En blandad och lång kompott av ord

Det var ett tag sen nu. Lite drygt över en vecka sen sist. Inte mycket har hänt. I tisdags, dvs igår, var det Mollys sista kursdag. Vi hade lika roligt som alltid. Fick prova på Rallylydnad och det var nåt vi båda fastnade direkt för! Lika så nosdiskriminering. Blir kantarellsök till hösten! Men närmast nu blir det rallylydnad, när ekonomin säger att det är ok.

Har gått och väntat och fasat över att det ska dimpa ner ett kuvert från FK. Igår kom det. Jag hade missat att fylla i en sak på papperen jag skickade in, så hela helvetet skickades tillbaka till mig. Det innebär 6-8 veckors väntetid med början imorgn (när jag fått ordning på alla papper och kan skicka in dem igen). Hur i h-vete tror dom att man ska klara sig utan pengar??? Räkningarna ska betalas inom en vecka och jag har idag 217 kr på mitt kontot. Ytterligare en sak att våndas över...

Har en massa restgarn här hemma som jag gjorde ett ryck med. Utna någon som helst hjälp från något håll, så har jag, helt själv, stickat detta till lilla Molly!




Det blev premiär ikväll på promenaden. Hon frös inte ett dugg! Inte en enda skakning i hela kroppen som hon gjort annars på tidiga (mellan kl 10-11) morgon eller sena kvällen (23-01). Jag är så stolt över mig själv som har gjort denna helt själv!!!

Älskade bästa moster var här i måndags och hämtade sin rabarbermarmelad. Kusin kom oxå och hade sån tur att hon oxå fick med sig en burk, den sista jag hade.

I söndags fick jag en Herman av moster min. Herman är en surdeg som jag ska vårda ömt. Trodde han dog idag dock när han fick mat (mjöl, mjölk och socker) men det verkar som om han vill fortsätta ett tag till. Vi har idag klarat oss igenom dag 4 av 10. Dag 9 ska jag dela honom i 5 delar, behålla en del själv och dela ut de andra resterande Herman till mina vänner. Ni är redan utvalda, så Herman kommer till er när ni minst anar det! Jo det är en typ av kedjebrev, men nu får man för en gångs skull ut nåt av det - en kaka!!!

Humöret är fullständigt i botten för mig. Molly gör att jag kliver upp på dagarna. Fick jag välja så skulle jag ligga kvar i sängen under täcket, dricka mitt älskade chi-te och bara gråta. FK gör ju inte saken bättre heller. Nån som vill skänka mig en krona eller två??? Hör av er så får ni mitt kontonr... Det börjar bli lite kris just nu. Jävla-skit-piss-helvetes-förbannade-satans--sjukdom som gör att man hamnar i den här sitsen flertalet gånger varje år. Inte bara ska man gå dagarna i ända med kronisk konstans smärta, man ska kämpa och ha ångest och vänta och må dåligt över att inte veta om eller när man får pengar från FK... Tänk om jag kunde få må bra nån gång. En enda dag bara... En dröm jag har, som jag inte vet om den någonsin kommer att bli verklig... Gör det livet lättare? Inte så mycket.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0