Jag skulle berätta för en ny vän min endo-historia och jag fick för en gångs skull till det kortfattat och det viktigaste är ändå med tycker jag. Ni som är nya här, varsågod - här kommer min kortfattade version av min endo-historia:

Jag fick diagnosen 1999, av en ren slump. Dom trodde det var blindtarmen och gick in med titt-hål och där upptäckte dom endon. Blindtarmen är kvar :)

Inga barn hos mig och jag har börjat förlika mig med tanken på att det nog aldrig blir några biologiska barn, men det finns andra möjligheter idag, så det känns okej ändå :)

Jag har genomgått 3 olika hormonbehandlingar (GnRh). 2 med nässpray och en med sprutor. Jag har varit smärtfri under behandlingarna, men jag har fått alla biverkningar som finns. Jag mådde så otroligt dåligt under tiden, så det är inte värt ens att vara smärtfri.

Jag har haft endo under kontroll med p-piller under flera år, där jag ätit dem kontinuerligt tills det "passat" att jag blir dålig och då haft uppehåll. Men för 4 år sedan drog det igång rejält för mig. Jag åkte in en natt med ambulans och inget hjälpte. Jag fick en ryggmärgsbedövning som jag låg med i under 7 dagar. Sen har jag åkt in och ut med jämna mellanrum. Dom provar först att lägga en PCB (lokalbedövning i livmodertappen) och det brukar hjälpa. Är smärtorna för kraftiga så har vi sagt att jag får komma tillbaka 3 gånger på kort tid (brukar vara 3 dagar på raken) och då behåller dom mig den 3e dagen och sätter en ryggbedövning igen. Det är helt vansinnigt underbart, då det är enda gången jag är helt fullkomligt smärtfri! Annars lever jag på morfintabletter dagligen och försöker leva ett så normalt liv som möjligt. April-08 opererade dom mig och tog bort all endometrios dom hittade och jag belv sämre i smärtorna efter det.

Den behandling jag har idag är hormonspiral och p-piller som jag ätit sen operation -08. Ändå är smörtorna som vanligt och jag fortsätter åka in till min trygghet på gyn när det det inte går att vara hemma.

I tisdags gjorde jag min efterlängtade MR. Det är en ganska ny metod här i Sverige och inte många landsting gör dessa tydligen. Det krävs en utbildning för gynläkarna och rtg-läkarna, och dom har nu lärt sig utläsa hur endometriosvävnad ser ut. Så vår plan nu (den enda vi har kvar) är att MR kommer att visa nåt så dom kan gå in och ta bort det och att jag ska bli bättre efter det. Skulle det mot förmodan inte fungera så finns det bara ett alternativ kvar: radikal operation. Men det är ett stort beslut och det är ju ingen garanti att jag blir av med smärtorna, så det måste jag avvakta med. Men jag hoppas allt jag kan på att MR ska visa positivt så vi kan göra nåt av den istället :)

Idag lever jag ett så normalt liv jag kan och försöker in i det sista att inte låta smärtorna ta över mitt liv. Jag kan leva och stå upp de flesta dagarna med hjälp av morfin, och det är det bästa vi kunnat göra hittills. Men jag är nöjd ändå! Nu väntar jag bara på MR-svaret... 15/11 får jag beskedet.

Har någon några frågor eller funderingar så svarar jag på det mesta!

Har inte mycket ork över, men jag ska göra en snabb sammanfattning. Trivs som en tok på jobbet! Nu har det varit lite tufft, men det går bra ändå. Igår, måndag, slog jag kontorsrekord i sälj på en dag och det kändes hur bra som helst! Var verkligen super-taggad imorse när jag kom på plats, men hade tyvärr en jävligt tuff natt med smärtor så det blev 4 timmars sömn bara. Väl på jobbet så var det som vanligt morgonmöte (applåder för mig som gjorde säljrekord - nice) sen fick jag chansen att vara medlyssnare på en av Boråsarna. Hann inte med så länge, då jag fick avvika efter 20 minuter. Hade tid för MR så det var bara att pallra sig iväg till sjukhuset. Det var bland det jobbigaste jag varit med om. Nog för att smärtorna inte var okej innan, men efter att ha legat på rygg (smärtorna ökar ännu mer då) i 55 minuter i apparaten, med en tung skiva över hela magen/buken och inte få röra på sig så var smärtorna överjävulska. Jag lyckades ta mig tillbaka till jobbet och berättade för min chef vad som hänt och sen gick jag hem. Har legat i soffan hela em/kvällen och det blir verkligen inte bättre! Jag lovade att jag skulle vara fit for fight igen imorgon, men som det är nu så vet jag inte om jag ens tar mig ut med Molly ikväll... Har för länge sedan passerat den dubbla doseringen av mitt tablettintag och ändå släpper det inte. Ja ja det är väl bara att fortsätta vila och hoppas på det bästa.

Min älskade bästa pappa har varit här idag och kopplat in INTERNET åt mig!!! Har varit utan väldigt länge, nästan 3 veckor, men det har gått bra ändå (tack älskade lilla iPhonenen). Till på köpet så har jag även fått igång min Dreambox - så nu är det hockey som gäller och flertalet filmkanaler!!!

