Ett tag sedan...

Jo jag vet att det är ett bra tag sedan jag skrev nåt, men jag har inte haft tid eller ork fastän det har varit en jävla massa skit som hänt. Det har snart gått 4 veckor sedan min älskade Wilmer fick somna in. Det är för mig fortfarande helt obegripligt att han inte finns mer här hos oss. Jag kommer fortfarande på mig själv med att ropa på honom på kvällarna. Jag har fått hem askan efter hans kremering och vi har hela familjen och mormor varit iväg och tillsammans spridit askan samt gjort ett avslut. Det var otroligt jobbigt, men så himla fint på samma gång. Men det kommer att ta tid att komma över att min lilla älskade gris är borta. Tur att jag vet att han ändå finns med mig!

Jag har jobbat som en galning och det har märkts på med mina smärtor. Min kropp sa ifrån när det gäller att jobba heltid, så jag gick ner till att sluta 2 timmar tidigare varje dag i 2 veckor vilket fungerade jättebra. Ökade sakta men säkert och tog mig till slut fram till att klara av att sluta kl 16.00, 30 min innan alla andra slutar. Vi har även gjort klart med alla papper från arbetsförmedlingen, bidrag samt anställning. Jag har ett jobb igen och ett bra sådant. Ett jobb medkollegor och chefer som accepterar och förstår mig och min sjukdom. Det är så skönt att äntligen ha ett jobb som förstår, till skillnad från idioterna på det andra stället..

Har så mycket att tänka på både när det gäller ekonomiska frågor, privat och dig min älskade vän. Jag håller på att bryta ihop snart. Orkar inte ta mig för någonting snart. Det tynger mig så himla mycket och det verkar som om ingen förstår... Får se hur jag löser allt, men just nu ser det inte så ljust ut på någon front. Så istället för att tänka, så kokar jag marmelad och försöker njuta av att ha semester (arbetslös) och bara ta det lugnt. Lite svårt att låta bli att tänka när man har så mycket tid över, men ljudböcker gör susen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0