Min älskade vän
Ett stort grattis till dig idag
min älskade fina vän!!!
min älskade fina vän!!!
Åh vad jag saknar dig!
Önskar jag fick träffa dig igen!!!
Önskar jag fick träffa dig igen!!!
Men varför???
Tänk om jag en enda gång kunde falla för en kille som inte är upptagen eller senare visar sig vara en skitstövel... Jag kan inte sluta tänka på dig. Du finns där precis hela tiden!!! Jag vet att du är upptagen och jag försöker allt jag kan att inte vara otrevlig eller nåt annat. Tänk om du bara kunde se vilken fantastisk människa jag är! Du är ju bara helt underbar. Snäll, söt, trevlig, underbar, lätt att prata med - ja du har allt! Tyvärr är det nån annan som också har upptäckt det, innan jag hann berätta det här för dig. Hade jag varit hon, så skulle jag aldrig släppa taget om dig... Hur ska jag få dig ur tankarna???
Nu är det över.
Nu är det över. Nästan alla är informerade. Jag har inga jobb kvar. Jag har avslutat allt pga mina jävla smärtor. Nu går det inte längre. Sista informationen ska iväg på måndag. Det var blandade känslor när jag lämnade de olika jobben. Men det är som det är. Min kropp orkade inte längre. Som det är nu så vet jag inte ens hur jag mår om en timme.
Nu ska jag ut i skogen och gå med Molly och rensa huvudet. Orkar inte med viss släkt och vissa "vänner". Gnäll och klagan kan ni hålla för er själva. Ta reda på fakta först. Men det är ganska skönt, för det är såna här gånger jag märker vilka som är mina riktiga vänner. Tack för att ni finns!!! Ni vet vilka ni är, speciellt du i Hudik och du i Härnösand!!!! Ni är guldvärda!!!!
Nu ska jag ut i skogen och gå med Molly och rensa huvudet. Orkar inte med viss släkt och vissa "vänner". Gnäll och klagan kan ni hålla för er själva. Ta reda på fakta först. Men det är ganska skönt, för det är såna här gånger jag märker vilka som är mina riktiga vänner. Tack för att ni finns!!! Ni vet vilka ni är, speciellt du i Hudik och du i Härnösand!!!! Ni är guldvärda!!!!
Min vän
Du introducerade mig till Weeping Willows. Du skickade mig skivorna. Jag lyssnade jämt på dem tidigare. När jag gör det nu så tänker jag bara på dig och det gör så ont i mig.
Det är sällan du kommenterar mina inlägg. Men jag tror mig ha listat ut vilken signatur du använder. Undrar bara vad den står för... Jag är ganska så säker på att det är du, till 99.9% säkerhet. Har jag rätt???
Gud så jag saknar dig min underbara älskade vän!!! Gjorde jag fel som skickade brevet? Har du ens fått det? Jag vet inte och kommer nog inte få veta heller...
Nu blir det lite WW.
Det är sällan du kommenterar mina inlägg. Men jag tror mig ha listat ut vilken signatur du använder. Undrar bara vad den står för... Jag är ganska så säker på att det är du, till 99.9% säkerhet. Har jag rätt???
Gud så jag saknar dig min underbara älskade vän!!! Gjorde jag fel som skickade brevet? Har du ens fått det? Jag vet inte och kommer nog inte få veta heller...
Nu blir det lite WW.
Trött och slut
Är så jävla trött och slut i kroppen och knoppen så jag vet inte vad jag ska göra snart. Känns som om jag jobbar ihjäl mig. Gör ALLT för att ställa upp på två ställen och hinna med båda. Sen får man en sån sak slängd i ansiktet. Läsa min blogg, det får vem som jävla helst göra. Men det är MINA tankar som jag skriver ner. Mitt agerande är nåt helt annat - har jag problem med nåt/någon då säger jag till eller gör nåt åt problemet. Folk som känner mig vet om det. Har lust att bara skita i allt. Kanske ska flytta från stan? Kanske flytta till min älskling istället? Tåls att tänkas på... Smärtorna sätter så klart stopp för allt jag gör så det blir väl ingenting av någonting när det är över.
