När jag var i Östersund, så fann jag denna underbara dikt. Den berör mig otroligt mycket. Det är precis så här jag känner och upplever endometrios. Jag tror att alla kan känna igen sig i denna dikt, oavsett vad man går/gått igenom.

Welcome to Holland

 

När du skall få barn,

är det som att planera för en fantastisk semesterresa till Italien.

Du köper en hög guideböcker och du gör underbara planer:

Colosseum. Michelangelo. David. Gondoler i Venedig.

Kanske lär du dig några fraser på italienska.

Allt är mycket spännande.

 

Efter några månader av ivrig förväntan, kommer äntligen dagen.

Du packar dina väskor och ger dig iväg.

Några timmar senare landar planet.

Flygvärdinnan kommer och säger:

”Välkommen till Holland.”

 

”Holland?!?” säger du. ”Vad menar du med Holland??

Jag har beställt till Italien. Jag skall vara i Italien.

Hela mitt liv har jag drömt om att resa till Italien.”

Men det har inträffat en ändring i flygtabellen.

De har landat i Holland

och där måste du stanna.

 

Det viktiga är att de inte har tagit dig till en

hemsk,

motbjudande,

smustig plats,

full med farsoter, hunger och sjukdom.

Det är bara en annorlunda plats.

 

Så du måste gå och köpa nya guideböcker.

Och du måste lära dig ett helt nytt språk.

Och du kommer att möta en helt ny grupp människor,

som du tidgare inte har mött.

 

Det är bara en annorlunda plats.

Den har långsammare tempo än i Italien,

mindre prålig än i Italien.

Men efter du har varit där ett tag

kan du andas,

se dig omkring...

och du börjar se att Holland har väderkvarnar...

och Holland har tulpaner.

Holland har även tavlor av Rembrandt.

 

Men alla du känner är upptagna med att resa till och från Italien

och de skryter alla om hur underbar vistelse de har där.

Och under resten av ditt liv kommer du att säga:

”Ja det var dit jag var på väg.

Det var det jag hade planerat.”

 

Och smärtan av det går aldrig, aldrig, aldrig bort...

Därför att drömmen om det är en mycket, mycket viktig förlust.

Men... men om du tillbringar resten av ditt liv sörjande över det faktum

att du aldrig kom till Italien,

blir du aldrig fri att njuta det mycket speciella,

de mycket speciella sakerna...

i Holland.

Den här dikten får mig att gråta, varenda gång jag läser den. Vad tyckte du???