Jag har nog aldrig varit så stolt i hela mitt liv! Molly klarade av examen utan några som helst problem! Molly är nu en ny-utexaminerad TERAPIHUND!!!

Ja nu har jag gjort en månad på jobbet. Jag trivs fortfarande så himla otroligt bra! Men nackdelen är att min kropp inte riktigt orkar med längre. Jag har inte slutat och tänker inte sluta. Mina dagar ser ut som följer:
06.00 - väckning och uppstigning.
07.05 - gå upp och lämna Molly på dagis.
07.35 - gå till jobbet.
08.00 - börja jobba.
12.00 - lunch.
13.00 - fortsätta jobba
sen kommer problemen...
14.30-16.30 - jag känner hur jag somnar till var och varannan minut. Jag får absolut ingenting gjort och vet inte heller vad det är jag gör för någonting.
17.00 - hämtar Molly på dagis.
Därefter hem och fixa middag, orkar för det mesta inte ens diska undan eller plocka bort utan somnar direkt i soffan. Vaknar vid 21-tiden, kollar lite på tv, ut med Molly och ligger i säng vid 23-tiden då jag somnar av utmattning. Det är så mina dagar har sett ut senaste 2 veckorna och då har även smärtorna ökat igen.

Jag pratade med min kurator om detta och hon tyckte jag skulle ta ett snack med min handläggare. Ringde J och förklarade och vi kom överrens om att jag skulle minska min arbetstid och sluta 14.45 på dagarna för att se om det blir någon skillnad. Pratade med min chef och teamledare och det var inga problem. Ska prova dom här tiderna i 1-2 veckor, så får vi se vad som händer.

Jag och Molly har avslutat vår praktik på träningsskolan och nu är det bara examen kvar! På fredag och lördag smäller det. Jag är så nervös redan nu så jag vet inte vad jag ska ta mig till. Hur kommer jag då inte att vara på fredag morgon? Molly kommer att klara det här utan problem, men det är värre med hennes andra ekipage-del...

Vill du också bli testpilot för Arlakökets produkt, Kesella? Gå in via länken och anmäl dig du med! Länken hittar du här.

Det enda jag gör nu för tiden är att jobba, äta, sova, mysa med Molly och jobba lite mer. Jag har inte riktigt fått in rutinen på allt men det får komma senare.

På jobbet är allt hur bra som helst. Jag trivs som bara den! Jag skrattar mig igenom dagarna, både med kunderna och med mina kollegor. Trodde aldrig att jag skulle trivas så här bra på nåt ställe efter jävulsk-stället jag var på i höstas. Som min chef sa idag "vi arbetar med människor, inte med maskiner". Det är precis så det är. Dom ser oss alla som människor, som har privata problem, eller bara har en dålig dag och då får man helt enkelt göra det bästa av situationen. Det är så det ska vara på ett arbete - det kallas för

Idag var AF och hälsade på. Vi skrev papper och nu är det bara anställningen som ska skrivas på sen är allt klart. Jag tar inte ut nåt i förväg, men det känns inte som om det är någon som kommer att stå ivägen för mig och en anställning just nu.

Smärtorna är helt okej, fortfarande. Jag står fortfarande kvar på 10 mg x2 och mår fantastiskt bra! Nån enstaka gång har jag fått tagit en extra dos, men dom gångerna är väldigt sällan. Just att våga avvakta när smärtorna kommer och känna att dom ger med sig är en fantastisk känsla! Men just att jag mår bra själsligt, relativt bra kroppsligt och tänker positivt gör att det är otroligt lätt att hantera smärtorna.

Kvinnokliniken på sjukhuset här har äntligen fått igång endometrios-centret vilket innebär ett komplett team med alla instanser som behövs. Jag har fått börjat gå till kuratorn som hör till teamet och det är hur skönt som helst. Att få prata med någon, som kan hjälpa till på rätt sätt, som har hjälpmedlen att hantera problem och känslor.