Jag vill inget annat än att jobba med det jag älskar. Varför ska dessa smärtor sätta stopp för mitt liv? Kör på tills jag stupar, som vanligt. Just nu känns det dock inte så jävla långt bort att stupa. Överdoserar dygns-doseringen jag har med morfin för att klara av att jobba, oavsett vilket ställe jag är på. Jag har INTE tid att bli inlagd just nu. Jag har tagit på mig en massa extrashift på en stället som inte kommer att kunna täckas upp av någon annan. På ett annat ställe finns det bara jag och jag har redan tagit en sjukdag där redan. Det finns ingen som kan täcka upp för mig om jag blir dålig, så jag har inte tid att bli dålig nu helt enkelt.
Orkar inte vara trevlig eller social eller pigg. Orkar ingenting faktiskt. Dagarna går förbi som i ett töcken. Jag vet inte vilken dag det är eller vart jag ska iväg på jobb när jag ska jobba. Men bara det lugnar ner sig så ska det nog ordna upp sig med smärtorna och allt annat också, hoppas jag.
Jag vill inget annat än att jobba med det jag älskar. Varför ska dessa smärtor sätta stopp för mitt liv? Kör på tills jag stupar, som vanligt. Just nu känns det dock inte så jävla långt bort att stupa. Överdoserar dygns-doseringen jag har med morfin för att klara av att jobba, oavsett vilket ställe jag är på. Jag har INTE tid att bli inlagd just nu. Jag har tagit på mig en massa extrashift på en stället som inte kommer att kunna täckas upp av någon annan. På ett annat ställe finns det bara jag och jag har redan tagit en sjukdag där redan. Det finns ingen som kan täcka upp för mig om jag blir dålig, så jag har inte tid att bli dålig nu helt enkelt.
Orkar inte vara trevlig eller social eller pigg. Orkar ingenting faktiskt. Dagarna går förbi som i ett töcken. Jag vet inte vilken dag det är eller vart jag ska iväg på jobb när jag ska jobba. Men bara det lugnar ner sig så ska det nog ordna upp sig med smärtorna och allt annat också, hoppas jag.
Det händer så mycket
Jag jobbar mer än jag orkar. Jobbar på två jobb. Det ena som jag fullkomligt ÄLSKAR!!! Ett andra som jag mindre älskar och kommer att avsäga mig. Att vara arbetslös och bara jobba 50% fungerar inte, så jag behöver ett till jobb på 50% eller ett heltids jobb. Nån som har nåt över???
Jag har skrivit ett brev. Jag har velat om jag ska våga skicka det till dig eller inte. Skickar jag det inte så får du aldrig veta vad jag känner. Skickar jag det så kanske jag förstör allt för dig, vad det nu är du har. Skickar jag det, så finns chansen att du, som alltid annars, inte svarar och jag kommer att fortsätta sitta i samma sits som jag är i idag, 1.5 år senare. Dvs fortsätter vänta på att du en dag ska ringa eller höra av dig på nåt annat sätt. Life´s a bitch ibland.
Smärtorna är också en bitch. Det var länge sedan jag behövt tagit så här mycket morfin under en sommar som jag gör nu. Sommar och värme brukar göra underverk för mig och min smärta, men inte nu. Jag vet vad det beror på. Jag har börjat jobba igen. Jag vill ju jobba. Jag vill inte sitta hemma och vara arbetslös. Men hur i h-vete ska jag kunna jobba när jag har såna här smärtor hela tiden?? Jävla endo-helvete.
Får se om det här bara är ett få-ur-mig-lite-inlägg eller om det kommer fler. Den som väntar får läsa helt enkelt. Vilka är ni som läser förresten? Vill ni jag ska återkomma eller? Är det nån som saknar min blogg?
