchers vinst och fortsätter resan mot SM-guldet! På torsdag smäller det! Första matchen hemma!!! Är redan nervös så det räcker och blir över....

Igår kväll var det ädesmatch. Timrå MÅSTE vinna i full tid. För Luleå räckte det med oavgjort. I tredje period slog Anton Lander till och gjorde 0-1 till Timrå - jag hoppade och skrek och skrämde nog livet ur stackars Maria. När klockan stod på 19.00 plockade Luleå ut målvakten och min puls gick i taket. Skakade och skrek och kunde inte sitta still. Luleå pressade på men Timrå häll undan och Lindbäck storspelade i målet, vilket ledde till vinst och en slutspelsplats!!!! Hur underbart som helst!!!! Ikväll blir det klart med vilka vi får möta i kvartsfinalen. Jag har känslan att Timrå kommer att gå långt, kanske till och med SM-guld-långt!!!

I tisdags kväll var det avslutning på Rallylydnaden. Självklart var Molly avslutningsfin:




Lite lätt uppvärming först:


Vi började med att gå igenom de sista skyltarna, vilket var inga problem för oss, då det var dom vi tragglat med hemma.

Sen var det dax för den stora finalen. Rally-bana!!!

Någon jag brydde mig väldigt mycket och hyste väldigt varma känslor för, visade sig inte ha så ärliga avsikter, och kommer sedan med denna patetiska lögn. Jag visste mer än vad denne löjliga karl trodde. Sanningen kommer alltid fram på ett eller annat sätt - nu kom den fram till mig först och du bevisade bara hur jävla feg du egentligen är.

För ett par veckor sedan var det ett inslag i tv4´s program "Efter 10". Inslaget handlade om Endometrios. När jag kollade på det var det som att jag själv hade blivit intervjuad. I alla fall delar av det, delarna när Cecilia berättade om hur det känns. Tårarna rann under hela inslaget. Det är så skönt att veta att jag inte är ensam. Det är fler där ute. Det har jag vetat om tidigare. Många fina kommentarer från endo-systrar, bloggar från andra systrar och endoföreningen. Men det känns ändå ibland som om jag är helt ensam. Alla mina vänner, familj och släkt finns här för mig, men ändå känner jag mig väldigt ensam. Dom stöttar mig, men dom vet inte hur det är. Hur det känns. Hur man mår.

Inslaget kan du se här.

Förbannade-jävla-piss-helvetes-smärta.

Nu är jag inne på vecka 2 av smärtor. Det har ju varit bra ett längre tag och jag var helt säker på att den nya hormonbehandlingen fungerade. Men de senaste 10-14 dagarna har smärtorn ökat och varit konstanta. Först trodde jag det berodde på beslutet jag var tvungen att fatta. Men när det var gjort, så ökade smärtorna i intensitet. När helgen närmade sig trodde jag de berodde på samtalet jag fick. Avslutade en speciell relation och det kändes bra. Men smärtorna vill inte försvinna... Vad är det som händer??? När allt börjar ordna till sig, så börjar smärtorna om igen. Kan jag aldrig få ett break??? Jag måste ha gjort nåt riktigt elakt i mitt förra liv... Under 4.5 år har hela mitt liv bara stött på motgångar. När ska det vända??? 2010 var meningen att det skulle bli ett bra år ju! Kom igen nu - låt vinden blåsa åt mitt håll nån gång...

Nu är jag inne på vecka 2 av smärtor. Det har ju varit bra ett längre tag och jag var helt säker på att den nya hormonbehandlingen fungerade. Men de senaste 10-14 dagarna har smärtorn ökat och varit konstanta. Först trodde jag det berodde på beslutet jag var tvungen att fatta. Men när det var gjort, så ökade smärtorna i intensitet. När helgen närmade sig trodde jag de berodde på samtalet jag fick. Avslutade en speciell relation och det kändes bra. Men smärtorna vill inte försvinna... Vad är det som händer??? När allt börjar ordna till sig, så börjar smärtorna om igen. Kan jag aldrig få ett break??? Jag måste ha gjort nåt riktigt elakt i mitt förra liv... Under 4.5 år har hela mitt liv bara stött på motgångar. När ska det vända??? 2010 var meningen att det skulle bli ett bra år ju! Kom igen nu - låt vinden blåsa åt mitt håll nån gång...

Jag förstår inte mig själv ibland. Varför ska jag sitta och kolla på dessa program? Jag mår ju bara fåligt av det. Tårarna rinner och jag känner avundsjuka. Jag vill också. Jag vill så gärna. Jag har alltid förväntat mig att det ska bli ett barn. Nu har jag tappat tror på det. Jag och ett barn - kommer nog aldrig att ske. Varför ska livet vara så orättvist ibland???