... som jag är nu för tiden. Har ju börjat jobba, så det är ju inte så att det är så där jätte synd om mig. Men att från ena dagen kunna sova tills när jag vill, till att helt plötsligt behöva kliva upp kl 6.15, det tar på kroppen. Men det är fantastiskt roligt och intressant abrete jag har fått nu. Tänk att det finns såna här jobb!!! Om man jämför med hur man blev behandlad på det förra stället, så kan jag verkligen inte ha fått det bättre än jag har det nu! Här blir man sedd som en RIKTIG människa. Det händer saker när man pratar med chefen. Man känner sig välkommen. Alla skrattar och har så otroligt roligt tillsammans, HELA dagarna igenom. Alla trivs och mår bra. Det är okej att gå iväg på toaletten eller gå och hämta kaffe, även om det inte är rast. Det är aldrig någon idiot till chefs-liknande människa som stor med klocka och påpekar: "nu har ud haft rast i 15 minuter och 32 sekunder", när 15-minuters rasten är slut. Men nu är det här å andra sidan ett seriöst företag så det är väl inte så konstigt att jag och alla andra trivs som tusan. Nu förstår jag dom som säger att dom älskar sitt arbete och att dom ser fram emot att gå till jobbet dagen efter - för så känner jag nu!

Molly är på dagis igen och trivs hur bra som helst! Hon piper och drar som en tok på morgonen när vi går dit, när hon väl vaknar vill säga. Självklart blir hon ju fortfarande så där fruktansvärt överlycklig när jag kommer och hämtar henne på eftermiddagen, min lilla bebis!




Just nu går allt verkligen min väg och jag har inte mått så här bra på flera år! Jag har, med hjälp av en mycket fin vän, lyckats ta mig ner på HALVA min morfindosering och jag mår fortfarande lika underbart bra!