Slutkörd

Ja nu har jag gjort en månad på jobbet. Jag trivs fortfarande så himla otroligt bra! Men nackdelen är att min kropp inte riktigt orkar med längre. Jag har inte slutat och tänker inte sluta. Mina dagar ser ut som följer:
06.00 - väckning och uppstigning.
07.05 - gå upp och lämna Molly på dagis.
07.35 - gå till jobbet.
08.00 - börja jobba.
12.00 - lunch.
13.00 - fortsätta jobba
sen kommer problemen...
14.30-16.30 - jag känner hur jag somnar till var och varannan minut. Jag får absolut ingenting gjort och vet inte heller vad det är jag gör för någonting.
17.00 - hämtar Molly på dagis.
Därefter hem och fixa middag, orkar för det mesta inte ens diska undan eller plocka bort utan somnar direkt i soffan. Vaknar vid 21-tiden, kollar lite på tv, ut med Molly och ligger i säng vid 23-tiden då jag somnar av utmattning. Det är så mina dagar har sett ut senaste 2 veckorna och då har även smärtorna ökat igen.

Jag pratade med min kurator om detta och hon tyckte jag skulle ta ett snack med min handläggare. Ringde J och förklarade och vi kom överrens om att jag skulle minska min arbetstid och sluta 14.45 på dagarna för att se om det blir någon skillnad. Pratade med min chef och teamledare och det var inga problem. Ska prova dom här tiderna i 1-2 veckor, så får vi se vad som händer.

Jag och Molly har avslutat vår praktik på träningsskolan och nu är det bara examen kvar! På fredag och lördag smäller det. Jag är så nervös redan nu så jag vet inte vad jag ska ta mig till. Hur kommer jag då inte att vara på fredag morgon? Molly kommer att klara det här utan problem, men det är värre med hennes andra ekipage-del...


Har nog aldrig varit så här trött...

... som jag är nu för tiden. Har ju börjat jobba, så det är ju inte så att det är så där jätte synd om mig. Men att från ena dagen kunna sova tills när jag vill, till att helt plötsligt behöva kliva upp kl 6.15, det tar på kroppen. Men det är fantastiskt roligt och intressant abrete jag har fått nu. Tänk att det finns såna här jobb!!! Om man jämför med hur man blev behandlad på det förra stället, så kan jag verkligen inte ha fått det bättre än jag har det nu! Här blir man sedd som en RIKTIG människa. Det händer saker när man pratar med chefen. Man känner sig välkommen. Alla skrattar och har så otroligt roligt tillsammans, HELA dagarna igenom. Alla trivs och mår bra. Det är okej att gå iväg på toaletten eller gå och hämta kaffe, även om det inte är rast. Det är aldrig någon idiot till chefs-liknande människa som stor med klocka och påpekar: "nu har ud haft rast i 15 minuter och 32 sekunder", när 15-minuters rasten är slut. Men nu är det här å andra sidan ett seriöst företag så det är väl inte så konstigt att jag och alla andra trivs som tusan. Nu förstår jag dom som säger att dom älskar sitt arbete och att dom ser fram emot att gå till jobbet dagen efter - för så känner jag nu!

Molly är på dagis igen och trivs hur bra som helst! Hon piper och drar som en tok på morgonen när vi går dit, när hon väl vaknar vill säga. Självklart blir hon ju fortfarande så där fruktansvärt överlycklig när jag kommer och hämtar henne på eftermiddagen, min lilla bebis!




Just nu går allt verkligen min väg och jag har inte mått så här bra på flera år! Jag har, med hjälp av en mycket fin vän, lyckats ta mig ner på HALVA min morfindosering och jag mår fortfarande lika underbart bra!

Obekväm arbetare?

Jag vet inte riktigt hur eller var jag ska börja...

När jag började på mitt jobb så var allt hur bra som helst. Jag trivdes från första stund! Tyvärr varade inte min lycka så där superlänge. Jag blev sjuk, inlagd (som en gurka) och sjukskriven. Kom tillbaka och jobbade och var på jobbet i 2-3 veckor, innan jag blev sjukskriven igen (biverkningar från nya tabletten). Innan andra sjukskrivningen fick jag veta att jag inte skulle få nån sjuklönersättning. Jag har varit fackligt anställd i flera år på mina tidigare abretsplatser, så jag gjorde det man ska göra och ringde facket. Jag hade rätt. Jag ska få sjuklön. Sen började eländet. Det var inte bara jag som blev drabbad av sjuklön-kaoset, även en annan kollega, A, hade samma problem. Andra saker som hänt under tiden har varit att när någon blir sjuk så får man känslan att "går jag hem från jobbet, så SKA jag vara tillbaka dagen efter, annars har jag inget jobb att komma tillbaka till". Arbetstderna förändrades, med en förvarning på 5 dagar. Jag ifrågasatte detta då jag inte hade möjlighet att stanna 40 min längre på jobbet, då jag har Molly hemma i nästan 6 timmar. Det var inte populärt. AF har gått in och gett företaget lönebidrag, då jag har en diagnos och ett slags funktionshinder (jag kan inte arbeta med vad som helst pga endometriosen).

