Det händer så mycket

Jag jobbar mer än jag orkar. Jobbar på två jobb. Det ena som jag fullkomligt ÄLSKAR!!! Ett andra som jag mindre älskar och kommer att avsäga mig. Att vara arbetslös och bara jobba 50% fungerar inte, så jag behöver ett till jobb på 50% eller ett heltids jobb. Nån som har nåt över???

Jag har skrivit ett brev. Jag har velat om jag ska våga skicka det till dig eller inte. Skickar jag det inte så får du aldrig veta vad jag känner. Skickar jag det så kanske jag förstör allt för dig, vad det nu är du har. Skickar jag det, så finns chansen att du, som alltid annars, inte svarar och jag kommer att fortsätta sitta i samma sits som jag är i idag, 1.5 år senare. Dvs fortsätter vänta på att du en dag ska ringa eller höra av dig på nåt annat sätt. Life´s a bitch ibland.

Smärtorna är också en bitch. Det var länge sedan jag behövt tagit så här mycket morfin under en sommar som jag gör nu. Sommar och värme brukar göra underverk för mig och min smärta, men inte nu. Jag vet vad det beror på. Jag har börjat jobba igen. Jag vill ju jobba. Jag vill inte sitta hemma och vara arbetslös. Men hur i h-vete ska jag kunna jobba när jag har såna här smärtor hela tiden?? Jävla endo-helvete.

Får se om det här bara är ett få-ur-mig-lite-inlägg eller om det kommer fler. Den som väntar får läsa helt enkelt. Vilka är ni som läser förresten? Vill ni jag ska återkomma eller? Är det nån som saknar min blogg?

Kommentarer
Postat av: Skatan

Jag saknar din blogg! Och jag saknar söta Molly...

Men naturligtvis ska du bara skriva om du själv vill, eller behöver använda bloggen som en ventil ibland?

Skriv för din egen skull, inte för någon annan. Det är ditt liv!

2010-07-16 @ 18:23:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0