Nu börjar ångesten komma

Det är den 20/1 idag. 5 dagar kvar tills räkningarna ska börjas vara betalda. 5 dagar som är för nära. Jag har fortfarande inte fått ett öre från FK. Min kurator ringde idag och berättade att hon skällt ut FK på olika plan, både chefer och kundtjänster. Dom har fortfarande inte tilldelat mig en handläggare, utan min ansökan om sjukskrivning ligger fortfarande obehandlad nånstans i systemet. Hur ska jag klara av räkningarna den här månaden? När kommer pengarna??? Jag har en ångest som börjar byggas upp mer och mer inför räkningsdax.

Imorgon, torsdag, är vi lovade att en handläggare ska ringa upp mig och kuratorn. Ska bli väldigt intressant att se om det sker... Har inte så stora förhoppningar på dem. Tur jag har min kurator som är aggressiv och jagar på dem, så som hon gör. Jag gillar henne starkt! Det händer saker när hon kör igång och det är jag glad för.

Imorgon ska jag bara inte göra någonting. Håller på att trappa ner på Dolcontinet och det är jävligt jobbigt. Smärtorna slår igenom och håller i sig så det är ännu svårare än vanligt att koncentrera sig på någonting. Att gå omkring med en kronisk smärta, som inte syns, hela dagarna tär nåt så fruktansvärt på hela mig. Smärtan tar all min energi och kraft och kör slut på mig fullständigt. Att sen ha pengar att våndas över är inte så himla lätt. Att det sen inte syns hur jävla ont det gör precis hela tiden gör inte saken bättre. Får ofta höra:
- Men du ser ju så pigg och glad ut jämt, så ont kan du ju inte ha?
- Måste du verkligen vara sjukskriven? Du går ju på stan och fikar...
Jo det kan jag, men jag träffar inte folk och berättar hela tiden hur ont jag har, hur less jag är på skiten, hur trött och slut jag är konstant, hur lite sömn jag får då jag inte får sova på nätterna... Ska jag sitta hemma och inte träffa en enda människa bara för att jag är sjukskriven? Ja inte mår jag bättre av det heller. Har jag en bra dag så passar jag på att träffa vänner som gör att jag mår bra. Sen får jag ta smällen senare när smärtorna slår igenom för att jag hade en social och trevlig stund.

Lev en dag i mina skor - sen kommer ni aldrig att yppa ett ord till. Ni skulle aldrig överleva en dag med såna här smärtor!!! Idioter.


Kommentarer
Postat av: Skatan

Det är ditt liv, kom ihåg det! Lev det för din egen skull, på det sätt som får dig att hitta dina stunder av glädje, för det mår DU bättre av. Försök aldrig att leva som andra förväntar sig att du ska leva. Man får inte mindre ont av att sitta hemma ensam och beklaga sig, snarare tvärtom. Var glad och skratta när du kan, umgås med andra så fort du har möjlighet, och strunta i dom som har åsikter om hur sjuka "borde" bete sig. Dom har oftast inte förstått att när man har värk i flera år, så måste den smärtan ingå i livet - men förhoppningsvis inte BLI livet. Hoppas du förstår hur jag menar här!

2010-01-21 @ 13:18:00
Postat av: Johanna

You tell'em sistaaaahhh!!!!!!!!

2010-01-21 @ 17:47:25
URL: http://jayhanna.devote.se
Postat av: Nicki

Skickar styrkekramar och håller tummarna att det kommar att ordna sig med fkassan. Stress är ju som att hälla olja på branden när det gäller oss endotjejer. Du gör helt rätt i att ut och fika när du klarar av det, man behöver träffa andra människor också! Kramz

2010-01-26 @ 13:47:11
URL: http://hemmahosnicki.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0