Onsdag: Det som hände nu var att jag var på möte med mina ena handläggare, J, på AF i onsdags. Jag berättade hur det låg till med allt och hon gick i taket! J ringde till S (ansvarig för lönebidraget), som blev skogstokig. När hon kom bort till oss så kunde jag nästan se hur det rök ur öronen på henne. Gudars så arg hon var! Dom ringde lite och kollade vad som gällde och kallade sen min chef till möte dagen efter. Även jag skulle vara med. Innan mötet träffades vi tre och pratade lite. S frågade om jag var redo att ta upp allt, då det kanske kan slå tillbaka mot mig senare på jobbet. Inga problem för min del, jag vill bara ha mina rättigheter, ingenting annat.

Torsdag: När chefen, F, kom dit så tog S upp vilka lagar och regler som gäller ang sjuklön-utbetalningar, semester när kontoret stängs, nya arbetstider när det gäller lönebidraget och lite annat smått och gott. F hade inget svar när det gällde någonting. Han hänvisade ALLT till ledningen. Han kan ingenting. Vet inte vad som gäller om någonting alls. Jag har mer livserfarenhet och kunskap än vad han har, som ska kalla sig för chef.

Fredag: Vaknade av telefon vid 9.30. Klev upp trött som en tok, men smärtor till tusen vid 10-tiden. Tog mina tabletter och kröp ner under täcket i soffan igen (min säng är upptagen av min tillfälliga sambo S). Jag ringde och pratade med facket ang vilka lagar och regler som gäller om kontoret stänger under 2 veckor och hur man ska få betalat/ta ut semesterdagar som inte finns osv. Medan jag var i telefon med dom så ringer min chef. Jag ringde upp honom efter samtalet var över. Samtalet varade inte länge men det slutade med att jag blev uppsagd pga att min sjukfrånvaro inte passar in i företagets vision, typ. Jag hade tydligen gått bakom ryggen på honom när jag pratat med AF ang privata saker. Efter det så har jag suttit i telefon med kollegor, facket och AF i 3 timmar.

Jag blev för obekväm för företaget. Att vilja ha rättigheter är tydligen inte så himla populärt. Man ska bara vara tyst och hålla med, då är man mer än välkommen. Ska bli väldigt spännande att se vad som händer nu, för nu kan jag lova att det är saker på gång!


Jag är otroligt lyckligt lottad som har så underbara vänner och kollegor i min närhet! Tack för att ni finns och ställer upp för mig!!!

Happy happy!!!

Igår, tisdag, så var jag in en sväng på jobbet. Skulle hämta lite papper och ville säga hej till mina kollegor. Behövde uppgifter från min chef till FK´s roliga papper som ska skickas in. Vi pratade lite om hur jag mådde och lite annat. Sen frågade han mig om jag hade ett par minuter över. Självklart sa jag. Han knappade och blippade på sin dator, skrev ut 2 papper och sen kom det jag fasat för. Först lite bakgrunds-info: När jag fick sluta praktiken så fick jag en behovsanställning på 1 månad. Jag hann arbeta drygt 1.5 vecka in på den innan jag blev sjuk och inlagd på sjukhus (har även haft 3 sjukdagar däremellan). Har funderat över hur det kommer att påverka min chans att få en anställning. Min chef, F, pratade lite och berättade hur nöjda dom varit med mig, den lilla tid dom sett hur jag arbetat och att dom ser en stor potential i mig och att sättet jag arbetar på visar att jag kommer med all säkerhet att bli en av deras topp-säljare. Sen lämnade han fram ett papper och frågar om jag är intresserad av att få en 6 månaders anställning hos dom. Efter dom 6 månaderna så pratas vi vid igen och då finns chansen att få en vanlig tillsvidare-anställning!!!! Åh vad glad jag blev!!! Skrev under direkt!

Imorgon ska jag jobba mitt första pass sen jag blev inlagd. Det känns lite nervöst, men jag kommer att ta det lugnt och det får gå som det gör. Det kommer nog ta nån dag innan jag är tillbaka igen så som jag var innan jag blev sjuk.