Jag har skrivit ett brev. Jag har velat om jag ska våga skicka det till dig eller inte. Skickar jag det inte så får du aldrig veta vad jag känner. Skickar jag det så kanske jag förstör allt för dig, vad det nu är du har. Skickar jag det, så finns chansen att du, som alltid annars, inte svarar och jag kommer att fortsätta sitta i samma sits som jag är i idag, 1.5 år senare. Dvs fortsätter vänta på att du en dag ska ringa eller höra av dig på nåt annat sätt. Life´s a bitch ibland.
Smärtorna är också en bitch. Det var länge sedan jag behövt tagit så här mycket morfin under en sommar som jag gör nu. Sommar och värme brukar göra underverk för mig och min smärta, men inte nu. Jag vet vad det beror på. Jag har börjat jobba igen. Jag vill ju jobba. Jag vill inte sitta hemma och vara arbetslös. Men hur i h-vete ska jag kunna jobba när jag har såna här smärtor hela tiden?? Jävla endo-helvete.
Får se om det här bara är ett få-ur-mig-lite-inlägg eller om det kommer fler. Den som väntar får läsa helt enkelt. Vilka är ni som läser förresten? Vill ni jag ska återkomma eller? Är det nån som saknar min blogg?
ÄNTLIGEN!!!
I måndags morse när jag vaknade hade jag ett sms. Jag har blivit plastmoster igen!!! Denna gången till ett underbart litet gossebarn!!! Stort grattis till min älskade vän och Ducke!!!
Kan knappt vänta tills jag får åka ner och hälsa på och träffa den lilla knodden. Han är så söt så jag vet inte vad jag ska ta mig till!!!! Åh vad glad jag är!!!!
Kan knappt vänta tills jag får åka ner och hälsa på och träffa den lilla knodden. Han är så söt så jag vet inte vad jag ska ta mig till!!!! Åh vad glad jag är!!!!
Det förgångna...
Varför kan det förgångna inte bara försvinna. Varför ska det påverka mig så här mycket efter så här många år? Jag bara skakar och känner hur ångesten börjar få grepp om mig. Orkar inte med en panikångest-attack nu. Inte när jag är själv. Fan också!!! Inte nu när jag mått så bra och allt börjar vända för mig. Varför händer sånt här den här tiden på dygnet? När alla sover och jag har ingen att prata med??? Fan också!!!
Jävla piss-karlar
Någon jag brydde mig väldigt mycket och hyste väldigt varma känslor för, visade sig inte ha så ärliga avsikter, och kommer sedan med denna patetiska lögn. Jag visste mer än vad denne löjliga karl trodde. Sanningen kommer alltid fram på ett eller annat sätt - nu kom den fram till mig först och du bevisade bara hur jävla feg du egentligen är.
Men varför?
Jag förstår inte mig själv ibland. Varför ska jag sitta och kolla på dessa program? Jag mår ju bara fåligt av det. Tårarna rinner och jag känner avundsjuka. Jag vill också. Jag vill så gärna. Jag har alltid förväntat mig att det ska bli ett barn. Nu har jag tappat tror på det. Jag och ett barn - kommer nog aldrig att ske. Varför ska livet vara så orättvist ibland???
Jobbiga timmar framöver
Fick lite tid att fundera igår kväll och då kom lite tankar och ännu mer funderingar. Läste sen dagens horoskop:
Det blir en lugn dag.
Gör inga inköp och
fatta inga viktiga beslut.
Fokus ligger på hem och familj.
Betyder det att jag ska avvakta dagens beslut?
Gör inga inköp och
fatta inga viktiga beslut.
Fokus ligger på hem och familj.
Betyder det att jag ska avvakta dagens beslut?
Är det lagligt att sakna nån så här?
Jag saknar dig så det gör ont i mig.
Jag saknar dig varenda dag.
Jag tänker på dig varenda dag.
Tänker du på mig?
Saknar du mig?
Har du glömt mig?
Jag tänker på dig varenda dag.
Tänker du på mig?
Saknar du mig?
Har du glömt mig?
Jag vet att jag sa ifrån. Var det rätt av mig? Nu sista dagarna har jag tänkt mer på dig. Jag vet jag sa att jag inte tänker höra av mig alls, aldrig, förrän du ordnat upp allt i ditt liv. Jag lämnade över allt i dina händer. Jag har hållit mitt ord.
