Dålig.

Ja då var det höst igen då. Det märks på mina smärtor. Fick gå hem från jobbet i tisdags och låg hela resten av dagen. På onsdagmorgon kom en kollega, E, hit och hämtade Molly. E´s mamma A har Molly en dag i veckan för att hjälpa mig. Onsdag var A´s Molly-dag. Jag låg hemma hela dagen. Så länge jag inte rörde mig så gick det bra. Men minsta jag gjorde, det räckte med att jag gick till köket så drog det igång igen. kl 20.00 skulle jag hämta E på jobbet och skjutsa hem henne samtidigt som jag hämtade hem bebisen. När jag väl kom hem så trodde jag att jag skulle gå sönder. Smärtorna var fruktansvärda! Att förklara känslan av smärtorna skulle jag säga: det bränner som eld i hela magen, samtidigt som om någon skulle ta en kniv och skära runt lite därinne, undertiden som någon tar handen och greppar tag i livmodern och vrider runt allt och försöker dra ut skiten. Ungefär så känns det. Jag var uppe i över dubbla morfindoseringen innan dagen var slut. Lyckades somna vid 3-tiden i natt, tack vare att lilla bebisen envisades med att ligga mot min mage (ligger alltid annars mot ryggen).

Vaknade imorse av att smärtorna var lika jävliga idag igen. Problemet var att idag skulle hon upp på dagis, till 8.30. Det var bara att ta sig upp, halvkrypa ut till bilen och köra sittandes, lutandes över ratten upp till dagis. Tur det bara är en bilkörning på drygt 45 sekunder. Hade aldrig klarat av att gå upp dit idag. Lämnade av bebisen och lyckades ta mig hem igen.

Ringde gyn för en tid och då hände det märkliga. Jag ringer som vanligt direkt till akut-telefonen dom har. Hon som svarar säger att jag ska ringa till tids-bokningen! Jag har aldrig gjort det förrut!!! Hon påstod att hon inte kunde boka några tider hos sig! Det var bara att ringa dit och nu måste jag sitta och vänta på att få en tid och då lär det väl inte bli förrän i em.

Hoppas hoppas hoppas att jobbet förstår att det är så här mitt liv ser ut. Hur länge kommer dom att acceptera det här?

Smärtskala: 8/10
(1 är ingen smärta alls, 10 är värsta tänkbara smärta)

Kommentarer
Postat av: Sandra

Acceptera och acceptera, de har inte så mycket att välja på! De kan inte säga upp dig för att du är sjuk ofta. Dessutom har du ju ända sedan du fick jobbet varit öppen med hur din situation ser ut. Du är väl med i facket? För din typ av jobb är det nog Unionen som gäller. De kan hjälpa dig om det skulle bli nåt skit. Krya på dig!

2010-11-06 @ 19:29:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0