Tillbaka en snabbis bara.

Har inget internet. Därför lite tomt här, men under nästa vecka borde uppkopplingen fungera och jag kan vara social igen!

Lite snabbinfo om vad som hänt: har börjat jobba och gud så jag trivs! Längtar tills nästa dag så jag får gå till jobbet - så har jag aldrig känt förut! Molly ska snart skolas in på dagis. Fram till dess är hon hos farmor på dagarna tills jag slutar och det har väl gått bra, hittills iaf. Annars händer det inte så mycket. Jag går mest och väntar på att nästa dag ska komma så jag får jobba och att det ska bli den 26/10 så jag får göra min MR. Sen är det 2 veckor tills jag får besked om vad MR visar - spännande!!! Är helt övertygad om att det kommer att visa positivt. Blir det inte så, så får jag ta det då.

Jag märker på mig själv att jag mår så otroligt himla bra nu för tiden. Jag har lyckats gått ner snart 5 kg sen jag kom hem från Spanien, utan att göra någonting speciellt. En J sa igår att det är nog för att du mår bra. Jag tror hon har helt rätt. Jag mår fantastiskt bra just nu. Jag har ett jobb jag fullkommligt älskar. Jag har en familj som är underbar. Jag har lilla Molly som är det bästa jag har tillsammans med katterna. Visst smärtorna är som dom är, men det märker jag att nu när jag trivs så bra på jobbet så är smärtorna mindre också. Fick en smärtattack mitt under ett möte i onsdags, så jag fick lämna rummet. 10 min senare så var jag tillbaka. På rasten lite senare, kommer ena chefen fram till mig och frågar hur det går och om jag orkar vara kvar. Dom är så otroligt underbara mina chefer. Fick ringa en av dem igår, lördag, och han berättade då att dom är otroligt nöjda med mig och ser en otrolig potential i mig och att dom är riktigt glada över att jag vill och kan jobba för dem! Hur roligt som helst att höra!

Nu ska jag hem till den internetlösa lght och fortsätta vila lite. Idag är inte smärtorna alla på den snälla sidan, mendet tur att det är helg, så jag kan återhämta mig helt!

Ytterligare ett telefonsamtal

Idag kom det efterlängtade telefonsamtalet. Lite bakgrundsinformation först tror jag: I fredags var jag på rekryterignsträff för ett företag som behöver telefonförsäljare. Jag trodde jag skulle på informationsträff, men det var en intervju! Snacka om att vara oförberedd. Vi var två stycken som intervjuades samtidigt. 10 frågor ställdes och vi fick svara direkt på samma fråga, var och en för sig så klart. När vi kom till fråga 8: "Hur ser din frånvaro ut senaste året?" så kände jag: Attans. Jag bad att få passa på den frågan och svara på den privat efter intervjun. Det var helt okej från killarna som höll i intervjun. När vi var klara, så lämnade den andra sökande rummet och jag var ärlig och la alla kort på bordet. Berättade allt om endomtriosen, sjukskrivningar osv. Jag var kvar i över 30 minuter och dom ställde väldigt många frågor. Innan jag gick därifrån så sa dom att jag skulle få besked om jag gått vidare till andra uttagningen under nästkommande vecka, dvs denna vecka.

Igår, måndag, fick jag ett samtal vid 18-tiden. Det var F. Han frågade om jag ville komma in på en andra intervju! Vi bokade in kl 11.00 i förmiddags. Jag var inte så speciellt nervös när jag gick dit. Dom hade lite frågor och funderingar över min situation och det hela var över på 20 minuter. I slutet sa dom att "vi ser väldigt stor potential i dig". Väldigt roligt att höra, men skulle jag få jobbet??? Jag skulle få besked under eftermiddagen eller under onsdagen. Vid 16-tiden ringde F. Han berättade lite om hur dom hade tänkt och hade lite små funderingar om vissa senarion skulle inträffa och hur jag skulle hantera en eventuell smärtattack. Jag svarade ärligt, som jag gjort hela tiden. I slutet av samtalet säger F: vi erbjuder dig ett jobb om du är intresserad! Jag fick jobbet!!! Jag vet inte riktigt vad jag svarade och sa efter det, men innan jag la på så kände jag hur tårarna vällde upp. Tårarna bara rann, av lycka! Jag fick ett jobb! Jag fick ett jobb för att jag var ärlig och berättade exakt hur jävligt jag kan må när det är som värst! Jag var bara ärlig och det fungerar!!!