Molly har ju börjat på dagis! Det går hur bra som helst! Men himmel vad hon är trött när hon kommer hem! Hon reagerar inte ens på att det kommer någon och ringer på dörren! DÅ är hon trött min lilla bebis kan jag lova.

Nej det här går inte längre. Min kära lilla mage vill vila, så det är bara att göra som Molly och vräka ut sig i hela soffan. Det är fantastiskt vad en sån här liten hund kan ta sån otroligt stor plats!

Jag har fortfarande inte nåt internet hemma. Är för tillfället på besök hos föräldrarna. Försöker hitta energin till att gå ut och byta däck på Vipern, men kylan och smärtorna sätter stopp. Men men, snart så kanske det är dax.

I fredags hände det saker på jobbet. Vi fick ju 6 veckors praktik och därefter skulle vi få veta vilka som får anställning och vilka som inte passar till jobbet. På morgonmötet på fredag så släpper dom bomben att vi kommer att bli inkallade en och en under dagen för att få veta vilka som ska avsluta praktiken och få tjänst eller inte. När det var dax, så kallades B in först. När hon kom ut efter 5 minuter så packade hon bara ihop sina saker och gick hem. Lika så F. Då blev vi nervösa. Den 3e som gick in, kom ut med informationen att han fick förlängd praktik i en månad, då dom ville se om han hade mer att ge. När Elin gick in skakade jag som ett asplöv. Hon kom ut och hade fått anställning! Sen var det min tur. Med tanke på att vår säljchef hade skickat hem mig på torsdag kväll, då jag stod dubbelvikt av smärtorna, så visste jag inte alls hur det skulle gå. Det kunde ju inte riktigt vara till min fördel liksom. Jag fick avsluta praktiken och på måndag börjar jag min tjänst!!! Jag fick en anställning!!! Jag blev så glad så jag visste inte vad jag skulle göra!!! Fredagkväll firade jag och mamma med middag på blå kiosken (thai-mat) och Idol till det.

Lördagen var en effektiv dag. Jag hann med att göra höststädningen av hela lägenheten, bytte gardiner i köket, tvättade 4 maskiner, åkte och hälsade på stackars ryggskotts-Anders, förbi med en blomma till stackars Hanna som har fått gipsat ben och iväg på hockey.

Somnade vid 3.45 imorse och vaknade av min underbara granne vid 7-tiden. Han spelar jävligt hög musik, varenda morgon när han kliver upp. Är det helg har jag absolut ingen lust att vakna den tiden. Som en vän sa: "Gå ner och berätta exakt hur du tänker mörda stereoanläggningen, så kanske han tänker sig för en sista gång innan han väcker dig igen". Funderar starkt på att göra det när jag kommer hem.

Till veckan ska Molly börja inskolning på dagis :) Tror det kommer att bli hur bra som helst för henne.

Nu är det bara 9 dagar kvar tills min MR ska genomföras. Den är jag inte så nervös över och faktiskt inte heller över resultatet. Jag måste hålla mig positiv, annars går jag under. Skulle det visa att det inte går att göra något, så får jag hantera det problemet då.

Idag är smärtorna så där. Men däcken måste bytas, så vi får se hur smärtorna är om en timme... Nu ska jag klä på mig så jag inte fryser ihjäl!

Har inget internet. Därför lite tomt här, men under nästa vecka borde uppkopplingen fungera och jag kan vara social igen!

Lite snabbinfo om vad som hänt: har börjat jobba och gud så jag trivs! Längtar tills nästa dag så jag får gå till jobbet - så har jag aldrig känt förut! Molly ska snart skolas in på dagis. Fram till dess är hon hos farmor på dagarna tills jag slutar och det har väl gått bra, hittills iaf. Annars händer det inte så mycket. Jag går mest och väntar på att nästa dag ska komma så jag får jobba och att det ska bli den 26/10 så jag får göra min MR. Sen är det 2 veckor tills jag får besked om vad MR visar - spännande!!! Är helt övertygad om att det kommer att visa positivt. Blir det inte så, så får jag ta det då.

Jag märker på mig själv att jag mår så otroligt himla bra nu för tiden. Jag har lyckats gått ner snart 5 kg sen jag kom hem från Spanien, utan att göra någonting speciellt. En J sa igår att det är nog för att du mår bra. Jag tror hon har helt rätt. Jag mår fantastiskt bra just nu. Jag har ett jobb jag fullkommligt älskar. Jag har en familj som är underbar. Jag har lilla Molly som är det bästa jag har tillsammans med katterna. Visst smärtorna är som dom är, men det märker jag att nu när jag trivs så bra på jobbet så är smärtorna mindre också. Fick en smärtattack mitt under ett möte i onsdags, så jag fick lämna rummet. 10 min senare så var jag tillbaka. På rasten lite senare, kommer ena chefen fram till mig och frågar hur det går och om jag orkar vara kvar. Dom är så otroligt underbara mina chefer. Fick ringa en av dem igår, lördag, och han berättade då att dom är otroligt nöjda med mig och ser en otrolig potential i mig och att dom är riktigt glada över att jag vill och kan jobba för dem! Hur roligt som helst att höra!

Nu ska jag hem till den internetlösa lght och fortsätta vila lite. Idag är inte smärtorna alla på den snälla sidan, mendet tur att det är helg, så jag kan återhämta mig helt!