Du ringde. Jag undrar fortfarande varför. Du kom hit och allt var precis som sist vi träffades. Saker kom fram som gjorde situationen annorlunda sen senast. För mig var det skönt, då det inte fanns en möjlighet till ett ev "oss" längre. Vi pratade, skrattade, myste och pratade ännu mer. Det var hur trevligt som helst! Jag trodde det skulle gå bra, med tanke på omständigheterna, när du skulle gå. Det gjordet det inte. Alla känslor slog tillbaka. Tårarna bara rinner. Så här har jag aldrig känt för någon sen X lämnade mig för 4 år sedan. Första gången jag lämnade ut mig och mina känslor till någon fullt ut, utan att dölja någonting, så blev jag sårad, mer än något annat. Vet inte om jag någonsin kommer våga lämna ut mig och öppna mig så där för någon igen. Är det värt det? Inte som det känns nu. Det sägs att ett brustet hjärta alltid läker. Hur många gånger klarar ett hjärta av att brista innan det slutar läka? Jag tror inte att mitt hjärta klarar av det någon fler gång... Det kommer inte att hända igen. Det är slut med att lämna ut mig och mina känslor. Då slipper jag bli sårad.