Det var dödens för mig när du fyllde år.
Jag har inte nåt telefonnummer till dig. Ingen adress. Ingen mailadress. Ingenting. Jag vill så gärna höra din röst. Bara få höra hur du mår. Allt du sa till mig innan skiten satte igång - det finns fortfarande kvar hos mig.
Varför ska livet vara så jobbigt? Varför kan inte människor bara få leva sina liv tillsammans utan att såna människor ska förstöra andras lycka???
Är det lagligt att sakna nån så här???
Rörde om lite i grytan
Jag mår bra. Riktigt bra. Det var länge sedan jag mådde så här bra faktiskt. Jag har rört om i min personliga och känslomässiga gryta och hittade de där små guldkornen som gör att jag mår bra. Har haft helt underbart besök hela helgen. Min underbara älskade vän Frida kom hit, på spontanbesök som bestämdes på fredag em. Vi har pratat och myst och pratat ännu mer. Grät en del när hon åkte hem dock. Hon flyttar för gott till Sydafrika i mitten av december. Jag är så otroligt glad för hennes skull, men jag kommer att sakna min älskade vän otroligt mycket!!! Men nu har jag en anledning till att åka till Sydafrika och hälsa på!!!!!
När jag ändå rörde om i den där grytan, så passade jag på att rensa ut lite. Rensade bort allt som stjäl min energi och ork. Jag har inte tid eller rum för "vänner" som bara tar och tar och inte ger någonting tillbaka. Jag har nog med allt som händer omkring mig, alla beslut och tankar, och då har jag inte tid med denna människa som påstod sig vara en vän, men visade sig vara nåt helt annat. Tyvärr verkar det som att hon själv inte förstår vad som hänt, men det är inte mitt problem. Ett mail med ett brev skrivet från mitt hjärta, med förklaring och beskrivning vad hon gjort mot mig och hur det fått mig att må - det räcker tydligen inte. Men det är inte mer jag kan eller vill göra. Jag har fått nog och rensat ut denna energivampyr och jag mår mycket bättre nu!
Visst det är många tankar och funderingar och beslut som ska tas de närmaste dagarna, men det känns helt okej. Jag stressar inte upp mig för det utan tror nog det kommer att bli ett bra beslut oavsett vad det blir.
Fasar dock för morgondagen. Ska få besked om hur illa det är med lilla Wilmers stackars hjärta och njurar. 15.40 är det dax.
När jag ändå rörde om i den där grytan, så passade jag på att rensa ut lite. Rensade bort allt som stjäl min energi och ork. Jag har inte tid eller rum för "vänner" som bara tar och tar och inte ger någonting tillbaka. Jag har nog med allt som händer omkring mig, alla beslut och tankar, och då har jag inte tid med denna människa som påstod sig vara en vän, men visade sig vara nåt helt annat. Tyvärr verkar det som att hon själv inte förstår vad som hänt, men det är inte mitt problem. Ett mail med ett brev skrivet från mitt hjärta, med förklaring och beskrivning vad hon gjort mot mig och hur det fått mig att må - det räcker tydligen inte. Men det är inte mer jag kan eller vill göra. Jag har fått nog och rensat ut denna energivampyr och jag mår mycket bättre nu!
Visst det är många tankar och funderingar och beslut som ska tas de närmaste dagarna, men det känns helt okej. Jag stressar inte upp mig för det utan tror nog det kommer att bli ett bra beslut oavsett vad det blir.
Fasar dock för morgondagen. Ska få besked om hur illa det är med lilla Wilmers stackars hjärta och njurar. 15.40 är det dax.
Nattliga tankar
Lika bra att kliva upp. Det går ändå inte att sova när jag har så här många tankar som snurrar.
