Inlagd som en saltgurka

I måndags var det dags igen. Efter att ha varit dålig hela helgen så ringde jag och fick en akut-tid kl 13.00 på gyn. Min nya omtänksamma vän S följde med mig upp när älskade pappa kom och skjutsade upp mig.. Fick träffa en läkare, kallar henne för F (har ingen aning om vad hon sa att hon hette), som inte talade så bra svenska så det tog en stund att förstå vad hon menade. Jag skulle få en spruta för smärtan och sen skulle dom lägga en pcb som vanligt. Sprutan jag brukar få är antingen morfin eller ketogan, men så var inte fallet denna gång. Jag försökte få henne att inse detta men hon hade bestämt sig. Jag fick sprutan och skulle känna effekt inom 20-30 min. Det är väldigt långa 20-30 min när man ligger i såna smärtor som jag har. Vi påpekade flera gånger att jag behövde hjälp att tappas då jag inte kunde kissa själv. Efter en stund så kom dom in och skulle tappa, vilket ledde till att 6-7 dl tömdes från min blåsa. Hade då inte varit på toa på 7.5 timme.

Sprutan hjälpte inte så till slut sa jag bara att nu gör vi undersökningen och lägger pcb så det är klart. In i undersökningsrummet, av med byxor och upp i gynstolen och visa upp hela härligheten. Doktor F kom in och ville göra en gynundersökning först. Hon var fantastiskt mjuk och lugn under undersökningen som gjorde fruktansvärt ont. Hon ville att en specialist skulle komma och lägga pcb, då hon inte var säker på det. Doktor T kom in och la den och smärtorna lättade något. Pappa kom och vi åkte hem igen. Jag la mig i soffan och somnade. Föräldrana skulle hämta Molly och ha henne över natten så jag slapp försöka ta mig upp och hämta henne, försöka ta oss hem och sen ut med henne ikväll senare på kvällen. Vid 19.30 kände jag att det inte gick längre. I samma veva ringde S och frågade hur jag mådde. Innan jag visste vad som hänt så hade hon fixat skjuts och var på väg hem till mig så att hennes kompisar kunde skjutsa upp mig - vilken underbar människa och hennes underbara vänner som ställer upp och gör detta för mig!

Vi rullade förbi alla som satt i väntrummet på akuten, ut igenom akuten och direkt upp till avdelningen som vanligt. Fick en säng direkt och en morfonspruta - som det ska vara. När den kickade in och hjälpte så tappade dom mig ytterligare en gång (1 liter denna gång) och därefter fick jag ytterligare en pcb. Vidare under natten blev det ytterligare 2 morfinsprutor sen somnade jag av trötthet.

På morognen så lyckades jag kissa lite själv, men sen var det stopp som vanligt. Jag sov i stort sett hela dagen med smärtor som inte ville ge med sig. Min grunddosering av morfintabletter på 10 mg x2 ökades till 30 mg x3. Fick sällskap av S vid 15-tiden och vi satt och pratade. Jag vet faktiskt inte om vad vi pratade om, men det var skönt att ha sällskap. Åt lite middag och när S skulle gå så tog jag en långsam promenad ner till garaget där mamma kom med Molly!! Vad glad min lilla bebis blev när hon såg mig! Mamma hade med sig min sjukhus-väska och Molly vägrade släppa mig när jag skulle gå tillbaka upp till avdelningen.

Senare på kvällen så gjorde jag allt jag kunde för att kunna kissa själv. Efter 15-20 minuters kämpande på toaletten så lyckades jag, men den smärtan som kom då gjorde det hela inte värt det. Ytterligare en pcb fick läggas och sen blev det en sömntablett så jag fick sova.

Väckte kl 6 av att ALLA lampor i rummet tändes och en kvinna med dålig svenska installerade sig i sängen på andra sidan skynket. När allt var klart och personalen lämnade rummet så lämnades även ALLA jävla lampor tända. Dom gick inte att stänga av från mitt sängbord så jag morrade för mig själv och försökte somna om. Halvsov till kl 7.30. Då gav jag upp och gick ut på toaletten. Det gick inte att kissa då heller. Jag var inte ens nödig. In på rummet igen och fick av lamporna på min sida av skynket. Jag satte mig och stickade efter frukosten. Ronden kom och jag fick höra att jag kan få gå hem men det är ju ett problem med att jag inte kan kissa eller ens känner att jag behöver gå på toa. Mitt val då var följade:
1. Lära mig tappa mig själv
eller:
2. gå hem med kateter.
Pest eller kolera...
Pratade med doktor P och sa att det bästa är isf kateter. Så blev också fallet. Nu sitter jag här med en kateter och har smärta som en tok. Ska blåsträna under lördag och söndag, dvs stänga katetern och öppna den var 4e timme. På så sätt får urinblåsan chans att lära sig igen att känna efter när den börjar bli fylld och jag ska då känna att jag behöver gå på toa. Jag ska sen öppna klämman var 4e timme och tömma blåsan via katetern, sen stänga igen osv. Ska tillbaka på måndag morgon så dom kan dra katetern och sen ska jag vara kvar där uppe i 4-5 timmar för att sen kunna gå på toaletten. Funkar det fortfarande inte så ska dom kontakta urologen så dom får utreda varför jag har dessa problem. Är det inte det ena så är det nåt annat. Börjar bli jävligt less på det här nu kan jag lova.

Nu ska jag ringa och boka en tid hos en läkare på VC för utredning av utmattningssyndrom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0