Jag har återigen gjort ett besök på kvinnokliniken. Åkte in förra torsdagen och sen har det bara varit totalt kaos! Turbulent till tusen. Ska göra en sammanfattning för er. Ganska lång läsning, men det är 1.5 vecka som ska summeras *ler*:

Torsdag 4/11: Åkte in med väldiga smärtor /smärtskala (8/10), för vanliga smärtlindringen, dvs PCB. Läkaren la den som vanligt och jag blev relativt smärtfri (5/10). Fick lägga mig och vila i ett rum på mottagningen. 10 minuter senare drog det igång. Smärtorna blev överjävulska! Känslan var ungefär som om det sticks in kniviar i underlivet, samtidigt som det bränner som eld, och någon tar tag i livmodern och vrdier runt samtidigt som man drar i den åt olika håll. Ungefär sån smärta hade jag. Det la in mig akut på avdelningen och tryckte i mig morfin till tusen. Så låg jag hela torsdagen. Min grund-dosering på mofrin (20 mg, morgon och kväll), ökades till 30 mg, 3 gånger/dag. Inget hjälpte och jag låg i mina smärtor hela dagen och natten.

Fredag 5/11: Smärtorna fortsatte (10/10) och tillsammans med en läkare beslutade vi att jag skulle få en ryggmärgsbedövning. Läkaren från IVA kom upp och pratade med mig. Hon tyckte jag skulle prova att sätta en PSA-pump istället, dvs morfin-pump. Fungerade inte det skulle jag få min EDA-pump (ryggmärgsbedövning). Visst sa jag, men det kommer nog inte att fungera med PSA-pumpen, då jag redan nu är uppe i över 100 mg/dag (tabletter + injektioner). Jag åkte ner och dom satte en nål i armen och kopplade upp mig på PSA-pumpen. Då visade det sig att det inte är en dropp som går hela tiden utan jag måste trycka på en knapp för att få en morfindos på 1mg! Det gick bara att trycka var 6:e minut. Jag sa till sköterskan att det inte kommer att fungera. Hur ska jag göra under natten? Trycka på knappen var 6:e minut? Den hjälpte ju inte heller. Jag pratade med sköterskan och berättade hur det var och att jag blivit lovad att få en EDA när inte PSA fungerade. Sköterskan skulle prata med läkaren. Sen började eländet. Det hade då varit skiftbyte, så det var en ny läkare. Sköterskan kom tillbaka (läkaren kom aldrig och träffade mig) och gav mig en Tavegyl för klådan (får en fruktansvärd klåda av morfinet), och jag skulle även få nåt muskelavslappnande. Innan jag hann säga mer, så trycker hon i mig nåt och 1 minut senare är allt bara svart! Jag vaknar upp 3 timmar senare i hissen på väg upp till avdelningen. Sköterskorna som hämtade mig sa att dom knappt kunde få kontakt med mig. Läkaren som ordinerat detta hade inte läst min journal då det står att jag INTE får ta något lugnande eller liknande då jag äter så pass mycket morfin, det kan tydligen leda till att hjärtat inte orkar med. Jag kom upp till avdelningen UTAN EDA-pump. Läkaren hade tydligen pratat med mig medan jag var borta av det lugnande medlet. Vi hade då kommit överrens om att jag inte behövde nån smärtlindring, då jag bara hade ångest och oro i kroppen, inte smärta. Vi fortsatte med morfin hela kvällen och natten. Jag kände mig så fruktansvärt kränkt och som ett övergrepp.

Lördag 6/11: Vaknade efter en natt full med morfin och sömntablett. Underbara läkaren A kom in och ville höra mina egna ord om vad som hände under lördagen. Jag berättade vad som hänt och mina känslor. Hon sa: det är en kränkande handling mot dig som patient och ska aldrig få hända”. Hon ville skicka ner mig igen, efter att själv ha pratat med narkosläkaren nere på IVA. Jag fick nu en riktig ångest och panik-attack. Ville verkligen inte ner dig igen. Mitt förtroende för dom var, och är fortfarande, absolut noll. Läkaren kom tillbaka och hade sagt klart vad som gäller när jag kommer ner. Åkte ner och det blev som det blev, men jag kom tillbaka till avdelningen med en EDA! Hur underbart som helst! Min chef ville komma och hälsa på mig och se hur jag mådde och jag sa att han var välkommen upp. När han kom dit, så sa han att han inte trodde det var så allvarlig som det var. Jag tror det var behövligt för honom att se vad som händer när jag blir riktigt dålig. Vi pratade och jag berättade väldigt ingående exakt hur endometrios fungerar och mycket om hur min resa varit. Han stannade i över 2 timmar och åkte hem vid 20.30 på kvällen. Vilken underbar chef jag har!