Nu ska, eller måste, jag bara få tag på passning åt Molly... Ska upp och kolla läget på Hundvil(l)an imorgon. Ett hunddagis 5 minuter bort. Jag hoppas dom har plats över åt oss, annars vet jag inte riktigt hur jag ska göra.

Nu blir det sängen, hur trött och slut som helst. Men jag är lycklig som få!!!

Telefonsamtal

Jag trodde inte jag skulle få besked så snabbt. Men idag ringde dom. Får se vad som händer nu. Men spännande är det iaf. Tyvärr har jag inte så mycket att säga till om, det blir bara till att gilla svaret så att säga...

Känner mig som en looser

Träffade min handläggare på AF förra veckan. Ett jobbigt möte. För att sammanfatta vårt 1 timmes möte: jag ska fundera över vad jag vill jobba med. Jag kan inte jobba längre med det jag älskat och gjort i 13 års tid. Jag kommer inte kunna slutföra min dröm och bli sjuksköterska och senare barnmorska. Jag måste komma på nåt annat som jag vill göra. När jag gjort det, så ska jag sätta mig ner och förnedra mig och ringa runt och be att få arbetsträna. Målet är att jag ska arbetsträna på ett ställe som längrefram vill anställa mig. I min värld så förstår jag inte vem som ska vilja anställa mig. Låt säga att jag får tag på en arbetsplats, där jag kan tänka mig att jobba. Jag börjar arbetsträna och blir dålig efter 3-4 dagar. I bästa fall har jag 1-3 dåliga dagar. I värsta fall sjukskriven i 2-3 månader. Vem kommer sen att vilja anställa mig??? Vad vill jag jobba med? Jag känner mig dömd på förhand. Jag känner mig som världens looser.

Jaha, vad har hänt här hemma då???

Jag har inte varit hemma på hur länge som helst känns det som. Fick dra till Östersund för jobb och det var hur underbart som helst där uppe! Man ville inte åka hem!! Väl hemma så drog kaoset igång och efter mycket om och men så fick jag åka hem vid 22-tiden på fredag kväll med jävulska smärtor. Lördagen spenderades i soffan tills det inte gick längre och det blev en tripp till gyn. Fikc hjälp och blev smärtfri. Firade föräldrarnas bröllopsdagpå söndagen. Måndag var det jobb som gällde i Timrå, dock bara från kl 15.00. Tisdag innebar lite stress. Slutade kl 9. Kom från jobbet vid 9.40. Åkte till pappa och han fick bränna ut lite bilder från Östersund. Hem och byta om. Hämta upp J på jobbet. Skjutsade honom till Bergeforsen, tillbaka till Timrå för personal-möte. Hämtade i Bergeforsen. Hämtade upp hans son och åt lite middag. Iväg på kubbturnering med Frösunda (som vi vann enkelt). Hem med J och sen hem till mig. Första natten jag sov i min säng på 1.5 vecka. Tusan vad underbart det var!!!

Idag är det tvätt som gäller (måste ner och hänga tvätt nu ser jag). En kaffe i solen tänkte jag också hinna med. Sen vid 15.15 ska jag hämta upp kusin Julia och ut på jobb en sväng. Dra med mig kusin, brukare och hans son och Molly till Sidsjön där jag och Molly ska ha rallylydnads-uppvisning kl 18.00. Spännande och nervöst!!!

Östersund

Efter ett kaosartat samtal i måndags fm, så fick jag tok-packa och slänga mig i bilen och åka till Östersund. Bilen gick tillbaka hem till Sundsvall på kvällen, dock inte med mig, utan med min Brittis bakom ratten. Varför? Hennes hund hade varit med om en bilolycka och låg nersövd på djurkliniken. Som den vän jag är så ställer jag självklart upp!!! Hade det hänt mig så hoppas jag att mina vänner skulle göra samma sak för mig!

Tur det gick bra med vovven, så bra det kan gå när man blir släpade efter en bil. Lilla stackars Star!!!

Sitter nu på Rett Center. Stora fina lokaler. Underbar mat, hela tiden. Härlig personal och trevliga familjer. Otroligt givande dag idag. Nu snart middag sen blir det en tiiiiidig kväll. Var upp och skuttade 06.45 imorse efter en überstressig dag igår. Ganska trött och slut i knoppen nu, men det är det värt!

