Känner mig som en looser

Träffade min handläggare på AF förra veckan. Ett jobbigt möte. För att sammanfatta vårt 1 timmes möte: jag ska fundera över vad jag vill jobba med. Jag kan inte jobba längre med det jag älskat och gjort i 13 års tid. Jag kommer inte kunna slutföra min dröm och bli sjuksköterska och senare barnmorska. Jag måste komma på nåt annat som jag vill göra. När jag gjort det, så ska jag sätta mig ner och förnedra mig och ringa runt och be att få arbetsträna. Målet är att jag ska arbetsträna på ett ställe som längrefram vill anställa mig. I min värld så förstår jag inte vem som ska vilja anställa mig. Låt säga att jag får tag på en arbetsplats, där jag kan tänka mig att jobba. Jag börjar arbetsträna och blir dålig efter 3-4 dagar. I bästa fall har jag 1-3 dåliga dagar. I värsta fall sjukskriven i 2-3 månader. Vem kommer sen att vilja anställa mig??? Vad vill jag jobba med? Jag känner mig dömd på förhand. Jag känner mig som världens looser.

Kommentarer
Postat av: Kristina

Jag kan tänka mig in i din sitution och hur jobbigt och "pissigt" det kan kännas. Men ge inte upp! Är det heelt uteslutet att bli klar sjuksyrra? Studier måste man väl kunna göra i sin egen takt om man är sjuk ofta eller? Att vara sjukskriven som sjuksyrra kan väl inte vara annorlunda jämfört med ett annat yrke. Jag tycker du ska kämpa till att nå dina drömmar om att en dag bli färdig sjuksyster/barnmorska. Jag tror på dej!!!

Låt inte din sjukdom sätta stopp för det. Det skulle ivarjefall inte jag tillåta hur ont det än må få göra. Jag håller tummarna för dej!!!

/Kramar!

2010-08-24 @ 11:39:30
Postat av: Skatan

Det är ingen tröst, men det är ganska många som är i samma sits. Och hur mycket man än vill uppfylla sina drömmar är det kanske bra om man vet när man ska släppa dom, för att orka med att gå vidare. Kan ta krafter nog det. För det är ofta inte bara smärta som suger ur all orken, det är den trista realiteten med ekonomi också. Att studera kostar, att vara sjukskriven kostar. Räkningarna ska betalas ändå. Trist men sant. Nu låter jag negativ, inte meningen. Man kan hitta mycket positivt i livet ändå, fast man kanske måste ändra sitt fokus en del? Sluta bara inte att slåss för din rätt att vara den Du är, vad andra än säger. Jag tror inte alls du är en looser!

2010-08-25 @ 23:50:18
Postat av: Sandra N

Pernilla, du är ingen loser. Jag förstår helt och fullt din oro. Du har mycket emot dig men du är ingen loser. Det är kanske inte alls samma sak, men jag kan nämna i alla fall att jag har en kompis som pga en hjärnskada (allvarlig bilolycka i tonåren) aldrig kommer att kunna arbeta heltid. Hennes skada yttrar sig på flera sätt, men bland annat har hon kroniska smärtor i nacken. Hon arbetar deltid som lärare, och det funkar bra. Nu har hon en trafikskada bakom sig och har en annan utgångspunkt som jag inte i detalj vet hur den ser ut. Poängen är i alla vall, att det går att hitta sånt som funkar! Du kommer hitta något du kan göra! Och det är himla synd att du inte kan jobba som assistent i liten skala bara, att det inte verkar funka, utan att det blir sådär alldeles för mycket. Det kommer ordna sig! Ge inte upp! Du kommer fixa det trots att det är tungt och framförallt är du ingen loser. Kram

2010-08-27 @ 23:59:16
Postat av: Sandra N

P.S. Om vi får ett regeringsskifte nu kanske det kan bli någon ordning på det här med sjukskrivningarna också. Och kanske kan vi överlag få ett lite mänskligare samhälle.

2010-08-28 @ 00:00:24
Postat av: Endoria

Hej vännen!

Hoppas du mår bra, motgångarna till trots. :-( Jag tycker precis som Kristina skriver. Kämpa på för det du VILL göra. Endometriosen kommer ju att finnas där vad du än gör. Och det ÄR en sjukdom, och vi KOMMER att vara sjuka (en del) oftare än andra. Men det gäller ju vad vi än gör. Det finns inte NÅGOT jobb som är lämpligt i så fall. Bättre att du gör det du drömmer om i så fall. Även om det innebär massor av sjukdagar. Har börjat blogga igen så då besökte jag givetvis genast dig. :-) Kram!

2010-08-29 @ 12:47:31
URL: http://endometriosbloggen.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0