Söndag 7/11: Fick lite besök och var väldigt nöjd över smärtlindringen. Äntligen var jag helt smärtfri!

Måndag 8/11: Vaknade smärtfri och allt kändes bra. Min personliga läkare gick ronden och vi bestämde att jag skulle börja på en ny tablett, Lyrica, redan på måndag kväll. Den skulle hjälpa mig mot smärtan. Det kunde ta upp till en vecka innan jag kände full effekt av den. På em började jag känna av lite smärtor, men tänkte inte så mycket mer på det.

Tisdag 9/11: Smärtorna ökade under dagen och jag började få känsel på vänster sida av magen. Jag sa till sköterskan och hon kollade hur det såg ut på ryggen, där insticks-stället var.  På kvällen började det göra rejält ont. Vid 22.30 ringde jag efter natt-sköterskan och då var smärtorna igång, fullt ut! Som om det inte vore nog så smärtade det hela ryggen. Jag kunde inte ligga på rygg, eller röra mig minsta så jag använde ryggmusklerna, då brände det som eld hela ryggen. Dock hade jag bedövning HELA höger ben. EDA-slangen i ryggen hade hamat ur läge. Narkosläkaren kontaktades av gynläkaren, då vi ville lägga en ny EDA. Det tyckte inte narkosen behövdes. Anledningen var följande: har man kroniska smärtor, så är ju smärtorna kvar när bedövningen tas bort! Vilken idiot! Han fattade aldrig, hur mycket min läkare beskrev och berättade, att jag har en smärt-topp, som klingar av och då minskas EDA-smärtlindringen ner. Han vägrade ändå. Han kom inte ens upp och kollade hur det såg ut. EDA´n stängdes av, då den ändå inte hjälpte. Jag lyckades få sängen i hjärt-läge och med hjälp av två kuddar, så hittade jag en sittande ställninge, där det var som minst smärtsamt att sitta i. Jag satt upp hela natten och levde återigen på morfin.

Onsdag 10/11: Smärtorna fortsatte under dagen och på em kom ÄNTLIGEN en narkosläkare upp. Han kollade på mig och kände på ryggen och sa att jag troligtvis hade en inflammation i ryggmärgen. Det togs akut-blod-prover och blodtryck och grejer. Sen hände det värsta. Narkosläkaren ordinerade morfin och ett annat läkemedel som skulle öka morfinets verkan. Det skulle jag dricka tillsammans med ett glas saft. Jag gjorde som han sa. Jag kände ganska snart att jag började bli väldigt trött och konstig. 10 min senare började eländet. Folk kom inspringandes till mig och blodtryck togs. 93/48 – inte bra alls. Det visade sig att jag fått för hög dosering av läkemedlet! Jag behövde åka ner akut till IVA för övervakning närmaste dygnet! Jag som inte ville ha med dom att göra. Men jag hade inget att säga till om, då jag inte ens orkade lyfta ett finger. Ner på IVA och sen är det svart! Från onsdag em vid 17-tiden till fredag morgon har jag inget minne alls. Har lite fragment men det kan lika gärna vara saker jag drömt. Har tydligen pratat med moster, syster och H på torsdag och enligt alla dom så gick det inte att få ett klart ord från mig. Jag lät som om jag var as-packad och nerdrogad. Torsdag 11/11: På torsdag em fick jag komma tillbaka till avdelningen. Mina föräldrar var tydligen upp och hälsade på och jag pratade klart med dem, men dom tyckte jag var lite trött. Minns inte det alls.

Fredag 12/11: Ronden kom med Dr. Bitch. Hon ville skicka hem mig. Ja det var jag verkligen i form för. Lyckades övertala henne, efter att ha berättat för henne hur jag kände mig. Yr, ofokuserad och konstig. Kunde inte ens stå upp själv utan gå-bord. Satt jag ner, eller låg, så kändes det som om jag var på ett stormigt hav. Allt snurrade. Värre blev det om jag stod upp. Jag fick stanna kvar. . Fick mys-besök av underbara Hanna och sötaste dottern Nova.

Lördag 12/11: Mådde bättre, men smärtorna var kvar. Var uppe och gick och rörde mig så mycket jag kunde. Fick besök av moster, morbror, kusin och sambo. På kvällen kom föräldrar och andra kusin och hans sambo. Hur trevligt som helst!

Söndag 13/11: Dax att åka hem. Kändes lite nervöst, men okej. På ronden bestämdes det att jag skulle öka Lyrica-dosen från kvällen.

Nu är jag hemma och vilar upp mig och inväntar full effekt av Lyrican. Varit lite yr idag på dagen, men det har varit hanterbart. Smärtorna är okej, men inte bra. Sjukskriven till onsdag, så tanken är att jag ska börja jobba igen på torsdag. Får se hur det går.

Ja så var det. Väldigt turbulent kan man säga.