Föräldrarna har börjat renovera sitt kök. Självklart ställer jag upp och hjälper till. Skulle aldrig säga nej till det med tanke på hur mycket pappa har ställt upp för mig med min renovering av min lägenhet. I söndags ringde ett par från Kramfors. Dom ville ha det gamla köket och skulle hämta det på tisdag. Vi var då samlade hela familjen för middag och det var bara jag som erbjöd mig direkt att hjälpa till att rensa köket. Jag och mamma gick igenom alla skåp och hon fick snabbt bestämma sig för vad som skulle slängas. Min kära bror satt kvar i soffan, som vanligt, och brydde sig inte alls. På måndag hämtade pappa upp mig och Molly och vi åkte först ner på stan för lite födelsedags-shopping till mamma som fyllde år på tisdag. Därefter bar det iväg ut till Birsta för lite flytt-låde-shopping innan vi åkte hem. Sen började jag fylla lådor som märktes med lappar vad som fanns i varje låda och lyfte/släpade ut allt i garaget. Pappa satt och jobbade och Molly låg i hallen och stirrade på mig. På kvällen kom mamma hem och möttes av tomma köks-skåp:


och flyttlådor staplade i fina högar i garaget:


Jag hade även fixat ett provisoriskt kök i tvättstugan:


På kvällen kom min bror hem samt Johanna för lite middag och som vanligt sa han inte ett ord om vilket jobb jag gjort, men mamma blev överlycklig!

Tisdag börjades med födelsedagssång för lilla söta mamma samt present-öppning. Mamma tog min bil till jobbet och bror och Johanna åkte hem. Jag satte mig för att vila i soffan och pappa jobbade en stund innan folket kom från Kramfors. Dom hade med sig ett släp och hyrde ett till STORT släp på Statoil, som vi kopplade till pappas bil. Vi började därefter att skruva och lyfta och bära och plocka isär hela köket. Pappa har problem med en disk i ryggen så han får inte lyfta, så det blev jag som fick hjälpa till att bära ut köks-delarna.









Till slut var köket borta och vi hade bara ett stort tomt rum kvar:


Vi körde sen upp allt till Kramfors, jag hjälpte till att lasta av ena släpet och sen åkte vi hem för att fira mamma. Jag fick sen i vanlig ordning köra hem farmor, min bror skulle aldrig ens erbjuda sig frivilligt. När jag åkte iväg tog min kära bror fram en vinflaska och hällde upp vin till alla andra! När jag kom tillbaka så hade alla druckit vin och myst tillsammans. Jag stannade över, liksom bror och Johanna.

På onsdag skulle vi alla tillsammans börja riva gips-skivor och börja renoveringen av köket. När jag vaknade och klev upp vid 10-tiden, så hade bror och Johanna åkt! Jag frågade pappa var dom var och om dom inte skulle hjälpa till? Pappa var lika förvånad han, för det hade dom pratat om kvällen före och bestämt. Jag blir så jävla förbannad på honom! En mer självisk människa får man leta efter!!! Jag messade honom och han kom tillbaka, efter ett par timmar. Han hjälpte till med att gräva en 50 cm djup grop för att sätta ner den nya brevlådan, medan jag skruvade bort varenda jävla gips-skruv och slet och rev och släpade ner varenda gips-platta i köket:









På kvällen var jag helt slutkörd. Jag sa det vid ett tillfälle, när min kära bror var i närheten och då öppnar han munnen: det var väl inget, det är som en vanlig dag när jag packar upp frukt i butiken. Då hade jag kunnat slå ihjäl honom! Jag åkte hem på kvällen och vaknade igår, torsdag, men en jävulsk smärta! Jag visste att den var på ingång, då jag känt av den redan på onsdagkväll när jag åkte hem. Försökte få tag på nån som kunde hjälpa mig gå ut med Molly då jag knappt tog mig från sängen till soffan. Ingen var hemma eller kunde. Jag messade min kära bror, men han bemödade sig inte ens att svara. Är inte ett dugg förvånad. Messade Johanna och fick då veta att dom två SNART skulle träna. Ja då kan man ju inte ställa upp och gå hela vägen hit, som tar 2-3 minuter, för att hjälpa till. Till slut fick jag tag på min underbara granne, en trappa ner, som kom direkt upp och hjälpte mig. Pappa hämtade mig vid 17-tiden och jag fick skjuts ut så dom kunde hjälpa mig med Molly. Väl därute så är så klart bror och Johanna där. Han står och visar upp sitt "tuffa" blue-tooth-headset" och ringer 4-5 gånger till pappa "bara för att det går", medan jag flera gånger frågar om han kan hjälpa mig att ta in min väska. Får inget svar, eller någon hjälp med det heller. Som sagt, en mer självisk människa får man leta efter. Till slut hämtade pappa den och hjälpte mig in.

Nu sitter jag hemma i soffan och har lyckats ta mig ut med Molly en gång. Dock så måste hon ut en gång till ikväll, men det problemet får jag ta mig an då. Skulle nog behöva åka in för smärtlindring, men jag har ingen som kan ställa upp och hjälpa mig med lilla bebisen... Ja ja det finns ju morfin!