- Nervositet - inför FK-mötet om exakt 12 timmar, inför ultaljudet nästa måndag och vad resultatet på det kommer att bli. Nervositet över hur Wilmer mår. Hans knöl växer, märkte jag nyss. Det är inte bra, inte bra alls. Wilmer som jag älskar högst av alla andra, och han är dålig, väldigt dålig - det knäcker mig. Tårarna rinner.
- Ångest - inför ultaljudet på måndag.
- Oro - inför framtiden, inför FK-mötet, inför ultraljudet.
- Lättnad - att jag insett hur du betett dig och avslutat. Jag slipper lägga energi på energivampyrer.
- Stress - inför framtiden som är helt oskriven. Får jag behålla Wilmer?
- Smärta - uppkommer pga oro, nervositet, stress.
Vad är det för fel på människor???
När jag gör på ett sätt, ja då är det fel. När jag gör på "ditt" sätt, ja då är det också fel. Men du pratar inte med mig utan tystnad är tydligen det bästa sättet att fungera för dig. Nu skiter jag i dig. Har inte tid eller ork med att engagera mig i dig och dina problem. Det är nåt som inte stämmer med dig. Jag har ingen aning om vad det är som är fel, men jag tror du behöver nån att prata med, en proffesionell hjälp, så du kommer underfund med hur du behandlar andra människor bland annat. Jag orkar inte med dig längre. Jag är inte intressrad av ditt liv och dina äventyr. Du är en vuxen människa så börja uppföra dig som en sån!!!
Beslut
Efter mycket funderande och diskuterande med älskade syster. I eftermiddags tog jag beslutet. Det känns bra. Det blir inget i helgen. Det känns inte rätt. Jag orkar inte må dåligt igen av att du kommer hit. Det är finito helt och hållet och det känns bra, riktigt bra faktiskt!
Jobbig söndag
Jag har fått en hel del att fundera på. Idag är det en fundersam dag hos mig. Många tårar och många funderingar. Många funderingar över hur folk beteer sig eller rättare sagt inte beteer sig. Många tankar om helgen. Där har jag inte funderat klart än, inte alls klart på långa vägar!!!
Dessa funderingar orsakar en konstig oro som i sin tur orsakar en konstig smärta... Önskar det var nästa veckas söndag, så jag visste hur jag hade bestämt och beroende på beslutet visste hur jag mår efter beslutet...
Att gråta
Nu har jag fått gråta. Jag har läst en blogg, som jag hittade av en slump. Jag har läst i en timme och tårarna har runnit konstant. Det var så otroligt skönt att äntligen få gråta. Tårarna har brunnit bakom ögonlocken men jag har inte tillåtit dem att komma. Jag har inte orkat med att hantera alla dom känslorna som kommer med tårarna. Nu fick jag fokusera på denna otroligt känslosamma blogg och låta tårarna rinna för dessa människor...
Besviken
Att någon, som borde stå mig nära, agerar så här, det har jag så svårt att förstå. Du var en av de första jag sms´ade och berättade att jag var inlagd igen på sjukhus. Inte ett ord har jag hört från dig. Borde har lärt mig det nu för tiden. Du hör aldrig av dig. Du bryr dig inte. Du har aldrig hälsat på. Jo en gång, efter flera pårtyckningar från föräldrarna som inte var hemma. Du kom upp. Vågade inte komma själv, så klart. Var där en timme. Sa hej och hejdå. Inte ett ord mer. Jo du gäspade och var allmänt uttråkad. Du bevisar gång efter gång att du är den där jävla själviska människa som jag tror att du är. Nu har jag lessnat på dig. Vill inte veta av dig nåt mer. Du kan dra åt h**vete...
Blandade känslor
Mitt i all smärta så fick jag ett samtal igår kväll från min bästa vän L. Hon berättade att jag ska bli plastmoster igen!!! Jag är så glad för hennes och D´s skull. Det är blandade känslor för mig, men snart får jag ytterligare en liten snutt att gosa med! Jag önskar så mycket att jag skulle få uppleva det själv, men nu får jag det näst bästa och det är nästan lika bra. Jag är så glad för deras skull och jag kan knappt vänta tills jag får träffa den nya lilla plutten!