Snabb resumé

Jag har börjat jobba på båda mina ställen och jag kan inte säga annat än att jag är så otroligt lyckligt lottad som fått chansen att få dessa två jobb!!! Jag jobbar och står i och fixar och pysslar med scheman och saker. Får se hur ofta jag hinner skriva, men jag lovar Erika att jag ska bättra mig :)

Jobb x2

Idag blev det klart. Tackade ja till ett jobb och fick ytterligare ett annat samtidigt. 2 jobb på en dag - perfekt dag!!! Från arbetslös till 2 arbeten på ett par timmar - NICE!!!!

Jobb!!!!

Vaknade imorse vid 8.26 av att mobilen ringde. Min förra chef. Det var sjuk personal hos en brukare, inte min förra. Jag skuttade upp, på med kläder, ner med mat och iväg. Lämnade Molly hos bror (som tur var han ledig idag) och iväg på jobb. Var på plats 9.05. Jobbade, eller jobba och jobba, jag satt på sjukhuset i 4 timmar och stickade i 3.5 av dessa - nice!!! Tillbaka i taxi och spenderade därefter 2.5 timme ute i solen med kaffe. Bra ställe att arbeta på!!! Middag och lite småpyssel sen slutade jag! Ska tillbaka imorgon igen. Smärtorna då? Nja så där, men det var pga stressen imorse, men 2 morfin blev det totalt idag. Inte så farligt med tanke på hur det brukar vara när jag är hos lilla fröken (4-8 tabletter). Nu blir det lite hockey innan jag skuttar i säng. Måste upp tidigt imorgon, då jag ska vara på plats 8.30. Imorgon får dock Molly följa med, då ingen kan ha henne. Men morgon dagen ska spenderas hemma hos brukaren, så då gör det inget att Molly är med.

Tyvärr blev pysselkvällen med Anna inställd ikväll och även min date med söta Ankie imorgon, men vad gör man inte för att få jobba???

Ett nytt blad

Nu är det över. Jag har äntligen tagit steget. Jag har idag sagt upp mig! Det känns så himla bra. Helt rätt att göra. Jag är så nöjd och glad!!!!

Jag vill ha ett jobb där jag får uppskattning för det jag gör. Där jag blir visad respekt. Det är jag värd!!!

Beslut

Ett stort beslut är taget.
- Stanna kvar på jobbet?
- Avsluta anställningen på jobbet och gå vidare mot okänt mål?

Nu är det klart. På torsdag ska jag informera resten av tjejerna i gruppen. Det känns bra. Jag tror jag har tagit det rätta beslutet. Eller jag VET att jag tagit rätt beslut.

Vad det blev? Återkommer på torsdag eftermiddag!

Kväll hos mig

Vilken dag, eller dygn eller senaste dagarna rättare sagt. Kaos i onsdags ledde till krismöte (3 timmars möte) på torsdagen som i sin tur ledde till att jag stannade kvar på min tjänst. Jobb fredag som avslutades med promenad på kvällen från travet. 1 timme och 20 minuter effektiv promenad - hur skönt som helst. Lördagen bara försvann. Jag gjorde ingenting och helt plötsligt var det dax att skutta i säng. Söndag var det jobb igen och hela dan försvann, skönt skönt! Kände imorse när jag vaknade att det skulle bli helt underbart att vara ledig. Klev upp och såg ett sms från min underbara vän L. Hon ville komma upp med mosters go-rumpa idag och hälsa på! Jag skulle precis sms´a tillbaka ett stort JA när telefonen ringer. Sjuk personal. 20 minuter hon ska börja och innan jag ska kliva av mitt pass. Då blev jag riktigt less... Pratar med chefen och jag sätter igång att ringa runt. Som vanligt ingen som kan jobba. Få till slut ordning på eländet (bra som jag är och underbara uppskattande ord från chefen) och kan sluta kl 11. Bara 1.5 timmes övertid... Skyndade mig hem. Passade på att ringa och avboka en inskolning då jag behöver få vara ledig. Tog en snabbdusch hemma, dammsugade av och hann precis diska undan när jag hör dörren smygas upp. L och E är här!!!

Vi gör en heldag på IKEA och lite andra affärer. Köpte en söt liten rosa/lila/röd/grön-klänning till go-rumpan. Kom hem vid 16-tiden och fikade här hemma innan tjejerna åkte hem. Jag har precis fått i mig lite middag och ska strx ta en låååång promenad i skogen med Molly.

Imorgon är jag hel-ledig och det ska bli helt underbart skönt!!! Sen är det jobb som gäller onsdag, fredag, söndag och tisdag... Tufft men det går väl.

Fick ett samtal idag. Ska återkomma imorgon och boka tid. Kanske kanske kanske.... *hoppas*

Nu en promenad med Molly!!!

RSS 2.0